Ström har ordet: En påtvingad kärlek
Det fanns en tid då jag tyckte världsmästerskap för damer, landskamper för herrlandslaget, hockey-VM, La liga, Premier League, en Champions League-final mellan Liverpool och Tottenham hade varit himlen... men jag orkar inte, det är som om mitt idrottsintresse fått punka i och med Gefle IF:s kräftgång i seriesystemet.
Två dagar kvar, sedan slår denna sommars stora event upp portarna – fotbolls-VM i Frankrike. Grymt tycker vissa, för mig nästan helt ointressant. Är jag en mansgris, en bakåtsträvare? Nä, jag tycker fotboll är otroligt orättvist. Tjejer och killar borde ha samma pengar och samma ljus på sig. Men tyvärr är det inte så, tycker ändå att kvällstidningarna gör ett gott försök med artiklar och drömelvor m.m.
Min och Gefle IF:s historia började 1994. Min kusin fick kontrakt med Gefle IF och möjligheten för mig att få åka på fotboll i Gävle från Bollnäs med min moster uppenbarade sig, från att mer titta och hålla på min kusin så utvecklades en kärlek, en kärlek för klubben Gefle IF. För mig spelar det idag ingen roll vilka spelare som spelar i klubben, jag kräver bara att man ger 150% för vårt klubbmärke och historia, och att man är i nuet. Det är inte spelarna utan Gefle IF jag älskar (även om Sebbe Sandlund snart blir ett undantag). När min kusin slutade spela 2008 så föll en liten sten från bröstet nu blev det inte lika personligt, nu kunde jag börja hålla på hela klubben inte bara en spelare.
Som sagt så har mitt idrottsintresse stagnerat och det har säkert med Gefle IF:s hälsa att göra, plus hur livet ser ut, i övrigt. Nu när det är tungt så måste jag vara där ännu mer för något jag älskar, jag har inte tid att engagera mig känslomässigt i så mycket mer än klubben och min familj.
Att hålla på Gefle IF är svårt, att känslomässigt lägga så mycket som vi gör i en klubb är otroligt jobbigt, men när vi vinner så är det värt allt. Lite som att uppfostra en 7-åring, som man kan vara arg och less och frustrerad på. Men helt plötsligt får man en kram och allt är glömt och förlåtet.
Tror att vi måste ha tålamod med denna 137-åring och hoppas att vi till den 140:e födelsedagen åter igen är en elitförening.
Så länge får ni som orkar kolla på VM för våra damer. Sveriges första match spelas på tisdag 11/6 kl 18.00 mot Chile.
Ha en fin nationaldag! Och hoppas på 3 poäng mot Sollentuna!
