Guldskölden 2015, Johanna Frändén: ”Hoppas att fler får upp ögonen för kvinnliga sportjournalister”
Blev Årets sporttwittrare och kom tvåa i omröstningen om Årets sportjournalist.
Hur känns det?
- Det känns roligt, det är väl tredje året i rad. Det känns lite kul att abonnera på den titeln.
Varför tror du läsarna röstar på dig?
- Jag är ju väldigt aktiv, det är ju såklart en del av förklaringen. Jag gör ju ganska mycket liverapporteringar kring exempelvis PSG och matcher i franska och spanska ligan, det får ju ganska stort genomslag. Jag blandar ju också med en del humor.
Funkar det att använda humor genom Twitter?
- Det blir lite självsanerande. Twitter är ju lite limbo också, det finns ju ingen riktig mall för hur man ska bete sig.
Vad betyder priset för dig?
- Det är ju ett bevis på att man har tentaklerna ute. Twitter är ju en del av det jag gör, men det är ju inte mitt arbete. Men det visar ju att man är på rätt spår.
Du var ju även ganska nära att vinna Årets sportjournalist och du är ju ensam kvinna bland finalisterna. Hur ser du på det?
- Om jag ska vara extra glad så är ju de här omröstningarna ett bevis på att man lyckats slå sig in i en ryggdunkarkultur, och jag menar inte att låta nedlåtande när jag säger så. Mer att man lyckats slå sig in i en manlig sportvärld. Jag tror att om man skulle nämna exempel på kvinnliga sportjournalister så tror jag att många killar skulle säga ”ja, hon är jättebra”. Jag hoppas att fler får upp ögonen för kvinnliga sportjournalister.
Hur ska du fira?
- Jag får av besök av mina föräldrar här i Paris i veckan, så vi ska nog ut och äta och beställa champagne.
- Sedan vill jag lägga till att Aftonbladet är ju en helt unik plattform, vi når ju ut till väldigt många, det är ju väldigt tacksamt att arbeta där.
