Halmia gick på pumpen
Hemkommen till Vessigebro tänkte jag dela med mig lite reflektioner från dagens match. Efter en fin resa ned till Helsingborg och Harlyckans IP och möte med ett av två lag som under säsongen lyckats snuva Halmia på poäng, var det med välgrundat självförtroende supportrar och laget tog plats på läktare och plan inför matchen mot Högaborgs BK. Speciellt med föregående propagandafotboll som presterades mot BK Olympic i åtanke.
Det började som vi hoppades med mål redan i 8:e minuten efter en fantastisk soloprestation av glödhete Calle Genberg. Halmia trillade boll som vanligt. Vi såg flera skott utifrån än vi är vana vid. Plötsligt kommer en kontring på Halmias vänstersida, inspel och petning förbi Käck och inget blev sig likt. Högaborgsspelarna verkade slut efter en halvtimme men det var ett sken som bedrog. De fortsatte envist med hög press, föll tillbaks i handbollsförsvar och kontrade precis så som var deras framgångsrecept i vårmatchen.
Trots ett nytt Taubemål tidigt i andra halvlek så fortsatte Högaborg att pressa,försvara och kontra. Våra killar var nu i en fas där man tänkt bevaka och det är då svårt att växla upp. Det verkade kort sagt som om någon pissat i tanken.
Den av mig i föregående artikel till skyarna höjde Peter Lindau, verkade handlingsförlamad och när krampen släppte efter två nya Högaborgsmål så kom Nehat Bregaj och Adam Wenzel in med sju minuter kvar. Då ökade naturligtvis trycket i pannan men närmare än några framför mål dansande bollar kom våra killar inte idag. Nehat Bregaj var liksom vi supportrar av naturliga skäl ledsen över den knappa speltiden.
Jag tror att den gamla klyschan ”ju längre man är obesegrad, desto närmare kommer man en förlust” kan användas just eftersom de flesta gamla klyschor stämmer väl in med verkligheten. Tror dessutom Peter och laget behövde sig en liten tankeställare. Peter som väl i eftertankens kranka blekhet bör ha ångrat sitt agerande, därmed ingen garanti för vinst, men att inte prova ger inga resultat. Ändock, Peter är inte ofelbar, errare humanum est som de gamla romarna sa...
Avslutningsvis tror jag att detta blir fint bränsle inför måndagens(3/9) seriefinal mot Tvååker och deras långbollande, som jag tänker återkomma i en inför-artikel i nästa vecka. Ber även om ursäkt för mina egna klyschor i denna artikel, men de är ju så roliga att använda!
Kom igen röda, kom igen vita!
