Generellt sett är generaliseringar rent generellt onödiga

Jag satt häromdagen i sjuksoffan och kollade på en repris av SVT:s Sommarpratarna där en av gästerna var komikern Marika Carlsson. Hon berättade att en kvinna förra sommaren hade kommit fram till henne och sagt ”Du städade min lägenhet så fint, jag måste bara få tacka för det”. Marika jobbar inte som städerska vilket hon bekräftade för kvinnan som förmodligen bara hade sett en tjej med mörkt pigment och stort, svart hår och tagit förgivet att det måste varit hennes städerska. Den kvinnan gjorde en konkret och ganska pinsam generalisering och blottade det som så många av oss människor håller på med.

 

Generaliseringar skapar ofta pinsamma situationer som den ovan beskrivna och även om vi inte alltid är så duktiga på att erkänna för oss själva att vi gör dessa, så pågår de ofta i våra huvuden. Vi drar folk över samma kam efter att ha skannat av dem med ögonen utan att veta något om deras rötter. Vi människor är generellt sett experter på detta.

 

Något jag direkt kopplade tankarna till när jag hörde Marika berätta om denna generaliserande kvinna var den snedvridna medierapporteringen kring fotbollssupportrar som vi så många gånger läst om och har många konkreta exempel på. Många har ju de felaktiga uppfattningarna kring fotbollsupportrar på grund av just den generaliserande journalistiken. 

 

Ofta är det ju även en generalisering som sker när poliser börjar behandla flera hundra supportrar, som kanske åkt massvis med mil till en bortamatch, som om de alla vore huliganer bara för att de kanske haft problem med en knapp hand full våldsamma personer med halsdukar från en annan fotbollsklubb (lägg märke till att jag undviker ordet supportrar här) i samband med en tidigare match i samma stad.

 

”Fotbollsupportrar som fotbollsupportrar. Lika bra att behandla alla som om de vore huliganer och matchförstörande objekt eftersom vi sett vad några av dem har orsakat förut…”

 

Oftast är det poliserna med batonger och sylvassa blickar som skapar den förtryckta stämningen och alla orosmoment. För fotbollssupportrar som bara vill gå på match, skapa en härlig stämning och stötta sitt lag till nya framgångar vill inte bli behandlade eller sedda som kriminella idioter, vilket man känner sig som när man känner polisernas ständiga iakttagelser i nacken.

 

Generaliseringar skapar även konflikter när de blottas inför oskyldiga människor. Ta det här med ”bussgate” som exempel. 

MFF:s vackra och långa supporterled hade några veckor innan detta beslut om obligatorisk tvångsbussning till bortaderbyt mot Helsingborg offentliggjordes åkt till Borås för bortamatchen mot Elfsborg. Där skapade de många MFF-supportrarna en mycket familjär och idyllisk tillvaro ute i staden och tog sedan med sig det in på arenan där de med deras enorma stöd från den välfyllda bortaläktaren blev hyllade av många runt om i landet för den enorma uppslutningen. 

 

Men istället för att tackas av styrelsen för att klubbens supportrar hade varit ute i landet och spridit ett gott rykte om sig själva och klubben så fick de alltså bemöta ett mycket upprörande typ av hot. ”Åker ni inte med bussarna kommer ni inte upp på MFF:s sektion på bortaderbyt”.

Varför? Jo, generaliseringen av fotbollssupportrar som ska på derby slutar i slutsatser i form av stök och bråk. Glädjefyllda invasioner av Borås och det betydelsefulla läktarstödet tidigare under säsongen glöms helt bort och de människor som inte ens åker på derbyn av intresse för matchen utanför annat trams, är de enda som gör att beslutet blir som det blir.

 

En viss skånsk journalist som skrivit mycket åsikter kring fotbollssupportrar, fotbollsspelare och annat kring sporten har fått mycket kritik riktad mot sig både på sociala medier men också av andra journalister och skribenter. Denne har varit mycket duktig på att generalisera och hänga ut stora kollektiva skaror som fotbollsupportrar, inte bara till MFF utan i största allmänhet, och påstå att de förstör, skadar fotbollen och liknande. Utan egentligen vara insatt sitter denna och pekar ut vad som är rätt och fel. 

 

Oskulder ska aldrig uttala sig om saker de aldrig gjort men ofta är det oskulderna som har störst chans att göra sig hörda och ta beslut. Oskulder i läktarsammanhang är det jag främst pratar om och där har vi haft förbund, styrelser och journalister som uttalat sig och tagit beslut på inga grunder alls. Dessa portföljbärande oskulder generaliserar, tror, tycker och beslutar. Men skapar de trygghet och förbättring för det? Nej, oftast orsakar de istället motsatta effekter som uppror och försämring…

 

Jag själv har mina drömmar och målsättningar om att utbilda mig och jobba som journalist om några år. Men det är inte bara det att bli journalist som lockar då, utan det är mer att skapa en generation av ärlig journalistik som driver mig. Men ingen skulle förmodligen vilja anställa mig till en redaktion eftersom jag bara skulle skriva det mina intervjuoffer verkligen säger, inte förvränga sanningar för att skapa skrikiga rubriker och inte bara tänka på vad som säljer. Jag skulle vilja undersöka, sätta mig in i saker och verkligen undvika generalisering för både läsarnas och de aktuella källornas och huvudpersonernas skull.

 

(Jag vet några som redan är bra på det här med ärlig journalistik och en av dem är redaktör här på Himmelriket. Denne fyllde även år igår, så grattis igen och i efterskott Magnus Johansson!) 

 

I dagens samhälle där allting handlar om framgång, tillväxt och storhet så blir ofta behandlingen av andra människor respektlös och för att snabbt kunna göra vinster, dra slutsatser för att gå vidare och skapa något omtalat eller lösningar, så görs de där generaliseringarna.

 

 Jag sitter ju som skribent just nu och skriver ned generaliseringar om polisers behandling av fotbollsupportrar och ett förbunds sätt att fatta beslut. Jag gör generaliseringar för att kunna beskriva situationer snabbt och enkelt och måla upp en övergripande bild, som dock kanske inte alltid stämmer. 

 

Jag drar gärna ihop detta med vad Timbuktu menar i sitt alster Generellt: ”Generellt är generaliseringar praktiska, men generellt sett felaktiga”.

För ja, det är praktiskt att utgå från några få personer som agerar fel för att ta beslut om åtgärder. Men det är felaktigt att kollektivbestraffa och utgår man från generaliseringar så resulterar ofta åtgärder i att stora delar av oskyldiga människor blir just bestraffade.

 

Det förekommer så mycket fördomar på grund av generaliseringar och innan jag var ned till Malmö nu i september och såg Malmö FF – IFK Göteborg så visste jag inte alls vad jag skulle tro om hur klimatet på norra ståplatsläktaren var.  Jag har hört så mycket olika åsikter om den läktaren och även fast jag vet att de flesta av mina kontakter nere i Malmö håller till på den läktaren under matcherna så visste jag inte vad jag skulle tro.

 

Men nu vet jag. Det som finns på den läktaren är något unikt. Jag fick vara med på en väldigt härlig uppladdning tillsammans med några av grupperingarna som huserar på läktaren och sedan uppleva matchen direkt på plats på läktaren mitt ibland dessa underbara människor som delar kärleken till klubben med mig. Hela läktaren andades kärlek, himmelsblå kärlek och när resultatet blev som det blev så var smärtan av förlusten på riktigt. Det gjorde ont. Allt där på läktaren var så äkta och jag förstod inte var mina tvivel tidigare kom ifrån.

 

Men det är egentligen självklart. Det är från den snedvridna medierapporteringen och vårt generaliserande samhälle.