Hammarby TFF - Gefle2 - 2
Premiären avklarad – godkänd Gefleavslutning ger hopp
2-2 (0-0) på bortaplan mot IK Frej i premiären av Superettan borde normalt sett inte innebära glädjerop. Särskilt inte som två skador tillkom. Men efter en iskall första halvlek visade Gefle IF upp ett godkänt anfallsspel i andra.
Första halvleken på Vikingavallen vill nog Thomas Andersson glömma. Under de första 35 minuterna var Geflespelarna spända och osäkra. Anfallsspelet bestod huvudsakligen av långa bollar på en kringskuren Johan Oremo som hopplöst försökte göra något vettigt mot en handfull gulklädda. Särskilt svårt blev det att skapa något när Gefle försvarade sig extremt lågt. Man sjönk allt som oftast tillbaka till den första tredjedelen på egen planhalva, och när det var dags att slå om till anfall fanns bara svåra och omständliga vägar ur Frejs förstapress.
Många på den välfyllda bortaläktaren måste ha frågat sig hur GIF någonsin skulle kunna ta sig tillbaka till Allsvenskan med detta obefintliga anfallsspel. Dessutom fick hemmalaget alldeles för lätt spela sig igenom våra försvarslinjer. Ja, ingen hade protesterat om Frej lett med ett mål efter 45 minuter.
Men i slutet av första halvlek verkade nerverna ha släppt. GIF hittade plötsligt sätt att spela sig igenom Frejs mittfält. Därför kom 1-0 till Frej efter bara 30 sekunder av andra halvlek som en kalldusch. Jens Portin missade en brytning på vår vänsterkant, strax utanför straffområdet. Inlägget nådde Mikael Falkenborn som alldeles ren framför August Strömberg kunde nicka in bollen från 5 meter.
Också Frejs andra mål – som innebar kvittering till 2-2 i den 79:e minuten – tillkom efter svagt försvarsspel hos Thomas Anderssons elva. Man måste kunna kräva att ytterbackarna blockerar bort fler av dessa inlägg, och når de fram är det viktigt att försvararna ligger närmare spelarna i sin zon. Faktum är att Frejs spelare hade betydligt fler öppna målchanser i denna match än GIF-spelarna.
Men det stora glädjeämnet idag är vårt anfallsspel efter 0-1. Efter det baklängesmålet var det bara ett lag på planen. Ett fint inlägg från höger nådde René Makondeles huvud och 1-1 var ett faktum i 49:e minuten.
I den 74:e minuten nådde Johan Oremo högst på en frispark från Christian Ljungberg och satte galant 1-2. Några minuter senare hade så Deniz Hümmet en jättechans att öka till 3-1, men hans skott tog i ribban.
Tyvärr fick GIF René Makondele och Piotr Johansson skadade. Makondele fick något som såg ut som en muskelbristning i höger lår. Där snackar vi nog om en konvalescens på 3-5 veckor. Piotr såg ut att ha fått en knäskada. Får hoppas att den inte är allvarlig. För i så fall var det en mardrömspremiär.
Glädjande att konstatera är att båda inhopparna, Deniz Hümmet och Jacob Hjelte, gjorde starka insatser. Hümmet utstrålar självförtroende som en världsstjärna. Jag kan inte se hur vi ska kunna förlora matcher med honom och Oremo på planen.
Nu väntar Värnamo på hemmaplan på Gavlevallen. Tills dess hoppas vi att Thomas Andersson satt försvarsspelet, det är där de stora problemen finns. Vi kan inte dra tillbaka hela laget gång på gång, vi måste vara mer aggressiva och mindre avvaktande.
Får Oremo, Hümmet och Christian Ljungberg spela från start tror jag att målen kommer av sig själva.
