Ännu en dramastisk höstmatch i sista omgången för IS Halmia
Siffrorna 6-1 får mig att tänka på tennis. Halmias storseger i lördagens viktiga bortamatch mot Eskilsminne var en uppvisning i fotbollens ädla konst. Vi som har sett Halmia tidigare kände igen bolltrixandet men även det ineffektiva evighetspassandet som sällan leder till avslut. Jag har aldrig tidigare sett en fotbollsmatch med två straffsparkar inom 10 minuter till samma lag.
Den första straffen kan diskuteras men Halmias andra straff var odiskutabel. Lika så den frilägesutvisning som drabbade Eskilsminne när domaren blåste matchens andra straffspark för Halmia. Med en man mindre på plan redan efter ca 10 minuter fick Eskilsminne en jobbig lördag. Kanske fick Eskilsminne lite poetisk rättvisa när Halmia missade den andra straffen. Eskilsminne inledde med mycket fult spel. Efter att laget släppt in två mål och nästintill gång på gång blivit uppsnurrade och förbisprungna var väl inte humöret det bästa.
När jag vaknade denna lördag hade jag ännu inte bestämt mig för att åka över åsen till Harlyckans I.P. Men med alternativet att följa med min särbo på lördagsshopping var valet enkelt. Jag valde Halmia och det ångrar jag inte en sekund. Ca en timme innan avspark kom jag och mitt resesällskap (som är kvast) fram till Harlyckans I.P.
Många välbekanta ansikten mötte mig redan på parkeringsplatsen. Vi var många rötoppar som styrt vår färd till Helsingborg denna lördagseftermiddag. Halmias 2-0 mål var rena upprullningen och Eskilsminne var helt yra i mössan efter alla passningar och löpningar utan boll. En uppvisning av den högre skolan. Reduceringsmålet var en typisk Halmiabjudning, så går det när man trixar och passar för mycket. Kontringsmål har Halmia släppt in för många gånger i år. Målen rullade på och Halmia glänste och lekte nästan i slutet av matchen med de gulblåa skåningarna.
Det blir en rysare nästa lördag. Halmia mot GIF Nike på Örjansvall. Tvååker mot Thorns I.F på Övrevi. För att vara säkra på att vinna serien behöver både Halmia och Tvååker vinna sina matcher. Halmia har fördelen av bättre målskillnad. Oj, oj, oj vilken dramatik.
Om mitt minne inte sviker mig så utspelades samma drama 1993 när Halmia mötte Åsa IF på Örjansvall och även Laholm var inblandade i toppstriden i den sista omgången. Kennet Sjöblom var tränare och bar för dagen en gul regnkappa. Halmia vann matchen mot Åsa och spelade några år i DIV 2. I en kvalmatch mot Nybro 1997 gick Halmia upp i näst högsta serien. Vi halmianer är vana att genomlida höstomgångens sista match med dramatik och olidlig passion för att heja fram vårt kära ISH.
Även 1978 utspelade sig stor dramatik när Halmia tog steget upp i allsvenskan efter 1-0 mot Kristianstad i den sista omgången av dåtidens DIV två södra. Än i dag tvistas det om vem som gjorde segermålet. Karl-Olof Andersson eller Thord Samuelsson? Vem vet med säkerhet. Nu håller vi tummarna och hoppas på serieseger.
