Fotboll, fotboll och ännu mera fotboll. (Gothia cup).
Jag hade den stora förmånen att få följa med till Göteborg och ta del utav Gothia cup. En fantastisk upplevelse. Det var en kompis som frågade mig som har en dotter som skulle spela i F-97:orna för SNFF.Eftersom det skulle bli mycket tid mellan matcherna, och tjejen i fråga skulle tillbringa all ledig tid med laget ville han ha sällskap och någon att prata med. Detta gjorde han också med alla möjliga och omöjliga människor. Det blev dock lite tid över för mig också att få prata med honom. Det blev mycket fotboll, diskuterande och trevliga möten med ledare och spelare från hela världen. Ett bra tillfälle att testa sin gamla skolengelska. SNFF F-97 tog sig till B-final och har i skrivande stund vunnit första matchen i slutspelet med hela 5-0 mot ett Stockholmslag (allt enligt uppgifter jag fått via sms från Göteborg). Tyvärr var jag tvungen att åka hem redan i går (16/7) eftersom jag har egna barn som ska ha uppmärksamhet och tid med mig. Jag har många minnen och upplevelser och kan naturligtvis inte delge er alla dessa, men några kan jag inte låta bli att berätta om. Det var ett tyskt lag P-12 som imponerade stort med sina inövade passningar, hörnor och löpningar utan boll. Tänk er att se 12-åringar kunna utföra detta. Säkerligen var dessa killar drillade att kunna utföra detta i sömnen. En lagledare från Kanada såg sina spelare sitta på läktaren i solen och beordrade dessa att genast flytta sig till skuggan. Hela spelartruppen reser sig upp och förflyttar sig till en skuggig plats. Snacka om respekt för sin tränare och proffsigt ledarskap. Ni får huvudvärk, blir trötta och dåsiga sa han till dem. Jag uppfattade deras ålder till 17-18 år.
När jag passerade ett tyskt logemente såg jag diciplin och organisation. Alla fotbollsskor och "foppatoffler" hade placerats i prydliga rader nedanför klädkrokarna. Fotbollsskorna var givetsvis rengjorda och putsade. Golvet var skinande rent. I varje par med skor satt en klämma med spelarens nummer. Överdragskläderna var prydligt upphängda ovanför skohyllan. Madrasserna låg uppbäddade och organiserade så att så stor golvyta som möjligt skulle frigöras. Jag smålog för mig själv och tänkte på hur det ofta skojas om tyskarnas ordning och diciplin. Denna ordning hade gjort mina befäl från I16 stolta och hade med stor säkerhet räddat oss från alla de armhävningar och "straffrundor" på galjberget vi bestraffades med när vi slarvade med persedlar, rakning samt puts och stuts.
Jag såg afrikansk teknik och glädje. Afrikanernas största problem är just organisation och diciplin. Framförallt försvar och defensivt tänkande. Lika ordningsamt som i de tyska logementen var tyskarnas spel organiserat. Tyskarna kanske skulle våga vara lite mer spontana och ibland frångå sin taktik någon gång per halvlek. Enligt en del uppgifter frös afrikanerna så mycket i den svenska sommarkvällen att de sov med mössor och långkalsonger. En domare jag minns som dömde de flesta matcher i SNFF:s grupp måste man betrakta som en typisk Göteborgare eller iaf den bild som finns om dessa. Han var säkert i 60-års åldern, glimten i ögat och goa komentarer hela tiden om tjejernas framfart. Vid ett tillfälle då ett amerikanskt lag från Texas spelade mot SNFF fälldes en spelare i SNFF, visserligen av en olyckshändelse. då fällde han denna goa komentar till "jänketjejen" Now you say i`m sorry. När spelaren först inte ville, uppreade han orden och gav henne en hård blick. Spelaren sa då de förlösande orden och skakade hand med svenskan.Domaren sprang fram till den felande tjejen och klappade om henne och klappade sina händer och sa: Very good hon fick sen ett stort hjärtligt leende.
Jag såg afrikaner dansande och sjungande ta sig till planerna från sina logement. Alla spelarna sjöng afrikanska sånger och klappade händerna, allt i takt och helt tonrent. Då reste sig publiken och applåderade.
Jag såg många flick och dam-matcher eftersom dessa imponerade mest på mig. Det var tufft, högt tempo och stenhårda skott. Ärligt talat så hade säkert de äldsta flickalsserna vunnit mot oss i Sperlingsholms I.F när jag spelade där. Samtliga matcher jag såg gick på Åby-vallen. Där spelar Fässbergs I.F, så nu hittar jag dit om jag nu ska se Halmias höstmatch. Även Jitex spelar där. Jag pratade med deras ordförande som för övrigt tyckte att I.S Halmias dito är en trevlig prick. Han skrattade gott åt mig och min kompis när vi munhöggs framför honom om våra sympatier ang Halmia-H.B.K. Han sa att Halmia är en gammal och anrik förening och att han sett Halmia spela i allsvenskan. Han var väldigt insatt i fotboll och en kul "go gubbe" att tjöta med som säger i Götet.
Mest imponerande var alla ledare för lagen. Då jag på nära håll kunde följa ledarna i SNFF ta hand om tjejerna insåg jag vilket viktigt arbete dessa utför. Det var mycket att ta hand om utanför fotbollen, faktiskt mer än själva fotbollsärenden. Det var skrubbsår som uppkom på ledig tid när tjejerna lekte och spelade fotboll med varandra dessa små skrubbade knän tvättades och plåstrades kärleksfullt om. Det var några som hade hemlängtan och saknade mamma och pappa dessa ledsna tjejer tröstades. Några hade svårt att somna. Det var tandborstning som skulle kontolleras. Jag säger bara att ni är fantastiska
