Friday I'm in Love: Guillermo Molins lämnar Panathinaikos
”Det är den märkligaste säsongen jag varit med om under hela min karriär”
Det har gått ett drygt år sedan han skrev på för grekiska Panathinaikos och om bara några veckor (i juni) går kontraktet ut. Hur ser livet ut – i Grekland och i framtiden – för den förre MFF-kaptenen och klubbikonen Guillermo Molins? Vi är många som undrar och jag bestämde mig för att ta reda på det.
Senast Guille och jag pratades vid var han i Kina och levde ett väldigt annorlunda liv mitt i en av världens mest förorenade städer. Han käkade humlor och ormsoppa som uppladdning inför matcherna och försökte få tränaren att använda spelarnas nummer i stället för namnen med kinesiska tecken vid taktikgenomgångarna (den intervjun finns HÄR). Det gick sådär.
Efter ett halvår som närmast liknade ”ett väldigt långt och väldigt välbetalt träningsläger” valde Guille att inte förlänga med Beijing Rhene. Man kan onekligen ha förståelse för det, både med tanke på de något udda träningsmetoderna, kosthållningen och luftföroreningarna. Miljön var förstås inte heller optimal för den växande familjen, barnen var då tre till antalet, sedan dess har de blivit fyra.
– Ett för varje MFF guld jag varit med om, ler Guille.
Efter Kinaäventyret uppstod mycket spekulationer. Skulle han gå till Turkiet, eller kanske FCK? Värsta scenariot var AIK (ve och fasa!), men till sist landade Guille i Aten och skrev på för Panathinaikos. Vi var nog många som drog en lättnadens suck, trots alla farhågor som spel i Grekland ger upphov till.
Medan det var en stor utmaning att få fram matchinformation, bilder och film under hans tid i Beijing Rehne, så är det lätt att hitta material om Panathinaikos. Jag hoppar därför över alla frågor om spelsystem, statistik etc, (bortsett från säsongens facit nedan).
Guillermo Molins facit inför säsongens sista match: 26 matcher, 12 mål, 4 assist (16p)
När jag når Guille i bilen på väg hem till fredagsmyset ber jag honom I stället att berätta om livet.
– Jag har ett fantastiskt liv här, utbrister han och det riktigt hörs hur han ler brett när han berättar om den lilla grekiska byn där han bor, huset vid havet och vardagen med familjen.
Han nämner visserligen inget om att han badar i champagne, men även utan det förstår jag att året i Grekland haft mycket inslag av La Dolce Vita. Men det finns förstås också andra, mindre ljuva, sidor av livet i Grekland. När det gäller fotbollen beskriver Guille det som ”den märkligaste säsongen jag varit med om under hela min karriär”. Det han beskriver för tanken till både berg-och-dalbana och Vilda Västern.
Panathinaikos fick börja säsongen på minuspoäng och det var tufft att ta sig upp i tabellen, men de lyckades och var på god väg att komma ikapp när förutsättningarna plötsligt ändrades.
– Vi hade häng på en tredjeplacering, kanske till och med tvåa och krigade för det när vi plötsligt åkte på nio poängs avdrag!
Nyligen blev de även avstängda från Europaspel av UEFA, på grund av obetalda böter. Spelarna drabbas, men Guille menar ändå att det är rätt att klubben får kännbara straff när ledningen inte sköter sig.
– Hade vi haft kvar våra poäng och legat tvåa-trea och haft chans på Europaspel så hade det såklart varit riktigt surt, men nu kvittar det.
Guillermo Molins är inte killen som viker ner sig, men hur klarar man det som lag när man inte har någon tabellplats att kämpa för, ledningen missköter klubben och dessutom försöker sälja den? Enligt Guille påverkar det inte laget så mycket som man skulle kunna tro. De har en bra sammanhållning och finner motivation i att jobba hårt för att visa upp sig och visa vad man går för.
– Men det ser förstås konstigt ut när man ser tabellen. Ena dagen ligger vi trea och sen plötsligt är vi åtta-nia.
Att killarna sinsemellan har en bra sammahållning och kämparanda tar sig också uttryck i reaktioner mot klubbens ledning. Nyligen strejkade spelarna en hel vecka från träningen och det är inget ovanligt. Det är så det funkar i Grekland konstaterar Guille bara lite lättsamt.
Skandalerna duggar tätt i den grekiska ligan. För en tid sedan nåddes svenska medier av nyheter om att en PAOK Thessalonikis ägare Ivan Savvidis gått in beväpnad på planen med sina livvakter i släptåg, mitt under pågående match. När jag frågar Guille om det är lika heta känslor bland supportrarna möts jag av ett hjärtligt skratt.
– Ja det kan man lugnt säga! Supportrarna i de andra klubbar jag spelat för, som MFF, Anderlecht och Betis, har varit starkt engagerade och högljudda, men här är det extremt hetsigt. Tycker de att vi spelar dåligt ett par matcher är de inte nådiga.
Panathinaikos motsvarighet till ”Ultras” är uppenbarligen långt ifrån gänget med samma namn på Norra Stå. Det blir tydligt när Guille berättar den osannolika storyn om hur klubbens eget säkerhetsteam nyligen släppte in dessa supportrar/huliganer på träningen. Det var inte ett gäng arga unga män som uttryckte sitt missnöje med lite banderoller och ilskna ramsor, nej det var 40-50 motorcyklar med två man på varje som dundrade rakt in på planen och ville ha ett snack!
– Det är inga små killar kan jag lova dig, ledaren har händer som är lika stora som mitt huvud!
Det är inte riktigt den fotbollskultur vi är vana vid i Sverige, dessbättre, och jag undrar hur sådana händelser påverkar spelarna, blir inte alla helt skräckslagna?
– Haha, nej det var inte så farligt och tydligen gjorde det nytta för vi vann ju nästa match med 2-0, flinar Guille.
Under en period var han borta från truppen på grund av skada. Vad hände egentligen undrar jag och han berättar att det bara var en mindre ljumskskada.
– Inget allvarligt, men tyvärr kom jag tillbaka i träning lite för tidigt så jag fick börja om med rehab.
Diskussioner med klubben om förlängning påbörjades i höstas, men lades på is. Dels på grund av skadan, dels på grund av det allt mer kaotiska läget i klubben. Nu är Guille tillbaka i bra form, men blir det någon förlängning?
– Nej, säger han bestämt, jag stannar inte.
Det är lätt att förstå med tanke på all turbulens. Dessutom har ägaren nyligen sålt klubben för en Euro (!) till ett asiatiskt holdingbolag. Panathinaikos blir därmed det första laget i Grekland med utländsk ägare och framtiden förefaller nu om möjligt än mer osäker än tidigare.
Jag förstår att det är svårt för Guille att se en framtid i Panathinaikos, men när han beskriver hur de bor i en by vid havet, att pojkarna går i internationell skola och spelar fotboll i Panathinaikos knattelag märks det att han känner sig hemma. Han pratar med värme om att barnen har gott om kompisar och har lärt sig språket snabbt. Att familjen trivs och har det bra betyder väldigt mycket för Guille, det går inte att ta miste på.
– Det är häftigt vad fort det går, säger han plötsligt med rösten full av stolthet, vi har bott här ett år och barnen pratar helt flytande engelska och en hel del grekiska.
Thiago och Felipe, nästa generation Molins har ärvt sin pappas talang
På tal om språket, när jag pratade med Guille senast var han i Kina och kände nätt och jämt igen sitt eget namn på matchtröjan. Hur är det med de grekiska bokstäverna, är de lika svåra som de kinesiska tecknen var?
– Nej inte alls, det går faktiskt rätt bra att lära sig grekiska, säger han och berättar att han i alla fall kan de flesta bokstäverna och även en del enkla fraser. Det blir ju så när man sitter med ungarna och gör läxor, man lär sig själv också.
Det är bara en match kvar på säsongen i Grekland (söndag 18.00 mot Xanthi FC). Vilken tröja vi får se Guillermo Molins namn på i höst är det ännu ingen som vet och Guille låter verkligen helt ärlig när han säger att han själv inte har en aning. Tankar och funderingar har han säkert, men han håller dem ännu så länge för sig själv.
Det som är säkert är i alla fall att familjen blir kvar i huset vid havet i Grekland tills barnen slutat skolan, sedan bär det hem till Sverige för semester, längre än så sträcker sig inte planerna.
Guille förefaller helt trygg med att framtiden inte är så långt utstakad, men om han fick välja helt fritt, var skulle han helst vilja spela? Något grekiskt lag för att kunna stanna i landet? Något annat europeiskt lag, eller skulle USA vara lockande?
– Njae… jag vill inte spekulera. Som jag sa skulle jag gärna stanna i Grekland, gärna i flera år, men jag har aldrig gillat tanken på att gå till en konkurrerande klubb, så det är tveksamt om det skulle vara ett alternativ. Vi får se vad som dyker upp helt enkelt.
Jag försöker spinna vidare på temat med en fråga om Malmö, skulle det vara intressant? Guille skrattar bara gott, han har ju hört den frågan förut.
– Haha, nej det är inte aktuellt, inte i nuläget i alla fall.
Självklart tolkar jag det som att det finns en liten, liten dörrspringa att glänta på i framtiden.
Guillermo Molins är 29 och har några år framför sig som fotbollsspelare. Han lämnar Panathinaikos, men är tydlig med att han vill fortsätta spela i Europa. Vi som gärna vill veta vart det bär får än en gång utrusta oss med tålamod.
Innan vi avslutar vår pratstund vill jag veta hur mycket koll Guille har på Malmö numera, hur uppdaterad är du, frågar jag.
– Mycket, säger han med eftertryck. Jag följer hela tiden vad som händer i MFF och mina killar nästan ännu mer, de vill absolut att jag ska se varenda match med dem.
Vi pratar lite om att det har blivit en dålig start i år för MFF och att det hörts en hel del gnäll bland supportrarna. Guille menar att man ändå måste ha förtroende för laget och ledningen, även när det går trögt just nu.
– Malmö är liksom Malmö. Det är en stor stabil klubb, de klarar av att komma igen, även om det är en dålig start på säsongen.
Måtte han ha rätt (gårdagens möte med DIF ingav i alla fall lite hopp). Om åtta månader vet vi svaret. Långt dessförinnan har vi fått svar på frågorna om Guillermo Molins egna framtidsplaner.
*********************
I dag för 30 år sedan hade Frank Zappa en spelning i Sverige. Jag såg inte honom då. Däremot såg jag 2015 den staty av honom som finns i Vilnius. MFF mötte FK Zalgiris på Lithuanian Football Federation Stadium andra kvalomgången till Champions League och jag hade den stora förmånen att få vara på plats för Himmelrikets räkning. MFF vann, Marko Johansson var 16 år och gjorde en imponerande målvaktsdebut. Statyn av Zappa var däremot inte det minsta imponerande, ingen verkar ens veta varför den finns.
Veckans låt kan förstås inte bli någon annan än Zappas Happy together
Framåt Malmö!
