Ett kapitel ur Livet går vidare
en fantasibok i Halmstadsmiljö av Lars-Gunnar Blom. Boken finns att låna i Halmstads Stadsbibliotek, liksom hans andra böcker, Mitt livs match och Inte nu igen!
KAPITEL 33
Maria Larsson och Blad stirrar med stora ögon på tevebilden, det är som de inte riktigt vill tro vad de just har sett, efter en tilltrasslad situation i hemmalagets försvar blir det 0-1 genom ett självmål, strax därefter går slutsignalen.
När paret sansat sig och sett att det de sett verkligen är verklighet så reser de sig upp och omfamnar varandra i lyckligt segerrus.
– Grattis till att du tippade rätt resultat.
– Tack, vad kul att ett mål räckte även om det kom till på ett udda sätt.
– Det spelar ingen roll vem som gör målen bara det kommer vårt lag till godo.
Paret dansar sig trötta till en lustiger dans över den stora orientaliska mattan sedan sätter de sig tillrätta jämte varandra i tvåsittsoffan och håller om varandra.
– Detta måste vi fira rejält, vad sägs om att jag bjuder dig på kvarterskrogen?
– Fira kan vi väl göra utan alkohol.
Blad ser med stora ögon på sin tjejkompis medan han utbrister.
– Det ska du säga som är så sugen på starkvaror.
– Jag vet att det kanske upplevs som om jag vore alkoholist men jag dricker bara på lördagar samt en bit in på söndagsnatten och idag är det söndag eftermiddag och då dricker jag inte även om jag nu är ledig i morgon.
– Det var som fan, är du så återhållsam. Men jag kan väl få bjuda dig på en lättöl då?
– Det var väldigt vad du är enveten, är det inte så att du själv är sugen på en fylla idag?
Paret fortsätter intensivt sitt prat medan de dricker av sitt kaffe och äter bakelserna, det ser ut som mannen i sällskapet till varje pris vill ha med sin kamrat bort till krogen på det stora bostadsområdet.
– Du missförstår mig, jag är inte alls sugen på någon påspädning av det jag drack igår, är det så svårt att förstå att jag bara vill fira att vi blivit Svenska fotbollsmästare.
– Vi? När började du spela fotboll? Du är väl inte ens medlem i Halmia?
– Är du det då?
Det visar sig att ingen av paret är medlem i det anrika sällskapet.
– Kanske vi bör bli medlemmar nu?
– Varför det? Det räcker väl att sympatisera utan att bli så intima, förkunnar tjejen medan hon tänder en cigarett.
– Ska du nu börja med det jävla bolmandet igen, för helvete gå ut på balkongen och rök dina giftpinnar och hade det inte varit bättre om du nu rökt en stor fet cigarr.
Maria ser på Blad medan hon fimpar sin vita giftpinne jämte den gröna porslinshunden i askfatet sedan reser hon sig upp och tassar bort till sin bruna stora byrå och tar fram en stor fet cigarr av märket Monte christo. Hon återvänder till soffan och sätter sig sedan snippar hon av en bit på den mörkbruna tingesten och tänder den med en lång tändsticka.
– Nu blir du väl galen att jag röker en cigarr.
Blad stirrar på sin tjejkamrat och reser sig och sätter sig i tresittsoffan, en liten sköldpappa av tyg i färgglada färger trillar ner bakom honom utan han märker det.
– Sköldpaddan?
– Vad menar du? Kallar du Annika för sköldpaddan?
Maria blossar på den långa och tjocka cigarren medan hon förvånat ser på sin gäst.
– Nu förstår jag du tänker visst bara på Annika, är du kär i henne kanske?
Blad reser sig upp i sin långa längd och slår ut med armarna i en uppgiven gest.
– Varför reser du dig, trivs du inte i mitt sällskap längre? Sköldpaddan jag menar finns bakom dig på soffan.
Mannen vänder sig om och tittar på den lilla paddan som har hamnat på ryggen på den bruna plyschsoffan. Han tar upp den och placerar den på sin plats på ryggstödet bland de alla andra kramdjuren, paddan hamnar i knäet på en lila nallebjörn.
– Visst trivs jag här, jag ville bara sträcka på benen, säger Blad och ser förlägen ut, man ser att hans kinder skiftar om till en aning röd nyans.
– Vad du blev röd om kinderna, är det ändå inte så att du längtar efter socionomen?
– Måste vi prata om henne just nu, åh är det inte så att du är svartis?
– Varför skulle jag vara svartsjuk på henne?
Paret sitter tysta en god stund och fortsätter tittandet på teven medan de dricker det sista av det svarta kaffet och äter upp slutet av sina napoleon. På bilden intervjuas nu segrarföreningens tränare och han ser mycket lycklig ut där han ler mot tittarna. Han talar om att han var orolig på slutet och trodde att mästerskapet skulle försvinna ur deras händer.
– Sicken pessimist, påpekar Maria medan hon forsätter det eviga bolmandet, röken stiger mot taket och bildar något som liknar en dimma i rummet.
– Måste du röka så mycket inomhus?
Maria svarar inte på frågan utan reser sig i sin korta längd och tittar på sin vän med glädje i blicken.
– Vi vandrar väl bort till krogen då, det kan smaka bra med en lemonad som ombyte till allt det starka som jag brukar hälla i mig.
Blad reser sig snabbt upp med ett solvargsleende.
– De har säkert Pommac på kvarterskrogen, det blir ju som en ersättning för champagne.
De tar på sig sina respektive skor sedan sina ytterkläder, Blad en midjekort svart skinnjacka till sina bruna byxor och Maria sin långa mörkbruna ullkappa, sedan skyndar ur lägenheten på översta våningen, de går sakta ner för de många trappstegen och kommer så småningom ut i friska luften, det är ungefär en sju åtta plusgrader så vädret känns fortfarande rätt behagligt trots den sena årstiden nu i slutet av den tionde månaden. Maria tar sin hand innanför mannens vänstra och så vandrar de arm i arm bort till Kvarterskrogen på Andersberg. De möter en hel del uppsluppna människor på deras väg, på dem som är känningar hälsar de artigt, de ser den ljusgula vårdcentralen på området men där är det stängt då det är helgdag, de passerar förbi allaktivitetshuset Metropol med sitt tillhörande bibliotek på den högra sidan, på den vänstra sidan finns svenska kyrkan och den väl tilltagna norska matbutiken som håller öppet varje dag, människor strömmar in och ut till affären, de rundar hörnan på byggnaden och så ser de krogen en bit fram, på den högra sidan ser de att gatuköket håller öppet, den Iranfödde innehavaren har hängt upp en rödvit halsduk ovanför ingången till serveringsstället, man ser att den svajar något lätt för vinden, även utanför krogen hänger en rödvit halsduk.
– Vad trevligt med dessa rödakors färger, säger Maria och ser glad ut.
– Javisst är det.
Sedan svänger paret in på den överfyllda krogen, de hänger av ytterkläderna på en galge innanför dörren, de hör att de just då spelar IS Halmias kampsång som börjar med raden ”ett lag som lirar boll minsann”, många av krogbesökarna sjunger med i sången. De märker att några av gästerna verkar en aning berusade men det är inte alls någon obehaglig stämning utan alla ser ut att trivas där de sitter på sina stabila träbänkar bredvid de likaledes stabila ljusa träborden. Framme vid disken sitter en rad människor på svarta höga barstolar, bakom disken serverar den mustaschprydde sympatiske bartendern allt vad han förmår till törstiga besökare.
– Varsin Pommac, säger Blad och lämnar fram en ovikt femtiokronorssedel.
Bartendern skiner upp i ett enda stort leende när han ser den på området så populära hemsamariten.
– Det ska bli, och så överlämnar han de väl kylda dryckerna med ett vitt och ett rött sugrör i varje flaska, det är tydligt att färgerna ska figurera överallt.
Blad får växeln tillbaka och stoppar ner dem i sin plånbok sedan går de mot ingången igen och sätter sig på två platser som precis blev lediga längst bak, de ser att paret som satt där försvinner ut och kliver in i en röd taxi som lämnar området med lagom hastighet.
Ovanför serveringsdisken längst upp i ena hörnan finns en stor teve apparat som visar matchen i repris, det är tydligt att ägaren spelat in den direkt sända matchen och nu visar den om och om igen i repris till glädje för de många besökarna. En del människor tittar flyktigt på apparaten, innehållet i de bruna flaskorna drar mer till sig uppmärksamheten, sorlet från människor som pratar med varandra hör tydligt.
