Goldfinger och andra
Thomas Lundkvist gillar inte Woody Allen. Han gillar inte heller Avatar. Men annars funkar det mesta. Han applicerar här sin filmsmak på delar av årets allsvenska.
Jag läser det mesta i bloggväg när det gäller fotboll. En tydlig tendens jag har märkt den senaste tiden är att det ska bli mer och mer poetiskt och nästan som att läsa en spännande roman om bloggarens liv och intryck.
Jag försökte mig på att skapa en sådan krönika men det föll platt till marken som en skadeskjuten kråka. Jag kan bara inte. Jag är inte ”kreativ” nog eller så är jag helt enkelt för dum.
Jag menar, att skriva som den där Birro till exempel.
”När jag ankom till Vångavallen var det som min barndoms somrar. Vinden slet i mitt hår, saltstänken for som eldflugor runt de tångfyllda damernas kjolar. Mina näsborrar kunde förnimma en doft av ekfat, lombardiska bakverk och våta strumpor. Jag hade mött min gud.”
Ni hör själva. Man ska antingen vara helnitad eller rökt valfri svamp för att uppskatta sånt dravel.
Men vafan. Jag ger ju inte upp speciellt lätt ska ni veta. Jag tänkte därmed bjuda på en krönika ur min egen vinkel, utnyttjandes ett av mina stora intressen. Nämligen film. Film i alla former och storlekar. Jag älskar film. Jag tror nog att jag kan se allt utom pretentiösa smurf-filmer (Avatar) eller valfri Woody Allensmörja.
So here it goes. Its time for the Academy Awards, Lundkvist-style.
Nominerade till bästa skådespelare:
1. Daniel Andersson som Gandalf i ”Sagan om ringen”.
Citat: ”YOU SHALL NOT PASS!”
Här släpps ingen jävel över bron inte. Varken Balroger eller Gerndtare.
2. Daniel Larsson som ”Forrest Gump”.
”Run, Daniel run!” Här slutade faktiskt Tom Hanks springa efter ett tag. I den nya versionen springer Daniel Gump ända till Man United och tillbaka till Malmö efter en fantastisk utlandsresa.
3. Ulrich Vincentz som “Terminator”.
”He will never stop. He will keep hunting you forever. And he feels no pain or remorse. He is a machine.”
Vinnare är Daniel Andersson som Gandalf.
Nominerade till bästa biroll:
1. Henrik Rydström som Uncle Fester i ”The Addams family”
Det var meningen han skulle vara skrämmande och udda. När filmen kom ut var han bara udda. Och rolig på ett lite konstigt sätt. Raka ögonbrynen, Henrik, så är du ”spot on”.
2. Henke Larsson som åsnan i ”Shrek, the return to Allsvenskan”
Citat: ”Are we there yet??”
3. Dulee Johnsson som……Biggus Dic……..haha….nää….lets not go there….
4. Mattias Lindström som den fjolliga varulven i ”Twilight”.
Ganska patetisk roll egentligen. Han försöker vara cool och få flickan. Men det sket sig….så han blir arg istället. Hela tiden. Arg arg arg. Så han slår ner folk. Och är arg.
Vinnare är ”Rydan” som Fester. Enbart för att jag gillar Fester förstås. Han är festlig. Och udda. Som Henke själv.
Nominerade till bästa regissör:
1. Rolle för ”Goldfinger”.
Omarbetad version av den gamla Bondrullen där Goldfinger faktiskt tar allt guldet.
2. Conny Karlsson för ”Benknäckargänget”.
Nyinspelning av den gamla Burt Reynoldsrullen. Mer ben, mer knäckande. Go Conny, go.
3. Jonas Olsson för ”Åsa-Nisse”.
Svenskt, folkligt och så urbota jävla dumtråkigt att man får lust att peta en gaffel i ögat.
Vinnare är förstås Rolle.
Och slutligen bästa film:
1. AIK för ”Resan till jordens mittpunkt”.
”Lets go deeper….and deeper….and deeper….”
2. BP och Gefle för “Titanic”
”Men för helvete….här har jag slösat 120 spänn för att sitta och glo på ett jävla skepp som sjunker… i tre timmar!!... Jag vill ha pengarna tillbaka!”
3. MFF för ”12 fördömda män”
Nazister, allierade, fängelse och annat. The dirty dozen fixar biffen.
Vinnare MFF.
Sådärja. Nu får Birro ångest för att jag har hittat en ny vinkel på bloggeriet.
Avatar någon?
Ok… så här är det: Militär får blå smurfdräkt. Kommer till planet där alla djur har fyra framben. Träffar blå smurfflicka. Har cybersex med smurfflicka. Får röd flygande kalkon. Andra har gröna flygande kalkoner. Slåss på sin kalkon mot militärer som återanvänt lastaren från ”Alien 2”. Gifter sig med smurfflicka. Slut. That´s it. I tre jävla timmar. Med fåniga glasögon.
Det är inte mer än så… helt ärligt… inga blåröda glasögon i hela världen kan ändra på det.
Men frånsett film. Jag vill inte sitta och se en måstevinnamatch mot Mjällby. Jag vill ha tre pinnars försprång och 10 mål. Jag vill inte ha ångest när jag ser en sopgalen Grahn stå och flina innan avspark.
Snälla söta rara ni… fixa så det är klart innan. Snälla?
Tack för Er tid!
P.S. Ni kanske noterar att Mattias Lindström figurerar även i denna krönika. Jag har inget emot den gode Lindström annat än att han, liksom sin holländske kollega Nigel De Jong, har en tendens att spela farligt. Omotiverad smäll på Molins följdes nu upp med vansinnig benknäckartackling på Gaisare. Spela fotboll! Gärna tufft, men inte farligt. Konsekvenserna av detta obalanserade sparkande kan innebära en avslutad karriär för en annan. Lägg ner tack. D.S.
