IFK Göteborg - Malmö FF0 - 2
Göteborg - MFF 0-2: Malmö dominerar
Höst. Guldstrid. Ett lopp där ingen riktigt visat det där lilla extra. Igår snubblade sig Djurgården fram till en seger och satte press på de regerande mästarna. Denna kväll händer något nytt. Nu visar Malmö att man bestämt sig – det är vi som är bäst.
Serieledarna mot ett färglöst mittenlag? Nja, det här var något annat. Även om det var ett bra tag sedan nu, var det tydligt att Blåvitt ser sig som ett storlag. Och därtill att MFF idag också delade den föreställningen. Dessutom litet extra prestige med spelare i båda lag med en bakgrund i det andra – Simon Thern, Tobias Sana och Sören Rieks.
Samma känsla av omgivningen. Sånger från båda klackar dånar i TV-strömmen, svårt att riktigt se vad som händer första fem på grund av bengaldimman.
Spelmässigt får första kvarten följdriktigt stormatchkaraktär. Lagen känner och klämmer på varandra, frustar och pustar, men är påtagligt försiktiga när det kommer till att kliva fram med många spelare. Det enda av intresse är att unge Vilhelmsson faller lätt i en duell med Lasse i ett ganska ofarligt läge på straffområdeskanten. Experterna i Discoverys studio är eniga om att det borde ha varit straff.
Jon Dahl Tomasson mönstrar idag en tydlig 4-2-3-1. I Colaks frånvaro fick Veljko pröva lyckan som ensam anfallare för första gången i himmelsblått – eller vinrött kanske jag ska säga just idag. Det såg ut – sådär. Men det är något med den där rollen. För inte heller Colak har väl någon gång sett bra ut i spelet som nia? Vi kanske måste värdera rollen annorluda? Att det är en spelare som ska vara ganska statisk och att det inte är runt honom det ska hända? Vi noterar att JDT ännu inte är beredd att lita på Abubakari i skarpt läge från start.
Startformationen:
Birmancvic
Rieks – AC – Berget
Pena – Lewicki
Olsson – Moisander – Nielsen – Larsson
Dahlin
Kanske mest intressant – för första gången får vi se drömsuppställningen med Lewicki täckandes ytor tillsammans med Pena byggandes spel bakom AC sökandes ytor mellan Blåvitts mittfält och backlinje. I en tät första halvlek fungerade detta stabilt och fint men utan guldkant.
IFK Göteborg: ställde upp med 4-2-2, klassiskt svensk, med ett forwardspar med en tung Berg och snabb Vilhelmsson, understödda av två trixiga yttrar och två rejäla men fantasilösa innermittar.
Andra kvarten: Malmö tar över och får alltmer innehav högre upp på hemmalagets planhalva. Det skapas inte jättemycket, men det känns ändå som att något kommer att hända. Säger jag, som sitter med facit i hand. Efter riktigt fint kombinationsspel på vänsterkanten mellan Olsson. Rieks och AC sänds bollen in i straffområdet på Birmancevic fötter. Som om han fungerat som felvänd box-forward i ett decennium sätter Vejlko tillbaka bollen till Rieks.
Finns det någon annan i Malmö FF som man vill ha i det läget än Sören? Finns det någon i Allsvenskan som avslutar bättre med fötterna än honom? Behärskat, inåtskruvat runt försvararen i bortre burgaveln. Och så följer han upp Malmös tradition av att ta helt onödiga gula kort genom att hyscha den hemmapublik som buat åt sin forne hjälte hela halvleken. Precis vad hemmaklacken ville åstadkomma. 65 minuter kvar utan att kunna gå helhjärtat in i närkamper i ledning (en annan gång ska jag skriva en 16 sidor lång krönika om hur löjlig denna regel är, men det hindrar ju inte att Sören var korkad denna gång).
Tredje kvarten: spelet jämnas ut efter ledningsmålet. Kanske att vi tar ett litet grepp igen en stund mot slutet, även om IFK flyttar upp litet i slutminuterna.
Andra halvlek inleds ungefär som den första. Ställningskrig, trots att det nu inte längre står 0-0. Redan sju minuter in på halvleken sätter sig AC ner i gräset, det ser ut som att hans baksida gör sig påmind igen. Ut med honom.
”In med Rakip”, säger jag.
”In med Bonke”, säger Mr Olsson.
”In md Adi”, säger Tomasson.
Och det är han som bestämmer. I ledning mot ett formstarkt IFK Göteborg väljer hen det alternativ som är mest offensivt. Gillar attityden, men nervositeten ökar. Det har hänt alltför många gånger att vi tappat ledningar i år.
När Lewicki fem minuter senare tecknar att han inte orkar längre Mr Olsson och jag helt överens om att det blir Innocent som kommer in. Åter verkar Jon coacha enligt devisen Anfall är bästa försvar. Det är Rakip som står och gör ivriga jämfotahopp vid sidlinjen när Oskar lämnar.
Framåt 70 minuten börjar jag formulera en mening om att det känns som att Malmö kontrollerar matchen på ett tryggt sätt. Jinx? Not so much. Efter ett långt anfall byggt på högerkanten sätts Nalic upp för ett skott vid straffområdeslinjen. Målvakt Anestis räddar, men inte bättre än att Rieks kan rulla in returen. Nu slipper han kort efter sin kommunikation med publiken. Det har väl att göra med att den denna gång viftar himmelsblå flaggor.
Blåvitt gör ett par byten direkt efter målet. När vi går in i sista kvarten är det ändå Malmö som fortsätter att driva spel. IFKs enstaka lägen kommer vid omställningsungar. Och så fortsätter det. Tråkiga avslutningar är underbara, tycker ni inte det?
Var detta Malmös mest gedigna allsvenska insats för året? Tror det. Vi har sällan haft samma känsla av kontroll. Vi kör alls inte över Göteborg. Men vi är bättre genom hela matchen. Skapar inte horder av klara chanser. Men vi är jobbiga när vi får det där trycket på offensiv planhalva. För eller senare kommer en kombination där vi bryter igenom. Och nytt för i år: i ledning fortsätter vi att dominera med boll, trots att vi möter ett riktigt bra lag. Faktum är att Blåvitt inte har en enda bra målchans under hela matchen. Vi avslutar med Rakip, Pena och Nalic på innermittfältet, och det är stensäkert. Nu var det enbart sången från det drygt två tusen himmelsblå tillresta som hördes.
När kollektivet fungerar ser alla individer bra ut, svårt att lyfta fram någon. Vill ändå lyfta fram hur kraftfullt Lasse stoppade de få lägen till lägen som IFK skapade, minns en bestämd glidtackling i eget straffområde där Berg annars fått ett mycket bra läge. Tydligt också vad Oskar Lewicki betyder. I tionde minuten städar han upp efter att AC förlorat en närkamp mot Gustaf Svensson. I femtonde missar Pena ett finurligt försök till instick. Oskar är där och samlar upp innan det ens blir en omställning. Fina inhopp också av både Nalic och ännu mer Rakip.
Ett par minuter före 90 ersätts Pena och Rieks av Brorsson och Abubakari.
Svårt att hitta mycket negativt idag. Kanske då att matchen mot Häcken måste klaras av utan Rieks, Pena, och Rakip, som alla drog på sig ganska onödiga varningar. Och småbittert att Anestis gjorde en jätteräddning i 84e och därmed förhindrade Rieks från att göra hattrick. Hur många himmelsblå hade inte blivit spärrade på forumet Alltid blåvitt?
