- -
Laget som trodde på sig själva gör det igen.
Gefle tog idag sin andra raka seger på en vecka. Hemmamatchen mot Helsingborg vanns med 2-1 efter två mål av Dioh Williams. Därmed kliver Gefle upp på sjundeplats i tabellen och är på väg mot sin bästa säsong någonsin i Allsvenskan.
Efter en tyngre period där fyra raka förluster inkasserades gnisslades det bland läktarfolket, skulle vi åter bli inblandade i en bottenstrid, skulle vi gå tillbaka till skyttegravsfotbollen, var det vi sett tidigare under säsongen endast en hägring? Två hemmamatcher senare ligger vi på sjunde plats i tabellen och den negativa auran har lämnat Gavlevallen för denna gång och nu pratar vi istället om poängrekord och bästa placeringen någonsin för den himmelsblå klubben. Se så snabbt det kan vända. Men på samma sätt som vi inte var värdelösa i vår förlustrad är vi heller inte bäst i världen idag. Men känslan är enormt mycket skönare nu än för bara en vecka sedan! Det handlar om små marginaler när det gäller resultat i fotboll, åtminstone för lag som spelar på Gefles nivå. Det finns inga lätta segrar för oss, vi måste gå in och förtjäna dom med slit och svett. Och kan vi dessutom bjuda på fin fotboll så mår vi ännu bättre. Idag hade vi lika gärna kunnat förlora, Helsingborg var ganska bra i mina ögon, men dom marginaler som gjorde att vi förlorade någon match tidigare fick vi istället med oss idag. Svårare än så behöver inte resultatet av en fotbollsmatch vara. Det ligger naturligtvis mycket mer bakom det som händer på planen under 90 minuter, men för lag som Gefle är det oftast små marginaler som avgör utgången av matchen och idag hade vi dom på vår sida. Det är inget vi ber om ursäkt för utan vi kliver istället upp på 32 poäng och en sjundeplats i tabellen med ett leende på läpparna.
Helsingborg inledde bäst och hade en boll i ribban i fjärde matchminuten. Efter det hade skåningarna ett litet grepp om händelserna, men det skulle förändras. Gefle jobbade sig in i matchen och tog ledningen via Dioh Williams som enkelt kunde stöta in bollen från nära håll. Det var vad jag trodde när jag såg matchen live, men när jag kom hem och tittade på matchen igen så ser man att målet var ett typiskt Dioh Williams-mål. Mannen som inte kan göra någonting enkelt på ett enkelt sätt håller på att slå knut på sig själv igen när han istället för att bredsida in den i det öppna målet är på väg att missa bollen och träffar den istället med klacken och får in den på det svåraste av sätt precis som det anstår den gode Dioh. Men som jag alltid säger, Dioh hade full kontroll på den situationen och klacken var planerad, inget annat…
Efter det målet tar Gefle fart och rullar upp några fina anfall. Johan Bertilsson har några magiska ögonblick och körde rida rida ranka med Helsingborgsförsvaret. En slank hit och en slank dit och en slank nog ner i diket också.
Tvåan kommer också efter mycket fint spel av Gefle. Bertilsson lirkar in en yttersida i straffområdet som Lantto till slut kan kriga fram till Dioh som den här gången väljer att bredsida in bollen i mål. Måste varit jobbigt för Dioh att göra något så simpelt och man kan undra om han ens räknar det målet när han sammanfattar matchen.
Samarbetet mellan Dioh, Bertilsson, Lantto och Oremo är stundtals lysande och man mår bra på läktaren när man ser sånt spel av Gefle. I slutet av halvleken bjuder Rade Prica på en läckerhet när han tar ner en långboll på Dioh-vis och lirkar upp bollen i kryssribban. Det hade varit värt ett bättre öde för Prica men vi kunde andas ut och gå till pausvila med 2-0.
Andra halvlek ser lite grann ut som det har gjort när Gefle varit i ledning i paus. Vi blir lite för passiva, vinner inte boll högt upp i planen och kan inte skapa längre perioder där vi för spelet. Helsingborg spelar samtidigt bra och är ganska tunga framåt. Vi får jobba hårt i defensiven men gör det bra. Min känsla på läktaren är att det här kommer att ordna sig och det gör det. Närmare än 2-1 kommer inte Helsingborg och vi tar vår andra raka trea.
Tankar om matchen:
Gefle IF är ett lag med mycket starka karaktärer. Att resa sig efter fyra jobbiga förluster och istället för att känna hjärnspöken se möjligheterna och tro på det man själva gör, det är mycket imponerande. Det kännetecknar Gefle IF som förening och det gäller även årets lag.
-----------
Johan Bertilsson. När han förstår hur bra han är, då är han oerhört bra. Som alla bra spelare gäller det att våga misslyckas och när man misslyckas så måste man ändå tro på sig själv. Första halvlek idag var värt hela entrepengen.
-----------
Dioh Williams. Jag går från att slita mitt hår till att få ett leende stort som Grand Canyon när jag tittar på honom. Hans Carstensen lovade 10 mål av Dioh i år, jag blir inte förvånad om han når dit nu. En målskytt i ett stim kan gå på vatten. Och i Diohs fall gör han säkert moonwalk på vatten istället för att gå, för det är för enkelt.
------------
Tre byten av Roger Sandberg idag. Det hör inte till vanligheterna. Bra, jag gillar att spelare får förtroende att spela. Det bygger en större grund att stå på.
-----------
Mikael Dahlberg. En av de mest sympatiska spelarna som finns fick göra ett inhopp på Gavlevallen. Jag hoppas han slipper skador nu och kan spela vidare på hög nivå. Håller en tumme för honom.
-----------
Ny match mot Hammarby på onsdag. Tagga till tänderna och åk ner till Stockholm för att vinna. Om vi sen klarar av det är en annan sak, men inställningen måste vara tre poäng. Vi är bra och det ska vi känna när vi ser oss i spegeln.
