Fem snabba efter Gefle-Djurgården 1-1: Första krysset som känns som en seger
Spelmässigt går det inte att säga att det har vänt för Gefle IF. Men resultatmässigt var kvällens 1-1 (0-0) mot Djurgården på Strömvallen en klar framgång. Detta var första gången som vi hamnat i 0-1-underläge denna säsong som vi gjort mål, och därmed första gången vi tagit poäng när vi legat under. Det är sådana framgångar som kan vända dåliga trender. Här nere fem snabba reflexioner.
1. Djurgården kommer till start med en 4-3-1-2-uppställning, och det skapar en massa problem för oss. Gästerna äger mittfältet direkt, vi blir tillbakatryckta långa stunder och när vi väl har möjlighet att utnyttja ytor på Djurgårdens planhalva spelar vi oerhört slarvigt och svarar för rader av tekniska fel.
2. Visst är Simon Lundevall viktig för oss, men han spelade ett alldeles för svårt spel stundtals. Försökte sig på svårare passningar, dribblingar och löpningar än vad som var nödvändigt. Å andra sidan behöver vi någon som vågar i offensiven. Robin Nilsson och Jonas Lantto är till exempel alldeles för passiva och tar allt för ofta det säkra före det osäkra. Vi blir lättlästa om det bara är Simon och möjligtvis Dioh Williams som törs göra det oväntade – ta ett skott, vända åt båda hållen, utmana. Är Lundevall på väg till Helsingborg? Både Jesper Jansson och Roar Hansen var på Strömvallen denna kväll.
3. Försvarsspelet på hörnor har blivit grymt mycket bättre. Att vårt anfallsspel inte fungerar så bra en dag när vi har fullt upp med att lösa det defensiva, det får man köpa. Sasa Sjanic bidrar också helt klart med mycket mer än vad Emil Hedvall gör. Sasa gjorde två idioträddningar i slutet av första halvlek. Dessutom kommunicerar Sjanic på ett väldigt tydligt och bra sätt med fyrbackslinjen. Det gör ju inget heller att Sasa verkar ha ledaregenskaper. Vid samlingen i cirkeln strax före matchen pratade Sasa konstant. Gott tecken. Sasa Sjanic gör varje gång han står en rad omöjliga räddningar. Det är såna målvakter man behöver i en tajt serie.
4. Kvitteringsmålet var en läckerbit. Johan Oremo får bollen i mitten på Djurgårdens planhalva, han slår en löpboll mellan två DIF-spelare som Dioh Williams springer på och hinner upp. Dioh driver ner mot kortlinjen, vänder bort en back och spelar snett inåt bakåt, där Marcus Hansson dyker upp och placerar en höger bredsida otagbart för DIF-keepern. Gefle hade chans på ytterligare ett mål med minuten kvar, när Dardan Mustafa (inbytt sedan Oremo gått ut i den 74:e minuten) vände och vred nära mål efter ett inkast och inlägg från höger. Men mer än ännu en hörna resulterade inte aktionen i. Bör inte Dardan få chans från start snart?
5. Rättskiparen Michael Lerjéus hade ingen lyckad kväll. Att han kan undgå att blåsa när Amadou Jawo tar med sig bollen med högerhanden strax innan 1-0 för DIF är obegripligt. En situation som domare blåser av för i 999 fall av 1000. Utöver detta var Anders Wikströms gula kort fullständigt horribelt. Wikström snubblar och råkar dra ner en djurgårdare samtidigt. Här har Lerjéus noll känsla för spelet. Därutöver missade huvuddomaren en klar Geflehörna (här stod assisterande för övrigt utmärkt placerad, men utan att se något). Jonas Lantto och Dioh Williams kunde inte tro sina ögon. Om Lerjéus inte klarar av att vara objektiv när Stockholmsfansen håller Strömvallen i ett grepp – då ska man nog fundera på att sluta döma fotboll.
Gefle IF-Djurgårdens IF 1-1 (0-0)
Gefle IF: Sasa Sjanic (mv) – Jesper Florén, Anders Wikström, David Fällman, Jesper Florén – Jonas Lantto, Marcus Hansson (K), Robin Nilsson, Simon Lundevall – Dioh Williams, Johan Oremo (Mustafa 74).
Avbytare: Oskar Larsson (mv), Olof Mård, Skuli Jon Fridgeirsson, Anders Bååth, Oscar Karlsson, Dardan Mustafa, Emil Bellander.
Mål: 0-1 Amadou Jawo (50), 1-1 Marcus Hansson (67)
Avslut: 7-14
Hörnor: 7-9
Bollinnehav: 46-54
Publik: 4 199
Domare: Michael Lerjéus, Skövde
