Gefle IF klarade inte av guldkandidaten IFK Norrköping på Gavlevallen.
Gefle IF förlorade sin andra raka match och parkerar nu på åttonde plats i tabellen. Det pågår dock en ännu viktigare match för Gefle IF just nu och den matchen heter framtiden.
Igår missade jag min första match på Gavlevallen och fick istället titta i efterhand på tv. En match där vi i första halvlek hade problem mot Norrköpings anfallsspel och att vi gick till vila med 1-1 efter 45 minuter får ses som en framgång. I andra halvlek gör vi en mycket bättre match och som i många matcher mot topplagen på Gavlevallen har vi läge att vinna matchen för att i slutet istället åka på ett baklängesmål och förlora. Tänker inte skriva mer om matchen än så eftersom jag inte såg den på plats. Det jag tänker skriva lite om istället och som jag anser är viktigare är det som händer i Gefle IF i år och just nu.
Gefle IF som förening genomgår detta år ett antal förändringar. Genom flytten till Gavlevallen och området Gavlehov pågår just nu en transformation av klubben. Vi ser den på planen och den pågår även på sidan av planen. Man kan säga att en resa har påbörjats som ska föra klubben från punkt A till punkt B. Och denna resa ska genomföras utan att man tappar de värderingar klubben står för, de värderingar som har byggt det fundament vilket Gefle IF stadigt har placerat sitt hus på. Det handlar om att föreningen ska växa, att bli något större än man varit tidigare, men ändå ha kvar den kontinuitet och trygghet som genomsyrat Gefle IF under så många år.
På fotbollsplanen finns det en strävan efter att bli ett mer offensivt spelande lag. Efter många år på Strömvallen och med de katastrofala förutsättningarna som fanns där har det målats upp en bild av Gefle IF som det tråkigaste av alla lag i allsvenskan. Vi har spelat ett lågt försvarsspel, somliga kallar det att parkera bussen, och spelat med långa omställningar i anfallsspelet. Det har vi gjort för att förutsättningarna att göra något annat har varit så dåliga. Minns när Roger Sandberg kom ifjol, när han hade en idé om att spela ett annat spel. Vi började även säsongen med att testa lite olika spelsätt, men Sandberg insåg ganska snart att vi skulle skjuta oss själva i foten om vi skulle försöka rulla upp bollen via mittfältet. Vi var återigen tvungna att anpassa oss efter förutsättningarna. I år har vi i och med flytten till Gavlevallen fått ett underlag som tillåter oss att utveckla vårt eget spel. Men det sker inte över en natt. Det här är en process som laget nu går igenom.
Visst, frustrationen finns när vi släpper in enklare mål i år än vi gjort tidigare år, men det finns också en förklaring. Vi försöker spela ett högre försvarsspel nu än vi gjort tidigare. Vi backar inte hem på samma sätt med hela laget som på Strömvallen. Det gör att vi känns otryggare när vi hamnar i situationer runt eget straffområde i år jämfört med föregående år. Det är en känsla jag har och jag tror att den delas av andra. Men poängen med det är att vi som lag, försöker också ta oss från punkt A till punkt B just nu. Och som i alla resor av utveckling, går det inte spikrakt framåt. Det är en resa där man åker ner i gropar på vägen. Dom groparna vi kört ner i handlar om vårt djupa försvarsspel i mina ögon. Vi har ett riktigt bra högt press-spel i år. När vi kommer upp med laget och sätter press på deras uppspel, då kan vi vinna tillbaka bollen högt i plan och därifrån bygga vårt anfallsspel. Men det press-spelet orkar vi inte genomföra en hel match, det är väldigt få lag som orkar det. Och det innebär att vi måste bli bättre på att få hela laget att, under perioder, backa hem mer och stänga till ytor på egen planhalva. Där tycker jag att vi är för utspridda idag, vi ska kunna försvara oss djupare och se till att motståndarna inte kommer fram till öppna lägen. När vi sedan har hämtat andan och känner oss redo, då ska vi åter koppla om till högt försvarsspel igen. Den balansen finns inte än i laget. Men det är något som man måste jobba på och se som en utveckling.
Sedan är vi för resultatfixerade. Vi måste inse att vi kommer att ta steg både framåt och bakåt under den här utvecklingen vi vill göra. Betänk att vi fick förutsättningarna ändrade mitt i säsongen i år. Och även om det är en positiv förändring så kommer det att ta tid att hitta helt rätt i det nya. Plötsligt ska vi börja rulla bollen mer, vi ska spela högre i försvarsspelet osv. Det kommer att ge betydligt bättre effekt när vi har haft en hel säsong på oss att träna på det. Det är inte resultatet i sig som gör utvecklingen, det är faktiskt prestationen som gör utvecklingen. Finns en tränare i NBA som heter Greg Popovich, han tränar det mest framgångsrika laget under senaste 20 års perioden i NBA, San Antonio Spurs. Hans filosofi är väldigt enkel: Gör man rätt saker, på rätt sätt, då kommer resultaten av sig själv till slut. Det handlar om att veta vart man vill komma, att veta hur man kommer dit och att, när det går som tyngst, inte avvika från den väg som kommer att leda till målet.
Det är så lätt att gripas av panik, att tänka negativa tankar när det är jobbigt och att tvivla på att det man gör är rätt. Det tror jag är den stora utmaningen för Gefle IF, både på plan och utanför plan. Vik inte av vägen man vet är rätt, även om det blir tunga perioder för stunden. Finns ingen resa som inte kantas av problem, men det är dom som håller fast vid övertygelsen och står med fötterna stadigt i marken som klarar av att rida ut dom problemen och kan sen fortsätta resan framåt.
Jag läser på forumet och hör folks tankar och det är så mycket negativt från oss själva. Samtidigt som resten av fotbollssverige tittar på oss med beundrande ögon. Vi får beröm från alla håll för den resa vi försöker oss på att göra nu, men dom värsta kritikerna är hos oss själva. Jag tycker inte det är så farligt att det är på det viset heller. Vi bryr oss, därför vill vi vinna och då blir vi negativa när vi förlorar. Men det är viktigt att man mitt i den besvikelsen kan lyfta blicken och se det större perspektivet.
Min förhoppning är att skapa en bättre förståelse i det arbete som sker i klubben, att vi ska kunna känna delaktighet i det som sker, både på och utanför planen. Det finns väldigt mycket att jobba på och när jag pratade med vår klubbdirektör Eva von Scheele-Frid poängterade hon att den här resan bara har påbörjats nu och att det är nu det verkliga jobbet kommer att ta fart.
Föreningen står inför roliga utmaningar nu, istället för det jag anser var jobbiga utmaningar på Strömvallen. Vi får lida när vi förlorar, men vi får inte tappa tron. För det vi gör idag, gör vi det på rätt sätt, då kommer vi att se resultatet av det imorgon. Och som Greg Popovich säger, det är det viktiga.
