Hammarby - Djurgården
Godtyckligt polisbeslut gav bitter eftersmak i derbyt
Det var inte fotbollen som hamnade i fokus i dagens Stockholmsderby då Polisen valde att dra tillbaka tillståndet för matchen sent i den andra halvleken. Läktarna skulle utrymmas efter inkastade bangers, ett historiskt beslut som inte fattats i samband med objektivt klart värre läktarincidenter. Efter att hemmasupportrarna inte utrymts beslutades att matchen inte kommer spelas klart idag.
Blårändernas spel har hackat betänkligt till och från under en längre period. Under de senaste omgångarna i Allsvenskan har man dessutom tappat sin andraplats i tabellen till dagens motståndare Hammarby. Båda lagen låg på 47 poäng inför matchen samtidigt som Djurgårdens målskillnad var klart sämre än hemmalagets. Med bara fyra omgångar kvar att spela var känslan att derbyt hade kapacitet att rädda, eller fullständigt sänka, den blårandiga inhemska säsongen.
Fullständig offensiv rockad för Stockholms Stolthet
Blårandiga supportrar har önskat radikal förändring kring derbymatcherna, och nog kunde man hävda att tränarduon Kim Bergstrand och Thomas “Tolle” Lagerlöfs tilltag var uppseendeväckande. Visserligen såg laget ut precis som man kunnat förvänta sig i försvaret och mitten. Man ställde upp med en fembackslinje framför comebackande Jacob Rinne i målet. Miro Tenho och Jacob Une Larsson flankerade lagkapten Marcus Danielson som yttermittbackar. Adam Ståhl inledde som höger wingback, med Keita Kosugi till vänster.
På mittfältet inledde Besard Sabovic och Rasmus Schüller, samtidigt som Albin Ekdal åter var tillbaka i truppen efter en längre tids skadefrånvaro. Topptrion kan däremot inte ha varit vad någon förväntade sig. Det finska yrvädret Santeri Haarala inledde som högerytter med den norska trollkarlen, ibland i alla fall, Gustaf Wikheim till vänster. Som central anfallare startade August Priske, vars målskytte förvisso kommit igång på slutet. Det är nästan frågan om Kim & Tolles fokus var på slut-, snarare än startelvan…
Den välbekanta derbyhistorien upprepade sig återigen
Domaren Fredrik Klitte blåste, för en gångs skull i derbysammanhang, igång matchen i tid. Båda lagen inledde med en derbyvärdig energi och god kontroll på det egna försvarsspelet. Hemmalaget utmanade tidigt med snabba kantspelare som försökte straffa Djurgården, främst i kontringsspelet. Blåränderna fick inte riktigt samma träff i kontringarna och även om bollinnehavet kändes relativt välkontrollerat var det Hammarby som kom närmast någon direkt farlighet i offensiv väg. Efter drygt tio minuter kom hemmalaget till ett skottläge en bit utanför straffområdet och med ett tungt avslut tog man också ledningen.
Efter baklängesmålet såg ytorna ut att öppna sig för Djurgården, samtidigt som spelarna började göra fler individuella misstag. Kommunikationen såg inte ut att vara på topp och tillslagen blev klart sämre under ett par minuter. Således uteblev farligheterna för gästerna även om intentionerna var goda och pressen mot hemmalaget hade ökat betänkligt. Inte minst lyckades man mycket bättre med återerövringarna, å andra sidan var man fortsatt passiva och svårigheterna var stora med att kapitalisera på bollvinsterna högt i banan. Halvvägs in i den första halvleken kom Blåränderna till flera dugliga lägen. Däremot testade man egentligen aldrig hemmamålvakten då man bland annat sköt på täckande försvarare och undgick att komma till avslut över huvud taget på djupledsbollar.
... och igen
Efter nästan 20 minuter då Djurgården suttit i förarsätet, utan att för den sakens skull dominera matchbilden, drog Hammarby ifrån i målkolumnen. Med ett avslut inifrån straffområdet som letade sig mellan tre spelare träffade man högt i målet bakom Rinne som i ärlighetens namn inte bör klandras för sin aktion. Plötsligt var hemmalagets ledning dubblerad och det var påtagligt hur Blåränderna började sjunka allt lägre i det egna försvarsspelet igen. Visserligen kom Hammarby inte till några betydande chanser efter 2-0-målet, men det är svårt att föreställa sig att det enbart berodde på ett fantastiskt blårandigt försvarsspel.
Offensivt sett blev felbesluten allt fler och passningarna sämre. Det kändes inte som att det fanns någon riktig kreativitet i Djurgårdens spel allt som oftast, och när man faktiskt hittade igenom till offensiv tredjedel slängde man mest bort bollen. Wikheim och Haarala kom till en del halvlägen där den tidigare sköt i täcket och den senare tappade bort bollen vid sina egna fötter. Yttrarna ska dock inte beskyllas allt för mycket då det var de båda som utmanade Hammarbyförsvaret på något som helst betydande sätt. Medspelarna gjorde sig inte tillgängliga och rörelserna i offensivt straffområde var mycket få, nästintill obefintliga.
Trippelbytet skänkte hopp efter tidig effekt
Underläget och den uteblivna prestationen till trots valde Djurgårdens tränarduo att inte genomföra några förändringar i pausvilan. Efter pausen var också Blårändernas energi och kampvilja återställd, åtminstone till viss del. Drygt tio minuter in i den andra halvleken verkade dock förtroendet för de startande offensiva spelarna och den inledande taktiken förbrukat. I den 59:e minuten ersattes Haarala, Une Larsson och Wikheim av Deniz Hümmet, Tobias Gulliksen och Tokmac Nguen. Laget övergick till sin klassiska 4-3-3 uppställning och tempot på anfallsspelet steg direkt. Tokmac kom inom loppet av två minuter till ett riktigt farligt läge som tvingade Hammarbys målvakt till en kvalificerad räddning lågt på den första stolpen.
Efter en duell med Gulliksen tvingades en hemmaspelare tejpas om vid sidlinjen vartefter han slet sig loss från fjärdedomare Glenn Nyberg och sprang in på planen utan tillåtelse och konsekvens från domarteamet. Det var tydligt att matchbilden förändrades markant av den, objektivt sett, förhöjda kvaliteten på Blårändernas anfallsspelare. Tokmac kom till ett nytt farligt läge med ett bra avslut, vartefter Hammarby kom till ett friläge som Rinne parerade med bravur. Plötsligt var det böljande spel i två riktningar och för första gången i matchen hade Djurgården några riktiga farligheter i följd att komma med.
Utrymda läktare efter godtyckligt beslut från Polisen oroar på sikt
Med kvarten kvar att spela fick Djurgårdspubliken nog. Man började skjuta in pyroteknik på planen och domare Klitte tog direkt av båda lagen från banan. Det är mycket svårt att beskylla supportrarna för deras frustration, inte minst då Blåränderna fortfarande var mållösa i matchen samtidigt som det tillfälliga övertaget verkade ha passerat. Efter en betydande väntetid tog Polisen beslutet att dra tillbaka tillståndet för matchen, varför samtliga läktare skulle utrymmas. Stora mängder Hammarby-supportrar valde dock att stanna kvar trots Polisens beslut, vilket bör ses som en tydlig markering mot detsamma. Faktum är att lugnet hade lagt sig på arenan och även om det kastades in ganska många bangers har det skett klart värre incidenter i Allsvenskan - utan att tillståndet dragits in. Den svenska polismyndighetens hantering av supporterärenden har länge kritiserats från många håll och det är svårt att förstå bakgrunden till beslutet, samt hur det ska leda till något positivt varken i det korta eller långa perspektivet.
Polisens beslut att utrymma hela arenan är historiskt och det finns säkert människor i etern som kan skylla detta på supportrarna, vilket såklart är enkla poäng att plocka. Samtidigt stormade AIK:s supportrar planen i ett derby mot Djurgården nyligen vartefter man brukade våld med tillhyggen mot poliserna som äntrade planen. Ändå fick alla kvarvarande supportrar stanna kvar på arenan. Var finns rättssäkerheten när Polisen agerar fullständigt godtyckligt på det här sättet? Hur kan medborgarna veta vilka påföljder som väntar när man agerar på helt olika sätt i mer eller mindre samma situationer, samtidigt som objektivt sett värre situationer inte får lika stora konsekvenser? Det som oroar mest är snarast vilka effekter detta får på det polisiära arbetet med fotbollsmatcher framöver. Den skeptiska betraktaren gör sannolikt rätt i att oroa sig över det allt mer repressiva beteendet från Polisen. Om den kritik som nu kommer riktas mot Polisen faktiskt leder till någon form av reflektion hos myndigheten återstår att se...
Bitter eftersmak och uppskjuten matchavslutning
Efter att läktarna inte utrymts beslutades att matchen inte spelas klart idag. Istället kommer den återupptas klockan 14.00 imorgon, måndag.
Något ska även sägas om prestationen. Visserligen är matchen inte färdigspelad och en kvart plus tillägg kvarstår. Detta till trots kan man komma till ett par slutsatser. Bland annat såg antalet avslut, avslut på mål och xG jämnt ut mellan lagen. Inte heller var det några dåliga insatser från de blårandiga försvarsspelarna. Den avgörande faktorn i att Hammarby gjorde två mål, samtidigt som Djurgården inte gjorde några, var hemmalagets lagkapten. På två lägen, som absolut inte innebar några målgarantier, gjorde han två mål. Om detta resultatet kvarstår efter återstarten imorgon eller ej kan egentligen kvitta. Detsamma gäller de förändringar som måste ske inom Djurgårdens organisation. Ikväll går alla tankar till Polisens repressiva metoder som blir allt mer allvarliga, utan att supportrarnas beteende följer samma mönster.
