Håller klyftan inom den globala damfotbollen att minska?
Det är naturligtvis för tidigt att säga något. Kanske kommer krossarna senare. Kanske läcker det något oerhört i nästa match, eller också ser vi ett trendskifte i damfotboll. Vi kan ju hoppas på det. Elaka tungor menade inför VM att 32 lag i VM för damfotboll var för tidigt. Det skulle bli oerhörda målfester och gapet skulle vara fantastiskt tydligt. Rädslan för repriser från VM2019 då USA gjorde 13-0 på Thailand eller de 10-1 och 10-0 man såg 2015 var tydlig. Det kunde bara vara negativt för damfotbollen.
Men.. hur ser det ut?
Visst har vi sett Tyskland slå Marocko med 6-0, Japan körde över Zambia med 5-0 och hade 26-0 i skott. Brasilien var överlägsna Panama och Spanien hade kunnat göra tio mål på Costa Rica. Visst finns det stora skillnader, men samtidigt noteras att Jamaica kryssade mot Frankrike, att USA endast gjorde tre mål på Vietnam, att England behövde em straff för att slå Haiti och Schweiz gjorde 2-0 på Filippinerna.
Det är inga jätteskillnader- Förvisso dominerar fortfarande Europa och Amerika(Nord/Syd) och så Japan kraftigt och det skulle förvåna om något lag utanför dessa delar når kvartsfinalen, men samtidigt blir det väldigt intressant att se om denna positiva trend fortsätter, om något av lagen kan skrälla ordentligt, slå något topp-seedat lag eller verkligen visa vägen för framtiden. Nigerias 0-0 mot Canada var en överraskning på många sätt och Nigeria visade upp en bra kompakt fotboll. Haiti hade så när kunnat kvittera mot England och Jamaica bet ifrån bra i sin match.
Frågan blir om lagen som fått ordentligt med smörj, kommer tillbaka och visar att gapet är mindre än vad man tror. Zambia, Panama och Marocko är nya i VM, så de lär sig långsamt hur turneringen funkar.
32 lags-turneringen har hittills visat att David vs Goliat-syndromet håller på att försvinna.
TV: Första VM-poängen någonsin för Jamaica
