Gefle - Landskrona3 - 3
Varför så fegt från start, Gefle?
Matchen mot Landskrona BoIS gav rader av déjà vu-känslor från tidigare Geflematcher under säsongen. Inledningen präglades av överdriven respekt, där en högst medioker motståndare betraktades som om den vore Manchester City och fick husera som den ville. Inte förrän efter första baklängesmålet började hemmalaget spela med axlarna nere, vilket gav 3–3 (1–1) till slut.
Den här GIF-säsongen räddas mycket tack vare kampvilja, lagmoral och Martin Rauschenberg. Men ingen av dessa faktorer kommer att bära upp i himlen. Det finns en gräns för hur många övertidsavgörande och övertidskvitteringar det går att göra. Och det finns en gräns för hur långt lagkaptenen ensam kan utgöra lagets hjärta och lungor.
Ja, kanske är Rauschenberg faktiskt den avgörande faktorn till såväl uppflyttningen förra året som det räddade kontraktet 2023 (jag räknar med att det är klart trots att det teoretiskt behövs två poäng till). Det var ett genidrag av Andreas Dahlén och Mikael Bengtsson att locka tillbaka dansken till Gavlevallen. Precis som Hammarby var beroende av Björn Paulsen och Djurgården av Hjalmar Ekdahl, så är Gefle IF ingenting utan Rauschenberg. Han är en sådan ledare som kan få lagkamraterna att kämpa in mål, utan att spelet egentligen fungerar.
Till nästa säsong hoppas jag att GIF förstärks med fart och spets, så att lagkaptenen inte behöver ta ansvar för allt. För utan den talangfulla målskytten Antoinio Yakoub och bolltrygga York Rafael på planen har Gävlelaget inte tillräckligt många nycklar för att kunna sikta på de tre första plasterna i tabellen. För det är väl dit vi ska? Vi har väl ambitioner trots allt?
Utan York och Yakoub är Gefle IF stundtals för långsamma, trubbiga och lättlästa. Ett bra försvarsspel börjar nämligen inte med en organiserad backlinje eller med elva spelare som kämpar när de förlorat bollen, nej, ett bra försvarsspel börjar med ett fungerande anfallsspel. Om motståndaren upplever dig som ett hot så fort du vinner boll, då kommer de inte våga anfalla med alltför många spelare och de kommer inte att våga pressa lika högt upp i planen. Motståndaren kommer att tänka på sin säkerhet innan den inriktar sig på att se möjligheter.
Därför är det harakiri att agera som Micke Bengtssons mannar i inledningen av matcherna (frånsett Sundsvall borta ska sägas, den matchen är jag övertygade om att vi vunnit med elva man på planen). Det borde präntas in i Gefles DNA att det är förbjudet att backa hem mot motståndare i Superettan. Och speciellt på hemmaplan. Motståndarna ska komma hit och förstå att det kommer bli tuffa nittio minuter som väntar.
Men det finns förlåtande aspekter. Gefle IF:s trupp består idag av långsamma spelare. Det är därför vi sällan trycker upp backlinjen med självförtroende under anfallsspelet (långsamheten blev inte minst tydlig vid Landskronas 1–3-mål), det är därför vårt kontringsspel sällan fungerar och det är därför det tar tid för oss att fylla på med ljusblått i motståndarnas straffområde.
Det som behöver bli bättre nästa säsong är passningsspelet. Vi måste utveckla ett passningsspel som tål högre tempo, vi behöver ha en större variation i vår offensiv och vi måste ställa om snabbare från defensiv till offensiv. Men för att detta ska ske är det viktigt att byta ut några spelare och fylla på med andra spelare. Det som saknas på vissa håll är fart, teknik och mod. Det sistnämnda inte minst viktigt, det håller inte att alibispela sig igenom Superettan.
Men trots den ovannämnda kritiken har jag idag ett tillräckligt bra lag för att slå Landskrona på hemmaplan nitton gånger av tjugo. Det finns möjligtvis två lag i serien som är bättre än vi. Resten vinner vi mot om vi spelar upp till vår kapacitet.
Jag hoppas att Gefle IF i säsongens två avslutande matcher ger oss en försmak av den optimism som kommer att prägla herrlaget i Superettan 2024.
Gefle IF–Landskrona BoIS
Mål: 0–1 (18) Robin Dzabic, 1–1 (45) Sebastian Friman, 1–2 (52) Adam Egnell, frispark, 1–3 (66) Ousmane Diawara, 2–3 (86) Anton Lundin, 3–3 (98) Jacob Hjelte.
Varningar, Gefle IF: Nils Eriksson (50). Landskrona: David Edvardsson (54), Amr Kaddoura (95).
Hörnor: 12–3 (1–3).
Publik: 1 693
Domare: Kaspar Sjöberg.
GIF: Robin Wallinder – Christoffer Aspgren, Nils Eriksson, Martin Rauschenberg, Kevin Persson, Sebastian Friman – Constantino Capotondi, Oscar Lundin, Iu Ranera, Ahmed Bonnah – Leo Englund.
Ersättare: Adrian Edqvist (74), Jakob Hjelte (74), Anton Lundin (74), Niclas Håkansson, Philip Ekman, Oskar Karlsson, Tobias Johansson (mv).
