Presentation nr 17
om Boris "Diddi" Bengtsson
Vad har avsomnade handbollsklubben F 14 och pigga IF Leikin gemensamt? Jo, båda lagen har haft en driftig ungdomsledare iBoris ”Diddi” Bengtsson, som lagt sin själ i de båda föreningarna.
– Leikin är väl lite på frammarsch igen, säger han glatt.
HP GRATULERAR
…Boris ”Diddi” Bengtsson , f d anläggningsarbetare och idrottsledare, som fyller 70 år den 20 september.
Humorist och snabb i käften har Diddi alltid varit. Smeknamnet han burit med sig genom åren fick han efter mittfältaren Valdir Didi Pereira, en legend i det brasilianska landslaget på 1950-talet.
– Han var min favorit då.
Diddi började på 1960-talet att spela i F 14:s b-lag för att sedan lira lite i representationslaget. När han senare tog över sysslan som ungdomstränare bestod laget av flera fotbollspelare från Leikin.
– De lirade handboll på vintern, säger Diddi och rabblar namn som Bengt ”Böna” Hansson, Sven-Arne Ahlkvist och Bengt-Göran ”Divan” Svensson.
– Det bästa med det här laget var att vi vann junior-SM och blev svenska mästare. Det var höjdpunkten för min del.
Året därpå blev laget tvåa och sedan började det gå utför. I början av 1980-talet gick föreningen i graven.
– Drott tog vad som fanns i spelarväg. Det var brister iekonomin och att kuska Halland runt och få på huvudet var inte roligt.
Diddi berättar att föreningen fortfarande betalar avgiften till förbundet och kanske kan återupplivas en vacker dag.
– Det kan ju komma någon vilde som gräver upp liket.
Han har alltid varit Öster troget, uppvuxen på Nyhem, och som 17-åring spelade han back i Leikins b-lag.
– Jag var för dålig och det var ett bra lag. Det var inte lätt att slå sig in där, men jag gjorde ett par a-lagsmatcher.
Men som sagt det är inte som spelare han gjort sig känd utan som ungdomsledare vid sidan av planen. Allt började på Fylgiaplanen som var lagets ”Örjans vall”.
– Jag började med pojklaget och sedan puttelaget. Vi följde upp dem och byggde upp med nya förmågor hela tiden.
När klubben flyttade till Sannarp utökades upptagningsområdet med Vallås, Snöstorp och Furet.
Leikins glansperiod var när laget gick upp och spelade i division 1 Södra 1992. Ett av motståndarlagen i serien hette HBK och dem rådde man inte på i någon av de båda matcherna. Kvastarna tog hem serien och spelade i Allsvenskan året därpå medan Leikin ramlade ur.
– Det var ju första året så vi visste att det skulle bli tufft. Men det var bra gjort att med eget material och egna pengar ta sig upp till ettan.
Pengar fick föreningen in genom bland annat lotteriförsäljning, något som Diddi verkligen varit involverad ioch fortfarande är.
Han gläds över hur mycket hjälp han fått från föräldrar som ställt upp för sina ungdomar och där killarna sedan tagit över och nya fyllts på.
– Annars hade man varit Mr Nobody.
Den glade gamängen ser positivt på att laget i hans hjärta i dag är på frammarsch igen och säger stolt:
– Leikin lämnar jag aldrig.
I det civila började Diddi som ung att jobba på Järnverket, sedan Lundgrens gjuteri och EPA. De sista 40 åren i arbetslivet var han anställd som anläggningsarbetare på gatukontoret. På födelsedagen tänker han ta en ”tur” och utbrister:
– Man kan ha roligt innan man kommer till Fyllebro.
Kopierat från Hallandsposten 19/9, text:Lennart Weman och bild Johnny Samuelsson.
Halmstads okrönte "fotbollskung" (jämte HBK:s Stig Å. B. Nilsson) Boris "Diddi" Bengtsson har spelat juniorfotboll med IS Halmia och då han dessutom också är ISH supporter tycker jag han platsar på en IS Halmia sida.
GRATTIS "DIDDI" på din sjuttioårsdag som jag hoppas blir minnesrik och trevlig.
