Häcken - Halmstads BK
2 - 1

Häcken - HBK 2-1. Ett fall framåt i gula byxor

Visst hade Häcken fler bra målchanser. Visst hade de bättre bollinnehav. Men HBK spelade en samlad match både offensivt och defensivt. Tyvärr räckte det inte hela vägen.

Laguppställning: Isak Pettersson – Adnan Kojic, Fredrik Liverstam, Marcus Johansson, Andreas Bengtsson – Nikolai Alho, Marcus Mathisen, Aboubakar Keita, Sead Haksabanovic – Kosuke Kinoshita, Fredrik Olsson

Byten: 61: Mathiesen ut, Rebin Asaad in
61: Kinoshita ut, Ruud Tveter in
67 Alho ut, Alexander Henningsson in

"De ser ut som Parma", tänkte jag där jag efter ett strul satt kvar på kontoret istället för att vara på Bravida arena. Jag fnissade lite och tittade på den tomma pizzakartongen där det nyss legat en pizza med parmaskinka på. När kommentatorn skämtade om olika färg på häcken tänkte jag på Tomas Brolin. Det kändes som ett gott omen.

Sen började spelet och åt bägge håll var det sådär plastgräsigt = när spelarna ser ut att vara lite skickligare passningsspelare än de egentligen är. Även HBK:s passningsspel ser bättre ut på det släta underlaget, inte minst eftersom det spelet passar HBK:s spelarmaterial bättre än långbollar. Jag var glad åt att Haksabanovic spelade på kanten eftersom han åter var med i speluppbyggnadsfasen. Den allmänna känslan första fem var att HBK skulle kunna göra mål idag. Det fanns offensiva intentioner med ett skott av Haksabanovic och ett snyggt väggspel i sicksack på en hörna.

Tyvärr visade Häcken ännu mer tanke och ambitioner i sitt anfallsspel, även om HBK stoppade det mesta. Paulinho och Farnerud firade stora triumfer när Häcken kom nästan som ett hockeylag. Först stod de stilla på egen planhalva och spelade boll och sedan kom de sex spelare över blålinjen i synkade löpningar. Närmast mål för Häcken var Liverstam som var nära att göra självmål på hörna. Ett tag blev allt Häcken gjorde till farligheter, sen sjönk tempot igen.

Fredrik Olsson. Det har klagats en del på Olsson. Men flera saker blir bättre i HBK:s anfallsspel när han spelar och inte Ruud Tveter. Den första är att när Ruud Tveter spelar högst upp slungar laget upp långbollar utan tanke till honom alldeles för ofta. Det beror på laget, inte på Ruud Tveter. Den andra är att Olsson är väldigt rörlig ner mot mittfältet och ger dem spelalternativ som kan skapa möjligheter att hitta en obalans hos motståndarna och komma till ett bättre passningsläge för inlägg eller instick. Den tredje är att han är bra på att springa in i de trånga ytorna istället för att stå stilla, vilket skapar väggspelslägen. Han har brister men mycket med honom är bra. Ett krasst sätt att se det är kanske att han passar på plastgräs. Allt detta märktes i 22:a minuten när Konishita (rörlig i löpningarna över stora ytor men lite bristr i passningsspelet) kom i kontring på högerkanten två mot en med Olsson i mitten. Bra sprunget av Konishita och tyvärr kom en fot på passningen till en fri Olsson. Fördelarna visade sig också i 36 minuten när han sprang perfekt i mitten och fick en låg hård passning från Alho. 1-0 till HBK. På reprisen syns hur han står och tittar mot Alho och sedan accelererar mellan innerbackarna. Som en spelövning, och jag gillar det!!! Bra av Olsson och härligt att se ett lågt inlägg från HBK. Jag är trött på inlägg bortanför bortre stolpen.

Minuten senare hade Paulinho ett riktigt bra skott där Pettersson gjorde en klassisk TV-räddning. I 42:a minuten var det tyvärr dags för 1-1. Stor yta på HBK:s vänsterkant, passning in i mitten, vidare ut mot vår högerkant och pang, Camara hårt och välplacerat på bortre. Mönsteranfall, sa Bull.

I andra tog det fart direkt, när Häcken fortsatte komma med bollar längs marken. Det känns som om hela Häckens lag var med i farligheter. Irandust försökte lobba över Isak Pettersson, Paulinho sköt. Kommentatorn kastade Häckens efternamn genom luften som en skicklig cirkusjonglör. Och minuten senare sköt Haksabanovic hårt men rakt på målvakten efter en stunds bra passningsspel av HBK. Och i 56:e minuten gjorde Häcken en form av skitmål. Bortboxning av Pettersson på hörna och sedan direktvolleyskott och skarvklack in av Rasmus Lindgren. Det känns inte mindre skit bara för att det är rättvist eller snyggt. I 65:e minuten fick Häcken ett mål bortdömt för offside.

Sen var det rätt segt. I 69:e hade HBK ett riktigt bra inlägg mot bortre stolpen och sedan hade Isak Pettersson bjöd på matchens läckerhet när han bröt ett inlägg genom att hoppa upp och ta bollen på bröstet och sedan slå en långboll mot Olsson. Henningsson kom in och fick visa att han kan komma runt och få inläggen förbi backarna, och att han kan slå lika långa och höga inlägg som Alho.

I 84:e kom Chanserna, när Ruud Tveter och Olsson sicksackade sig fram i mitten men stoppades av ett bra ingripande av Häckens målvakt. En minut senare sköt Ruud Tveter ett bra skott precis över. Och på stopptid spelade HBK flipperspel med bollen inne i straffområdet men fick inte igenom något skott.

Fan också. Det är en sån säsong. Häckens mål går igenom fullt med folk medan HBK:s flipperspel inte kommer igenom trängseln. HBK förlorar trots att vi har ordning på egentligen både inställningen, anfallsspelet och försvarsspelet. Visst har Häcken fler bra målchanser och Isak Petterssom fick göra en hel del räddningar. Men det hade inte krävts ett mirakel för att få en eller tre pinnar idag.

Glädjeämnen: HBK:s vilja att spela bollen längs marken med en tanke, Keitas brytningar och passningsspel, att inte stressa i försvarsspelet trots bra motstånd, att HBK slapp bli slaktade med fula tacklingar så fort Haksbanovic eller någon annan fick bollen i bra lägen och att alla tre anfallare funkade. Egentligen en rätt bra match där ingen i HBK föll ur ramen. Med så samlat spel ska poängen komma.

Mindre glädjande. Haksabanovic är fortsatt längre från farliga lägen än under de första matcherna, en handfull danska felpass leder till spelvändningar, alla spelare som står still utan att få hjälp och till slut tar bara motståndarna bollen av dem. Förlust.