Här är er nya sportchef, Gefle!
Gefle IF:s herrlag är klart för Superettan 2023. När spel i eliten väntar är det viktigt att föreningen tänker proffsigt och långsiktigt, alltså agerar precis tvärtemot mot hur man betett sig under de senaste åren. Med andra ord, det behövs en renovering av den sportsliga ledningen som gör att Gefle IF för varje år kan ta kliv framåt och uppåt. Det måste till exempel vara slut med svågerpolitik och kompisvärvningar.
När Gefle åkte ur Superettan 2018 gjorde man det med en av de största budgeterna i serien. Truppen var inte oäven (det var den inte heller när man åkte ur Allsvenskan), men det var en miss att ge huvudansvaret till en oprövad tränare ur de egna leden istället för att anställa Andreas Brännström när Johan Mjällby sparkades i mitten av serien. Ja, Brännström var intresserad och väntade bara på ett ja eller nej. Det blev nej.
På samma sätt var det en miss 2014 att tvinga Roger Sandberg samarbeta med en redan befintlig Gefletränare, bara för att denne tränare redan fanns i föreningen. När Roger anställdes skulle han naturligtvis ha fått välja sin egen assisterande tränare. Sprickan mellan Sandberg och hans assisterande växte djupare och djupare, och kan ha varit själva orsaken till att Gefle degraderades 2016.
Dessa barnsjukdomar går fortfarande igen i föreningen. Anställningen av Mikael Bengtsson var en ren lyckträff när den skedde för tre år sedan. Rekryteringen hade då gått in i en sådan återvändsgränd att den tränare som höll på att föra klubben ner i division 2 erbjöds ett ettårskontrakt i ren panik. Tack och lov blev det ett nej tack till den korta förlängningen. Och tack och lov fick styrelsen tips om Mikael Bengtsson.
Visst kan man ha lite förståelse för att en division 1-klubb (egentligen division 3) plockar en klubbdirektör från den egna styrelsen. Det kan bli billigare och det kan vinna tid. Men förfarandet är inte särskilt proffsigt, och det skapar frågor kring Gefle IF:s självbild. Har man inte högre tankar om sig själv?
En storklubb i en så pass stor stad som Gävle, med den fotbollstraditionen, skulle naturligtvis ha scoutat marknaden först, inlett en serie intervjuer och först därefter gjort anställningen. Dagens klubbdirektör borde kanske hellre ha varit säljansvarig? Ja, särskilt som föreningen själv faktiskt gick ut med att denne skulle ta över den förra säljansvariges uppgifter.
Så … förstå undertecknads oro när klubben står inför uppgiften att anställa en sportchef och kanske bygga upp en ny sportslig organisation.
Det viktiga i dagsläget är förstås att förlänga med tränarduon Mikael Bengtsson och Sören Ericson. När detta är gjort bör en mycket kvalificerad sportchef anställas tillsammans med en lika kvalificerad analytiker. Det sistnämnda är kanske minst lika viktigt. Gefle har sedan Pelle Olsson (ja, kanske sedan 80-talet och Stefan Lundin) en tradition av att huvudtränaren också scoutar spelare. Detta förfarande håller inte om Gefle vill ta nya kliv och bli en klubb att räkna med.
Spelarscouting är A och O för att lägga en stabil grund för det kontinuerliga lagbygget. Och denna scouting ska pågå året om. Gefle IF ska veta vilka spelare som herrlaget (och damlaget) behöver och man ska hela tiden kartlägga spelare som är intressanta att rekrytera.
Här ligger till exempel Sandvikens IF i framkant i distriktet, ja, kanske till och med i Norrland. Vi kan i framtiden inte räkna med att hitta våra blivande nyckelspelare bland före detta spelare, eller bland aktiva i Sandviken, Sundsvall och Brage. Det finns inte hur många Martin Rauschenberg, Oscar Lundin och Leo Englund som helst. Och vår akademi är i dagsläget för svag för att göra oss självförsörjande med egna talanger.
Men sportchefsposten är förstås den viktigaste att tillsätta efter det att tränarduon fått förlängt. Så här kommer en lista som Gefles ledning bör beakta i tillsättandet.
Observera att denna lista är helt fri från gamla spelare som tror sig vara experter bara för att de en gång har spelat elitfotboll. Det finns inte tid att göra om det misstag som IFK Göteborg och Helsingborgs IF nyligen gjort, som lett till katastrofala resultat. Eller som Brynäs IF gjorde när de anställde en general manager bara för att killen satt i styrelsen och ”kunde en hel del hockey”.
1. Rikard Norling. Sitter visserligen på en hög lön från IFK Norrköping, men är i behov av en omstart.
2. Theodor Olsson. Tränartalang som Gefle IF slarvat bort. Sägs dock vara på gång från IK Sirius till Kalmar FF, handplockad av Henrik Rydström.
3. Tobias Birgersson. Ännu en tränartalang som Gefle IF slarvat bort. Har stort anseende i Fotbollssverige. Skulle egentligen ha fått gå Gefle IF:s UEFA pro-utbildning, när den dåvarande klubbdirektören plötsligt prioriterades.
4. Adil Kizil. Ansvarig för scoutingen när Dalkurd klättrade genom divisionerna. Mycket kompetent. Högt anseende i Fotbollssverige.
5. Pelle Olsson. Visserligen sportchef i Halmstads BK, men är möjligtvis sugen på att flytta hem igen. Många kanske anser att Pelle är för gammal. Inget kunde vara mer felaktigt. Betänk att han är några år yngre än nyblivne svenske mästartränare Per Mathias Høgmo.
6. Martin Falk. Visst, har SIF-bakgrund och kanske inte vill ta jobbet, men Falk är en mycket talangfull scout och tränare. Ryktas vara på väg bort som assisterande i AIK.
7. Anders Bååth. Tränarutbildad före detta Geflespelare. Gjorde succé som akademitränare i BP och tränar just nu Österlens FF i division 2.
8. Joel Cedergren. Namn som Geflepodden drog en lans för. Cedergren sitter visserligen på en lön i två år till från Örebro SK, men är säkert – precis som Rikard Norling – i behov av en nystart. Var med och byggde upp ett mycket spännande GIF Sundsvall tillsammans med Ferran Sibila (numera anställd scout av Malmö FF).
