Udda Halmiaminnen-del 2
För att fortsätta med Jönköpingsmatchen 1961, så åkte jag och min pappa i bil dit med Rudolf Svensson som chaufför, hans föräldrar Carl och hennes namn minns jag inte, min mamma stannade kvar i Halmstad.
Paret Svensson var pensionärer och någon sade till kvinnan att hon kunde tala om att hon var pensionär för att få billigare inträde, jag minns hennes svar som det vore i dag, "Strunt i det", hon betalade som en vuxen arebetande person. Hon hade säkert betalt vad som helst för att få titta på Halmia, dessutom var hon glad att få komma ut på en lång resa, att det då kryddades med att titta på hennes mans och sons favoriter gjorde för henne överlycklig.
Denne Carl Svensson som var folkpensionär är värd ett extra kapitel, men jag skriver bara något, han och hans fru hade precis som mina föräldrar kolonistuga i mellersta Knebilstorp där vi bodde under somrarna, under den andra årstiden bodde vi rätt närma varandra på Saltsjövägen. Carl besökte oss ofta, ibland för att sälja "Pensionärstidningen" och han missade aldrig att tala om för mina föräldrar hur bra Halmia är, när min mamma försökte få in samtalet på något annat så gick det inte utan det var nästan bara prat om Halmia, och om Handbolls Klubben Drott som han också älskade, det var han som fick mig att också börja gilla HK Drott, han tog med mig på matcher i Halmstads Sporthall, jag fick sitta jämte honom på första bänkraden på A-läktaren, Carl Svensson hade abonnemang, det var någon gång i början av 1960-talet och sedan dess har jag haft de helvita eleganterna som favoriter.
Att det fanns några idrottsmän som spelade fotboll med Halmia och handboll med Drott gjorde Carl Svensson extra lycklig.
Kombinationen Halmia/Drott skulle det vara, han ogillade HBK och HBP och skulle han någon gång titta på en fotbollsmatch på Örjans Vall utan ISH så var det för att titta på bortalaget.
Att jag också höll på HBK kunde han inte med, men jag tror han gladdes åt att jag var Halmiavän.
IS Halmia har vid olika tidpunkter haft fyra kvinnor med i huvudstyrelsen, först var det Lisbeth Karlsson, sedan efter ett antal år två samtidigt, Berit Bäckström och Kerstin Marita Karlsson (bilden), läs mer om henne genom att klicka på hennes namn, samt för något år sedan Maria Mangfors.
Dessutom har man just nu en kvinna, Diana Svensson, som materialförvaltare.
Den fd HBK-ledare Sven Bertil "Nina" Bengtsson berättade för mig att han tyckte om att titta på Halmiamatcher, speciellt om det var på kvällen för som han sa: "Ingenting hände så det kändes sövande", så när han kom hem så lade han sig i sängen och sov skönt natten igenom. Så kan man också ha nytta av Halmia.
Förr när det var träningsmatcher på Örjans Valls grusplan kunde man sitta i sina bilar bakom ena målet och titta, så gjorde jag också om det var för kallt, vid en match när Halmia spelade så tittade jag vid ett tillfälle mot bilen jämte och fann en sovande medelålders man, tydligen sövde spelet för honom.
Vid ett annat tillfälle när jag satt i min bil och tittade på ännu en Halmia träningsmatch så lyssnade jag samtidigt på musik, och när jag från en kassett hörde Lillbabs sjunga "Välkommen till världen" så tittade jag ut och såg en ISH supporter gå i takt till musiken utan att veta om det, denne supporter är nu ISHs äldste levande supporter och namnet är Knut Rogsten, född 20/11 1920. Detta är inget påhitt utan alldeles sant.
På midsommarafton i år skulle Gustav Karlsson, född 19 juni 1921, Andersbergsringen, Halmstad blivit 88 år men det blev han inte utan gick ur tiden för några år sedan. Den alltid skojfriske Gustav Karlsson, han var alltid glad och det är egentligen inte så märkligt när han hade förmånen att vara Halmian, som jag lärde känna vid några besök på Sannarps Idrottsplats, hade en röd Saab V4 med ett klistermärke i bakrutan där det stod, "Halmia laget i mitt hjärta", självklart hade han Halmia närmast sitt hjärta, hade han levt hade han säkert glatts åt Halmias många framgångar i år. En gång när jag stannade till vid Hallandsåsens motell för att äta såg jag hans röda Saab stå parkerad, strax efteråt kom den långe mannen och puttrade i väg med sin bil, jag tror både han och jag var på väg till någon Halmiamatch eller så hade vi sett en sådan, vi hejade aldrig på varandra för det var på den tiden innan vi lärt känna varandra. Någon frågade om han ville bli Bollklubbare strax innan han dog, "det är bättre att en HBKare dör än en Halmian", men det ville han inte, han såg förvånad på frågeställaren precis som denne var bortom all sans och vett. "Man föds som Halmian och dör som Halmian", sade Gustav Karlsson, som numera finns i minnets arkiv hos en hel del Halmstadsbor.
mer kommer allteftersom jag kommer på minnen.
