Lagbanner

Nu börjar nedräkningen

Gefle - Sirius slutar 1-1 i den sista träningsmatchen denna försäsong. Nu räknar vi ned inför den allsvenska premiären. Det finns vissa frågetecken kvar i laget inför matchen på söndag mot Helsingborg. I denna artikel ger jag mina synpunkter på vad vi kan förvänta oss av laget under säsongen och även hur jag tycker man ska utforma startelvan till helgen.

Sista träningsmatchen är avklarad och nu är det mindre än en vecka kvar tills allvaret drar igång på riktigt. Kvällens match mot Sirius gav knappast några klara svar på dom frågetecken vi har kring laget. Om jag ändå ska tycka till och börjar bakifrån tycker jag nog att jag ser en allsvensk målvakt i Andreas Andersson. Verkar stabil och det finns nog en del utveckling att hämta hos honom vilket gör att jag inte har något emot att se honom från start i laget. Tycker att Hedvall har sett helt ok ut också på försäsongen men jag tror inte att vi kan räkna med att det finns så mycket mer att hämta än det vi redan sett hos honom vilket gör att Andreas känns mer spännande.

I backlinjen anser jag att Joshua Nadeau är given och om sedan Anton Lans eller Martin Rauschenberg flankerar honom känns hugget som stucket. Rauschenberg är lite fladdrigare i sin spelstil än Lans vilket gör att jag i det läget hellre ser Lans på den platsen. Å andra sidan är Rauschen lite mer vokabulär än de övriga i backlinjen och jag avskyr att ha en backlinje som inte ropar och styr laget framför sig. Jag känner att det är jämt skägg mellan de båda i nuläget.

Vänsterbacken tillhör Jens Portin fortfarande. Jacob Eriksson är inte en fullfjädrad allsvensk back i mina ögon även om jag gillar hans speed. Men försvarsspelet blir mycket stabilare med Jens på plan än Jacob.

På innermittfältet har vi två spelare som inte kompletterar varandra i mina ögon. Både Robin Nilsson och Anders Bååth är defensivt lagda spelare. Tillsammans är dom alldeles för osäkra med bollen för att vi ska kunna få igång ett vägvinnande spel från mitten. Så fort motståndarna sätter press på oss är både Bååth och Nilsson chanslösa att skapa ett bra spel eftersom dom inte är trygga att behålla bollen under stress. Här anser jag att Kwame Conte Bonsu är given att gå in från start så fort han anses vara frisk nog efter sin skada. Vem som ska spela bredvid Conte får dagsformen avgöra och just nu tycker jag att Bååth känns starkare än Nilsson. Robin var kanske Gefles bästa spelare under första halvan av fjolårssäsongen, men han avslutade svagt precis som laget och han har inte imponerat alls på mig under denna försäsong.

På yttermittfältet är förmodligen Bertilsson och Lantto är givna. Dock vill jag se att Lantto visar form direkt när han kommer in, för hans försäsong har också varit väldigt blek. Om inte Lantto hittar formen är jag inte alls emot att dra ner Skrabb på den platsen och sätta in Dioh på en forwardsplats. Jag hoppas och tror att Lantto kommer att hitta sin form igen, vi behöver honom i toppform.

Forwards kommer att vara Skrabb och Oremo från start på söndag. Men det känns som vi saknar Diohs förmåga att hålla i bollen. Man sliter sitt hår ibland när Dioh snubblar omkring på planen, men hans spetskvaliteter är något vi ofta saknar när han inte är med på plan.
----------------------
Jag skulle vilja se den här elvan mot Helsingborg:
Andreas Andersson
Jesper Florén
Joshua Nadeau
Anton Lans
Jens Portin
Simon Skrabb
Kwame Conte Bonsu
Anders Bååth
Johan Bertilsson
Dioh Williams
Johan Oremo
---------------------
Det skulle vara den mest offensiva och speltekniska laguppställning vi någonsin haft skulle jag tro.
Skrabb och Bertilsson på kanterna med Conte och Dioh som brygga mellan dom i mitten och Oremo som spets framåt. Spännande i mina ögon. För offensivt? Kanske. Men på hemmaplan ska vi attackera. Våga fullt ut är den inställning jag hoppas vi kommer med på söndag.

ALLSVENSKAN 2016

Den allsvenska säsongen årgång 2016 knackar på dörren och jag känner mig osäkrare än någonsin. Inte så mycket beroende på den dåliga försäsong som vi presterat, det är mer än normal företeelse när det gäller Gefle, utan mer för att jag inte vet vilket Gefle vi kommer att få se i år. Det är normalt att känna oro när det gäller Gefle, finns inte en säsong där jag inte varit rädd för att åka ur, inte en säsong där jag gått in med inställningen att i år är det lugnt för vi är inte nedflyttningskandidater. Det är något vi som håller på Gefle har levt med i många år och jag tror inte att vi är mer eller mindre oroliga i år heller. Nej, det jag känner mig osäker på är vilken typ av fotboll vi kommer att få se.

Tidigare år visste vi att Gefle kommer att backa hem lite, göra det trångt för motståndarna, lyfta lite längre bollar för att minimera sina egna misstag och se till att ta vara på motståndarnas misstag. Vi var ganska stabila, både i våra bra och våra dåliga prestationer. Vi visste ungefär vilken produkt vi skulle bli serverade och sen var bara frågan om vi skulle klara oss kvar eller inte, vilket vi alltid gjorde till slut. Sen kom Gavlevallen…

Ifjol kändes det som att topparna var potentiellt högre än någonsin, men dalarna var också väldigt djupa. Jag minns fortfarande första halvtimmen hemma mot Elfsborg, utan tvekan den bästa 30 minutersperiod jag sett Gefle göra på många år, sedan i andra halvlek var vi så passiva och så dåliga att det kändes som man gick omkring i en dimma och mådde dåligt i flera dagar efteråt. Den matchen summerade fjolåret väldigt bra tycker jag.

Och nu står vi inför en ny säsong, med ett antal intressanta nyförvärv och förväntningar som förmodligen aldrig varit högre än dom var i vintras. Träningarna började första veckan i januari och det som skulle bli en vinterträning med dom bästa förutsättningarna som Gefle haft sedan dom gick upp i Allsvenskan blev till ett rejält bakslag när det blev kallt och det visade sig att värmeaggregatet på Gavlevallen inte klarade av den kylan och Gefle fick först träna inomhus och sedan på en isbelägen plan. Så mycket för dom bästa förutsättningarna någonsin… I slutet av januari drog träningsmatchandet igång och som på beställning kommer det mediokra insatser i matcherna som gör att oron börjar sprida sig hos supportrarna. Skador och sjukdomar avlöser varandra och plötsligt känns allt som vanligt igen. Förväntningarna sjunker och rädslan ökar, ska detta bli året då Gefle får lämna finrummet? Och då kommer plötsligt, två veckor innan seriestart, en bra insats och ett antal linjer i spelet som börjar formas, 1-1 på bortaplan mot AIK och ett spel som ser ut som ett allsvenskt spel igen. En vecka senare, hemmamatch mot Sirius och åter ett tveksamt agerande på många fötter. Dock med ett bra försvarsspel där Sirius inte skapar mycket trots ett klart bollinnehav.

Men vad är det vi kommer att få se i år? Här är jag väldigt osäker. Hur mycket kommer vi att våga i vårt nya spelsätt? Tittar vi på truppen känns det som att vi har fler tekniska spelare i år än tidigare, men kommer vi våga utnyttja den styrkan eller kan vi ens utnyttja det? Vad man än väljer så hoppas jag att man går all-in på det man försöker göra och jag är inte alls emot att variera det kraftigt beroende på motstånd och förväntad matchbild. På hemmaplan är vi starka, vi hade oflyt ifjol mot topplagen när vi mötte dom på Gavlevallen. Och när vi springer in på vår hemmaarena tycker jag att vi ska våga vara väldigt offensiva, samtidigt tycker jag att det är helt rätt om vi åker till bortamatcherna med en destruktiv inställning där vi mer fokuserar på det gamla Geflesättet att spela, att minimera misstag och göra det så svårt som möjligt för motståndarna. Våga attackera fullt ut och våga grisa fullt ut, det hoppas jag är parollen för årets Gefle.
 
Vad får vi se i årets Allsvenska?
Förra året sprang sex lag iväg i serietoppen, mot slutet var det bara tre lag kvar och till slut vann Norrköping ett imponerande guld. I år tror jag inte att vi kommer att se så många lag vara bättre än övriga.
Jag tror att Djurgården är klart sämre i år än ifjol, Elfsborg tror jag också kommer att få ett mellanår.
Malmö, AIK, IFK Göteborg och Norrköping kommer att vara med i toppen.
Häcken tror jag kommer topp fem i år och kanske ännu högre än så.
Örebro gjorde en väldigt bra avslutning ifjol och ser intressanta ut.
Helsingborg har en trupp som bör hamna någonstans runt 9-10 plats.
Intressanta nykomlingar där jag tror Östersund är överskattade och Jönköping underskattade men båda kommer att få det tufft att klara nytt kontrakt.
Falkenberg räknar jag alltid bort och när jag minst anar det vinner dom och klarar sig kvar.
GIF Sundsvall och Hammarby klarade fjolåret bra och nu får man göra det svåra andra året där förväntningarna stiger bland supportrar och som alltid kan vara svårt att hantera.
Kalmar FF hade ett väldigt svårt fjolår, men har i Rasmus Elm den överlägset bästa spelaren i Allsvenskan, om han är frisk och i form.

Och så har vi Gefle, den fula ankungen som försöker bli en svan. Jag vill så gärna se Gefle spela den fotboll man stundtals gjorde ifjol, en fotboll som var värd så många fler åskådare än de som följer Gefle på plats i varje match. Jag minns från fjolåret när min svärfar var med på match mot Falkenberg hemma och jag sa till honom att du inte kommer att känna igen Gefle från tidigare år. Och mycket riktigt satt han och gapade på läktaren över att Gefle inte spelade, som han uttryckte det ”lycka till bollar” längre utan istället spelade bollen till varandra.
Och det är där vi är, det är det vi måste försöka utveckla. För i slutändan handlar mycket också om att skapa intresse, bland publik, sponsorer, ungdomar osv.
Vi måste stå för en produkt som gör att föreningen kan utvecklas på alla fronter och i ett klimat som idag är tuffare än någonsin där konkurrensen av andra saker ökar dagligen.
Vi måste öka vår omsättning med säkert 20 miljoner för att ha möjlighet att ta nästa steg på den svenska fotbollstrappan. Gefle är det lag som tagit överlägset flest poäng om man ser till omsatt krona i allsvenskan under många år, men det kommer inte att hålla i all evig tid. Förr eller senare måste vi komma upp i nivå med dom lag vi konkurrerar med när det gäller omsatta pengar, annars kommer detta inte att vara hållbart i längden. Att vi gjort detta i så många år nu är en fantastisk prestation som vi tyvärr numera nästan tar för givet. Därför är det så viktigt att vi kan spela en fotboll som kan locka fler till att besöka Gavlevallen, som kan generera fler sponsorer och fler ungdomar att börja spela fotboll med Gefle. Allt detta är oerhört viktigt i klubbens framtida utvecklng, men glöm inte att det är tillåtet att grisa då och då…
 

Patrik Severinpatrik@jpbsinvest.se2016-03-28 22:19:00
Author

Fler artiklar om Gefle

Gefle IF november 2024 – kravlöst, planlöst, handlingsförlamat