Guldskölden 2013: ”Jobbat mig in i folks medvetande”
Johanna Frändén blev inte bara Årets sporttwittrare, utan tog sig även in på listan över Årets sportjournalister och ända upp till andra plats.
Grattis, Johanna Frändén, du behåller kronan som Årets sporttwittrare, vad gör dig så populär?
”Ja, säg det. Eftersom grenen är ung var det väl bra att jag var hyfsat tidigt ute och twittrade ganska mycket. Det blir med lite distans ibland, jag drar inte in för för mycket resultat och självklarheter. Fast jag själv tycker det är kul att följa sådant. Jag är lite personlig, och så har jag en utgångspunkt, med Zlatan och lite bakom kulisserna på två stora redaktioner (Aftonbladet och SVT)”.
Du kom också tvåa som Årets sportjournalist, och trea som Årets krönikör, överraskad?
”Ja, det är klart. Jag har aldrig varit nominerad som Årets sportjournalist tidigare. Hade det varit ett VM eller EM år, och ett jättehett år i Spanien eller så, så kanske det hade varit mindre överraskande. Confed Cup är det ju inga enorma tittarsiffror på. Synlighet gör mycket, och jag tycker att jag haft ett lugnt år, inte legat i skottlinjen för stora produktioner. Men det är väl ett kvitto på att jag under nästan tio års tid jobbat mig in folks medvetande. Jag är nästan gladast av allt för ’silvret’ som Årets sportjournalist. Och jag sällar mig till OS-svenskarna!”
Om du fick dela ut ett sportjournalistpris, till vem skulle du göra det och varför?
”Jag har en stående fascination för Jane Björck. Hon är fantastisk i mötet med stora stjärnor, duktig på att vara trovärdig i relationen med spelarna. Hon har jobbat länge och står på en stabil etergrund. Det ska helst vara någon som är bred, som både kan programleda, som kan vara reporter, sätta ihop reportage. Hon får min röst”.
Vi har skippat fysiska priser i år. Du får i stället tvåtusen kronor att skänka till välgörande ändamål, vad väljer du?
”2 000 kr till Stockholms Stadsmission. Jag ser otroligt mycket hemlösa i Solna när jag är hemma”.
