Jag förstår oron men delar den inte
I gårdagens Geflepodd uttryckte Jocke Carlsson oro över att Gefle åtsidosatt sina egna unga talanger under sommaren för att förstärka med spelare utifrån. Viktiga synpunkter från Jocke men jag delar inte hans oro.
I Geflepodden igår var det ett inslag med den eminente Jocke Carlsson där han pratade om sin oro över att Gefle lånat in ett antal spelare under sommaren och ersatt ett antal av sina egna unga spelare, främst Albin Lohikangas. Jag förstår Jockes synpunkter och oro för en utveckling åt fel håll, men jag delar inte den oron. I läget Gefle befann sig i valde man rätt väg i mina ögon.
Tittar man på Lohikangas så kom han in i laget ifjol ungefär vid den här tidpunkten och gjorde det riktigt bra. Jag håller Lohi som en framtidsspelare på elitnivå men som många unga spelare blir det två steg fram och ett tillbaka. Lohikangas avslutade våren riktigt dåligt och när han var sämst på plan mot Degerfors i matchen innan höststarten bestämde sig Gefle för att förstärka på den positionen. Jag skrev om Albins sviktande form redan i matchen mot Örgryte, vilket var första matchen under Poya, och han har efter det inte hittat rätt, vare sig spelmässigt eller rent fysiskt tycker jag. Och i valet av att låta Lohikangas sitta på sidan och spela U-19 fotboll tills han hittar formen eller låna ut honom så han skulle få spela seniorfotboll kändes valet givet. Tyvärr har han inte hittat ur sin svacka än men jag tror ändå att det blir bra med tiden.
Det är viktigt för Gefle IF att kunna fostra egna talanger hela vägen upp in i A-truppen och helst in i startelvan. Det är något vi inte har lyckats med under senare tid. Jag själv ser en del träningar och jag är faktiskt inte förvånad över att så är fallet. Jag tycker att kravbilden har varit alldeles för vek under både Roger Sandberg och Tomas Anderssons regimer. Jag ska ta ett exempel och försöka att inte vara för negativ i min framtoning.
Jakob Hjelte kom fram i Gefle som skyttekung under sin juniortid. En spelare som var en typiskt skolad Gefleanfallare, bra targetspelare och kunde göra mål. När jag såg honom för några år sedan när Roger Sandberg tränade laget slog det mig hur stor skillnaden var i hur Hjelte agerade vid målchanser på träning jämfört med exempelvis Johan Oremo. När Oremo fick lägen på träning var det full attack och koncentration i avslutsmomentet men när spelare som exempelvis Hjelte och Bellander fick samma lägen så duttades det utan någon riktig fokus eller intensitet i samma läge. Jag satt mest och blev irriterad på läktaren när jag såg det, men varken Roger eller Tomas gick in med kraft och påtalade den svagheten i träningsmomentet. Det här hände kontinuerligt på träningarna jag såg under tre års tid. Och saken är den att jag förstår att varken Bellander eller Hjelte har blivit några målskyttar på seniornivå. Det räcker med att titta på träningarna så förstår man varför.
In kommer Poya som tränare och plötsligt har kravbilden höjts på träningarna. Titta på träningen som bedrivs idag, är det någon som hamnar i avslutningsläge och inte gör det på ett seriöst sätt, då hörs Poyas ilskna stämma ekande över Gavlevallen. Det är helt andra krav som ställs nu på spelarna och det känns så fantastiskt skönt tycker jag.
Vi tycker Bajram Ajeti är ett kanonförvärv med näsa för var målet står. Titta på hur han tränar. Ser du honom nonchalant försöka ett avslut på träning har du sett fel. Där är det också full fokus och rejäla avslut hela tiden. Det är något som måste finnas där hos alla spelare och även att kravet finns hos tränarna för laget.
Jag tycker exempelvis att Hjelte ser betydligt bättre ut nu både på träning och i matchsituationer där det känns mer självklart för honom att göra saker distinkt och inte halvdant som tidigare.
Jag är helt övertygad om att Poya har klart för sig hur det här ska se ut i framtiden. Att vi behöver egna spelare i A-truppen som kan komma in och prestera är oerhört viktigt eftersom det skapar en synnergieffekt hela vägen ner i åldrarna om våra unga spelare ser att det finns en väg upp i eliten via vårt eget lag. Det kommer att skapa bra spelare på sikt, men vi måste ställa krav och hålla fast vid den kravbilden utan att vika en tum på den.
Men vi måste också förstå att läget vi var i krävde rejäla åtgärder för att stabilisera skeppet. För om vi åker ur och spelar division ett nästa år, då blir vägen så mycket svårare för hela föreningen, både ur ett elitperspektiv men även ur ett talangperspektiv.
Ge det tid, vi är bara i inledningen av en ny era. Behåll tron på det som byggs nu, vi kommer att ta fram talanger och fostra dom till elitspelare, men låt oss klara av det här stålbadet först och ge oss förutsättningar för en bra framtid.
Och jag har skrivit det förr och gör det igen. Adam Bergmark kommer att bli en skyttekung för oss. Där har vi en ung kille som inte duttar på träning i avslutningslägen. När han väl fått upp sitt självförtroende och växt in i det här kommer alla att förstå vad jag menar. Där smäller det på träningarna utan krusiduller.
Tack för ordet.
