Gefles anfallsspel år 2015
Idag tittar vi på hur Gefles anfallsspel såg ut den gångna säsongen och konstaterar att vi skjuter alldeles för lite skott mot motståndarnas mål.
Gefles anfallsspel
Gefle jobbade den här säsongen hårt med att få in ett anfallsspel som byggde på bollkontroll. Efter flytten till Gavlevallen fanns plötsligt förutsättningarna för att spela bollen till varandra utan att den studsade upp i knähöjd. Hur blev utfallet av den här utvecklingen?
Först måste man konstatera att det tar tid att ändra på ett spelsätt. Det är inget som sker över en natt och speciellt inte mitt i en säsong. Kom ihåg att hela försäsongen och inledningen av Allsvenskan bedrevs till 100% på det slitna underlaget på Strömvallen. Om man har det i åtanke tycker jag att förvandlingen i spelet skedde väldigt fort. Sedan hamnar man fullt naturligt i svackor i spelet och ibland känns det som man försökte överdriva spelet med boll och istället borde spelat rakare vid ett flertal tillfällen. Men det här handlar om en balans som förhoppningsvis växer fram till nästa år.
Vi skjuter alldeles för lite
När jag tittade på statistiken från detta år så insåg jag snabbt en sak, vi skjuter väldigt få skott mot mål. Jämför man med andra lag är vi långt efter dom lag vi ligger runt i tabellen. Det gjorde att jag undersökte ännu längre tillbaka i tiden och kom fram till följande siffror:
Antal skott för Gefle IF:
2015 - 240 skott
2014 - 236 skott
2013 - 272 skott
2012 - 277 skott
2011 - 283 skott
2010 - 293 skott
Vi har alltså skjutit färre skott de senaste två åren än vi gjort tidigare. Jag kan förstå förra året när vi hade ett nytt lag och fick kämpa oss kvar i Allsvenskan med ett nytt och orutinerat lag. Men i år när vi faktiskt spelat bättre, då har vi fortfarande svårt att komma till skott.
Ser man på enskilda spelare så har vi som jag skrivit tidigare en anfallsbesättning som är allergiska mot att vistas i straffområdet, Oremo undantagen. Dioh Williams startade 27 matcher i år och sköt 29 skott. Det är lite drygt ett skott per match, som anfallare. Det är inte ens i närheten av godkänt för en anfallare. Även våra två ordinarie innermittfältare, Bååth och Nilsson kommer fram i lägen alldeles för sällan, inte ens ett skott per match har dom snittat tillsammans i år. När vi dessutom släpper in 50 mål den här säsongen, då blir man lite orolig över dessa siffror. Däremot är skottfrekvensen på Bertilsson och Lantto bra, men vi måste få fram mer slutprodukt i form av skott från övriga.
Vårt spel
Ser vi hur laget är sammansatt kan vi konstatera att vi har två innermittfältare, Nilsson och Bååth, som är ganska duktiga på att spela enkelt och att se till att vi håller bollen inom laget. Däremot är ingen av de två den spelaren som längre fram i planen lägger en genomskärare eller som naturligt spelar vägg och kommer in på en farlig yta. Detta gör att vi har blivit lite begränsade i vårt spel och vi är beroende av att få in Bertilsson eller Lantto på ytan mitt i planen. Detta har ibland fungerat bra och ibland inte fungerat alls. När det inte fungerat hamnar vi med en stor yta mellan motståndarnas backlinje och mittfält där det inte finns någon Geflespelare som kan komma med fart rättvänd. När däremot Lantto och framförallt Bertilsson kommer in i den ytan med fart, då känns vi farliga. Då ställs vi inför nästa problem. Våra anfallare är inte gjorda för att springa i motståndarnas backlinje. Titta på de spelare vi har. Oremo är den som ligger närmast. Men Oremos styrka ligger i att hugga på allt i straffområdet och han gillar djupledslöpningar från mittplan, men känns lite stel i läget där han ska snabbt vika av i löpningar i en backlinje på mindre ytor. Dioh gillar att komma rättvänd mot backlinjen och trivs bäst en bit ut i planen. Dardan och Bella spelar som bäst med ryggen mot mål en bit upp i plan och Hjelte springer gärna i djupet men har inte lärt sig spelet med kortare instick än. Hjelte kan säkert utvecklas till en sådan spelare men i dagsläget har vi inte någon som är klippt och skuren i den rollen.
Detta innebär att vi har anfallare som inte kommer fram till skott tillräckligt ofta, vi har heller inte innermittfältare som kommer fram tillräckligt högt upp i planen för att skapa farligheter, därav får vi till väldigt få skott.
Det känns nästan som att Bertilsson är den som skulle passa bäst att ta löpningar i motståndarens backlinje men då är vi absolut tvungen att ha en innermittfältare som kommer högt upp i planen och kan göra dom insticken, Conte?
Har vi plats för två spelare som är så lika i spelsättet?
Eftersom vi spelar mycket kortare och inte lyfter lika mycket som tidigare är min känsla att vi inte har utrymme med både Dardan och Bella i truppen. Båda två är targetspelare som vill känna en försvarare i ryggen, ta emot bollen och spela tillbaka den till mittfältet. Dardan har inte steget för att snabbt röra sig i backlinjen och jag tror inte Bella har det heller. Så då är frågan om vi inte hellre ska ta och hitta en anfallare som passar in i den spelstil vi försöker utveckla. Vi ska definitivt använda oss av olika spelartyper så vi kan spela på fler sätt. Men bollmottagare tycker jag att vi har så det räcker och blir över, det vi inte har en uppsjö av är spetsspelaren som ligger och hugger på mindre ytor och som trivs i straffområdet mer än mitt på planen.
Uppspel och bollkontroll
I uppspelsfasen har vi ett system där Bååth ska söka sig ner på högerkanten och samtidigt flyttas då Florén upp i plan och Lantto ska kunna söka sig mer inåt. Problemet vi haft i år är att det känns som det har gått till överdrift. Ibland stannar hela spelet upp när vi får bollen medan spelarna börjar söka sig till positionerna. Det gör att vi blir ganska lätta att försvara mot i och med att motståndarna samtidigt kan ställa upp sig själva i positioner för att spela försvar mot oss. Nu är det förmodligen lätt hänt att man fastnar i ett tänk när man försöker spela in ett nytt spel och att det därför ibland sett ut som att spelarna oavsett hur situationerna sett ut sökt sig till de tänkta positionerna bara för att man pratat om det. Förhoppningsvis kommer en balans att hittas i detta till nästa år när man blir bättre på att värdera dessa lägen. Att gå till attack snabbt kan ofta vara att föredra och istället använda sig av den här modellen i lägen där Gefle behöver kontrollera bollen för att exempelvis bryta en matchbild där man varit satt under press.
Framstegen är klart synliga
Det roliga med den är säsongen är annars att vi vårdar bollen på ett mycket bättre sätt än någonsin tidigare. Och trots att vi ibland blir statiska i det spelet så finns det massor av sekvenser där vi rullar upp motståndarförsvaren. Och i det spelet är jag helt övertygad om att det räcker att hitta en vass djupledsspelare så kommer vi att göra fler mål nästa år. En liten bit in i säsongen började Bertilsson slå sin spelare en mot en och ett tag gjorde han det hela tiden. Om Bertilsson haft en forward redo att sticka på liten yta i en lucka när han gjort bort sin gubbe och kom i kontroll med fart, då tror jag vi hade skapat ännu fler rena målchanser. Återigen saknar jag den spelartypen.
När har vi varit som bäst?
Innermittfältet blir ofta liggande för djupt ner istället för att trycka upp på ytorna i mitten. Jag saknar den detaljen i vårt spel där någon av innermittfältarna kommer med fart och löper in i en farlig yta antingen mellan motståndarnas backlinje och mittfält, men även ända in i straffområdet. Nu ligger Robin ofta precis framför vår backlinje och Bååth hamnar i högerposition och i det läget blir vi ofta för tunna i andravågen och hotar inte tillräckligt mycket. Och det leder till svaret på den lilla rubriken ovanför, när är vi som bäst?
Jag tycker det är när vi har tagit steget upp på motståndarnas planhalva och satt hög press. När innermittfältarna kliver på och får greppet om motståndet högre upp i planen. Då får vi med oss tyngden och farten framåt och har lättare att skapa målchanser. När vi börjar bygga nerifrån blir det naturligtvis svårare att spela sig fram eftersom man har fler spelare att passera i motståndarlaget och det är den balansen som måste bli bättre till nästa år. Använd den bollhållande metoden med kontrollerat spel från backlinjen mer i situationer där vi vill kontrollera matchen och använd den höga pressen när vi vill bli spetsigare.
Jag tror att det måste till ett par spelartyper som vi inte riktigt haft i år, eller haft för få av, för att vi ska ta nästa steg. Ambitionen finns där och stundtals i år har det varit njutbart att se Gefle IF spela fotboll. Kan vi fortsätta att utveckla detta under vintern och nästa år, då kan vi bli ett lag som utmanar om en plats på övre halvan. Men då tror jag inte att det håller att skjuta så få skott som vi faktiskt gör i nuläget.
