Luton - Bristol City 3 - 0
Gefles kryssande fortsätter
Gefle gör en riktigt bra match på många sätt, men får bara med sig en poäng i hemmamatchen mot Norrköping. Matchen slutar 2-2 (1-1) sedan bortalaget kvitterat i 89:e minuten. Felet sitter i Geflespelarnas skallar, och i ett darrigt försvar, som framför allt är väldigt sårbart i inläggspelet. Nu måste något hända, kryssjukan kan inte få fortsätta längre. Och det gör inget heller om Lanttos lår blir friskt.
Jaha, så blev det oavgjort igen. Någon som är förvånad?
Men jag vet inte om vi är så besvikna den här gången. Mer uppgivna. Det är liksom en sån säsong.
Det spelar ingen roll att Simon Lundevall gör sitt första allsvenska mål (1-0) och att vi tar ledningen två gånger (snyggt distansskott av Alexander Faltsetas med vänstern på 2-1). Det spelar ingen roll att Micke Dahlberg och Jakov Orlov kämpar livet ur sig. Det spelar ingen roll att Jens Portin stänger sin kant. Någonstans sitter det i huvudet att "det här kommer inte gå ändå".
Det är synd att Joachim Adukor och Zakaria Abdullai får axla så mycket ansvar i motgång, för de hade behövt få chansen att spela ut, då hade de haft så mycket mer att bjuda på. Ingen av dem var dåliga, men ingen av dem bidrog heller till något som kunde hjälpa oss att vinna matchen. Det var på Pär Asps och Adukors kant som IFK Norrköping hela tiden zickzackade sig fram, och det var därifrån 1-1 kom lite snöpligt. Och på bänken fanns ingen mittfältare att byta med.
Det är helt klart i försvarsspelet som det brister. Precis som "före Elfsborg" ledde varje motståndarinlägg till farligheter, åtminstone på andrabollen. Och precis som när vi varit i ledningen tidigare under säsongen smyger sig någon slags panikkänsla in i laget under sista 10 minuterna. Jag vet inte vad som är felet, men jag anar att Pelle Olsson vet, och jag hoppas att han redan förbereder en operation på patienten (det vill säga hittar systemfelet).
Dessutom missar vi mål på tok för ofta. Det håller inte att nicka två gånger precis ovanför ribban i första halvlek, och skjuta en gång över - i öppna mållägen. Adukor fick chansen på övertid, till höger i straffområdet får han ett ypperligt skottläge, han träffar klockrent med vristen och skjuter ... till höger om målet.
Det blir en jobbig höst. Jag hoppas att laget och de ikring laget får en härlig Cypernvistelse i slutet av veckan. Jag hoppas att man kommer fram till något som kan vända detta. Det är synd en säsong när så många spelare gör det så bra, att vi faller på det rent mentala och på slarvigt försvarsspel. Just de två ingredienserna som varit Gefles signum.
Men än viktigare än Cypernresenärernas tillstånd är det att en som stannar hemma mår bättre och bättre. Jonas Lantto. Tyvärr, utan Jonas blir det Superettan. Så är det bara. Om inte Pelle överraskar och värvar ett par klasspelare när värvningsfönstret öppnar på måndag.
Jag tänker inte såga någon spelare eller lyfta fram någon speciell. Vi gör en bra laginsats helt enkelt. Och det gör att det känns ännu mer bittert.
Ni som vill ha matchfakta får googla. Inte en chans att jag tänker återvända till den här matchen en enda gång mer i mitt liv.
Men vi slog i alla fall JK Trans Narva från Estland med 8-1. Alltid glädjer det någon.
