Gula bussen rullar vidare
April månad går mot sitt slut. Gula bussen rullar vidare efter 15 poäng av 15 möjliga. Vi kliver in i maj med stort självförtroende, många spelare som trivs bra just nu, vilket märks på prestationerna. Vad är nyckeln till framgången söder om söder?
Fem matcher har vi hunnit med i årets Allsvenska, fem matcher vi vunnit på lika många sätt. Det har spelats ut stora offensiva register, det har böljat fram och tillbaka men det har också lidits. Vissa gånger har vi haft tur, men man ska komma ihåg att tur är något man gör sig förtjänt av. Känslan är att Martí kom in till ett lag som under en ganska lång period haft 8 av 10 pusselbitar på plats. När kugghjulen snurrat har de gått i all världens fart, motoren har saknat ett bromssystem. Istället har kugghjulen ibland kunnat snurra motsols, då har vi läckt som ett såll och ingen av spelarna har hunnit ställa om i tanken innan det är försent.
Det enda som egentligen behövde göras var att implementera en broms i ett lite för väloljat kugghjul. Den här broms-taktiken innebär nödvändigtvis inte att man backar hem och bara försvarar med 11 man. Snarare betyder det att man lär sig skifta mellan “Full fart framåt” och att bevaka en ledning utan hjärtat i halsgropen. Tidigare så har man sagt att man hellre vinner matcherna med 4-3 än 1-0. Något som man lärt sig revidera då vi med våran nuvarande tränare kan göra båda, utan att egentligen tumma på lagets identitet. Ett högt och synkroniserat presspel har varit nyckeln för att inte hamna för lågt i positionerna. Hela laget är med så fort en “trigger” utlöses så är man som en flock hungriga vargar. Bollen ska tillbaka och det är nu.
Hylla de som hyllas bör
Efter gårdagens vinst mot IK Sirius finns det fler än Martí Cifuentes med tränarteam som bör hyllas. Framförall supportrarna som återigen visar resten av Sverige var skåpet ska stå. Om vi har Sveriges största publik på hemmaplan så kan vi nog räkna oss till Sveriges bästa supportrar på bortaplan. Största publiksiffran på Studenternas IP på nästan 50 år är en häftig upplevelse. Vare sig man stöttade hemma- eller bortalaget. Och sången ekade runt om på arenan från matchminut 1 till sent in på småtimmarna. Ska sägas att man får vind i seglen av resultaten som gått i dur sen första matchdag. Men trots det imponerande uppslutning och engagemang kring Hammarby just nu.
Vidare så är det, som jag skrev i spelarbetygen efter senaste matchen, många i laget som snuddar på en formtopp just nu. Vi har vart inne på Magyar och Bojanic som växt i ledarroller i laget. Besara och Swedbergs prestationer har inte lämnat någon orörd. Utöver dessa så har ytterligare en handfull spelare stått för gedigna individuella och kollektiva insatser. Men den spelare jag gläds mest med är ändå Simon Sandberg.
100 Allsvenska matcher
Simon som kom till Hammarby 2018 efter en kortare sejour i Bulgarien året innan spelade i och med matchen mot Sirius, sin 100:e allsvenska match för Hammarby. Tiden som passerat sedan en 23 årig Sandberg skrev på för Hammarby har inneburit höga toppar men också djupa dalar. Högerbacken har i stort sett varit ensam på sin position under sin tid i klubben, vilket inneburit en svag konkurrenssituation. Detta tillsammans med bråkiga skadeperioder som hämmat har gjort att prestationerna har varierat. Under Simons första år var det inget snack, han tog över efter Birkir och kändes som ett klart lyft på högerbackspositionen. Bra fart och en högerfot som ofta hittade till rätt adress. Han flöt allt som oftast fram.
Med skadorna kom dock också prestationerna att svikta. Bitvis har inläggsspelet sett bedrövligt ut, och likt resten av försvaret har det ofta varit svagt bakåt i planen. När Rodic och Paulsen testades i samma position kändes det emellanåt som en bättre lösning. Men som sagt, det har svängt fram och tillbaka, medans Simon själv gjort tydligt hur bra han trivs i Hammarby.
Nu har Simon fått vara fri från skadorna under en längre tid, och känns helt plötsligt bättre än någonsin. Astman som Sandberg lider utav är inget som syns, han forsar fram på högerkanten igen och har vässat till högerdojjan riktigt ordentligt. En ny assist mot Sirius gör att han kliver upp på 2 stycken målgivande passningar på 5 matcher. Lika många som han gjorde under hela säsongen 2021. När vi summerar säsongen skulle det inte förvåna mig om högerbacken skulle noteras som säsongen bästa spelare. Jag tycker att vi har sett skymten av en blivande “högerback till mittfältare” - förvandling. I matchen mot Sundsvall kunde vi ofta se Simon kliva in på en mer central position. Därifrån kan man utnyttja Simons fina högerfot, tillsammans med sitt offensiva tänk och kvicka ben har han egenskaper som Hammarby inte kan vara utan.
Angenäma problem
Men just nu så passar det Hammarby utmärkt att ha Simon kvar längs högerkanten. Han har stängt ned den i stort sett varje match han spelat i år defensivt samtidigt som han varit bra över stora ytor framåt i planen. På mitten har vi dessutom problem med att få plats med de spelare som vi redan har där. Många spelare som slåss om få positioner. Gårdagens vinst skrevs till 0-3 och det var i ärlighetens namn siffror som hade kunnat vara det dubbla. Hammarby spelade ut hela sitt register och Sirius hade inte mycket att sätta emot. Ett väloljat kugghjul som vet exakt när man ska bromsa men inte gärna gör det. Ungefär så kan man beskriva gårdagen. Igår behövde vi inte lägga i bromsen utan kunde spela ut Sirius på deras egen hemmaplan under stora delar av matchen.
Nu hoppar vi på den gula bussen och lämnar april precis som vi påbörjade det, som serieledare av Allsvenskan.
