Huddersfield - Millwall1 - 1
Sträck på er, Gefle – ni är på på rätt väg!
Ja, man kan sörja de tappade två poängen i slutsekunderna och förbanna allt och alla. Men låt oss se det från den positiva sidan. Vi har fem raka utan förlust i Allsvenskan, vi gör mål, vi spelar bra, vi är svårslagna, samtliga spelare har växt under året. Att vi då och då faller igenom på slutet är egentligen bara naturligt, vi kör med våra bästa från start och vi har en tunn bänk.
Drömscenariot vore förstås att göra som Elfsborg – ta ut en startanfallare och byta in Mohammed Bangura. Men vi vet sedan säsongsstarten att det här kommer vara ett tufft år för Gefle, eftersom man har bantat spelartruppen av ekonomiska skäl. Att vi ändå har spelat så pass bra på slutet med vår bäste (Jonas Lantto) och vår lagkapten (Daniel Bernhardsson) på skadelistan är fantastiskt.
Gefle i år är att likna vid en Formel 1-bil från ett av de mindre stallen. Ibland kan man skrälla, om man struntar i att gå in i depå och tanka … medan de större stallen tankar hinner vi åka förbi och upp i ledningen. Ibland räcker bensinen ända in i mål, ibland inte. Igår räckte den … nästan. Igen. Men det är 10 omgångar kvar, och det här laget verkar gilla att spela fotboll. Det kommer att räcka långt.
Igår trodde jag på en reaktion. En lång bortaresa, och vid matchstart är planen som vattensjuk att den visar upp sjöar här och där. Tungsprunget kan bara ha varit förnamnet. Före matchen hade jag tacksamt tagit emot en pinne som en gåva från himlen.
Ändå är det vi som äger första halvlek. Och vi gör ett riktigt snyggt mål i femte minuten, där Jakob Orlov till höger i straffområdet nickar ner ett inlägg till Johan Oremo som nyper på uppstuds och drar in bollen i bortre.
Visserligen gör hemmalaget 1-1 fyra minuter senare. Anders Wikström förlorar en nickduell och medan bollen kommer i en bana mot Geflemålet är inte David Fällman riktigt resolut. Bollen studsar konstigt och ligger plötsligt framför HBK:arens fötter. Det är som en straffspark för treåringar. Det baklängesmålet kommer egentligen inte ur en farlig situation, och är det något man ska reta sig på är det det. Precis som vid 2-2. Varför utsätta sig för risken att dra på sig en frispark på slutet när man bara kan satsa på att hålla bollen på motståndarens planhalva?
Men första halvlek är vår, och det uppstod stora ytor i anfallsväg när Halmstad gick för 2-2 under större delen av andra halvlek. Gör vi 2-1 i första halvlek genom Micke Dahlberg (fri till höger med målvakten) eller via Orlovs direktskarv (tar i burgaveln) sätter vi oss i ett mycket bättre läge.
Men som sagt, vi är fortfarande ett svårslaget lag, med den bästa offensiv vi haft i Allsvenskan någonsin. Inget depp nu – istället: Full fart framåt! Med stora möjligheter att lära av misstagen.
Och så ett hörnmål. Bara en sån sak. Det var ett tag sedan. Fortsätt så.
