Guillermo Molins säsong är över - vad väntar MFF?
Idag kom beskedet vi fruktat: Guillermo Molins korsband är av och säsongen är över. Det är en tung dag, men samtidigt måste vi blicka framåt.
12.30 idag kom beskedet vi fruktat, men inte ville höra: Guillermo Molins främre korsband är av. Dessutom är menisken skadad. Detta meddelade Malmös läkare Pär Herbertsson på en presskonferens. Och ingenstans alls känns det bra.
Det har skrivits fler gånger om hur viktig Kapten Molins är för årets MFF-lag än vad jag kan räkna. Och för varje gång som det har gjorts, har det ockå stämt; det finns så kallade sanningar med modifikationer, detta är emellertid ingen sådan. Både på och utanför planen är Guillermo Molins ledaren, den som också bär de himmelsblå traditionerna vidare genom sitt sätt att vara och prata och spela. Han har varit i det närmaste oumbärlig sedan han kom tillbaka från Anderlecht för runt ett år sen.
Frågan är hur laget hanterar situationen? Det finns ingen spelare i truppen som liknar Guille, ingen som är i riktig närhet av hans kvalitet än så länge, ingen som direkt går in och tar över hans roll. Den som ligger närmast till hands är Simon Thern, som också har förmågan att inte bara hålla sig på en kant utan gärna ”vandrar” runt på planen. Men oavsett vem det blir, jag tror att den största skadan blir att vi inte har honom på planen som ledargestalt.
Efter Jiloan Hamad, som hade en annan ledarstil, har Molins agerat precis enligt den kravmodell vi har på en lagkapten i Malmö FF: lite lagom tjurig på planen, dominant, föregår med gott exempel. När spelet har hackat har han rakryggat sågat sin egen insats och inte försökt skylla ifrån sig på underlag, domare eller annat.
Vem tar den rollen nu? Där finns nog en del som kan känna sig kallade, men den som jag först tänker på är Markus Rosenberg. Där är en spelare som är föddes på Malmö FF:s BB, och som också tar stort ansvar både på och utanför planen. Laget behöver en som både syns och hörs, jag tror att det inte finns någon bättre än Mackan.
Det är verkligen en tung dag. När beskedet först kom för knappt två timmar sen sjönk jag ner i fåtöljen och jag såg framför mig hur både Europa och SM-guldet flög sin kos. Visserligen är jag en pessimistisk människa även i vanliga fall, men den här gången har/hade jag fog för min svartsyn. För som jag började den här krönikan, Guillermo Molins har varit så närmast overkligt viktig för MFF i år och förra hösten. Han har, utan att överdriva, burit laget på sina axlar.
Samtidigt är det som Åge Hareide sa på presskonferensen om jag fick det berättat rätt för mig: - Vi förlorar vår kapten, och det påverkar ett lag. Nu måste vi försöka vända detta till något positivt och de andra i laget får höja sig några procent.
Det går inte att sjunka ner i svårmod och bara se problemen nu. Ett lag består av mer än en spelare, om än att Guille är större än en elftedel av laget. Andra får kliva fram, det kanske behöver handlas in nytt. Vi får väl se vad Daniel Andersson kommer, eller inte kommer, med.
Åge Hareide har sex dagar på sig att fundera på hur han vill formera sitt lag utan Guillermo Molins. På söndag väntar BP borta, därefter börjar en matchtät period. Det kommer inte att finnas tid att tycka synd om sig själv, det är bara att gilla läget och se till att göra det bästa av situationen. Det gäller laget, det gäller oss utanför det.
Vad det gäller Guillermo Molins personligen så lider jag något fruktansvärt med honom, precis som jag gjorde med Jasmin Sudic med flera. Jag hoppas att han kommer tillbaka än starkare och igen vill och kan visa alla att han är Allsvenskans bästa fotbollsspelare.
För just det var han fram till i fredags kväll, då han på en gräsmatta i Belgrad föll omkull i smärtor.
Krya på dig låter så tamt, men vad annat kan sägas. Så ändå, krya på dig, Guille! Vi är många, många som tänker på dig. Och som redan saknar dig. Det är tur att du finns kvar i omklädningsrummet om inte annat. Det är alltid något, för att försöka avsluta denna text någorlunda positivt.
