IS Halmia - Utsiktens BK 1-3
Måndagens seriepremiär slutade inte riktigt som vi röd-vita hade hoppats.
Efter att Halmia inlett positivt och spelade en framgångsrik fotboll dem första 15-20 minuterna så krigade Utsikten in sig mer och mer i matchen. Det skapades lägen ganska tidigt i matchen och med lite skärpa i avsluten kunde vi haft en 2-0 ledning redan efter första kvarten. Nu uteblev målen och Utsikten lyckades dra ner på tempot och störde Halmias många gånger tröga passningar genom mittfältet.
Det skulle dock bli 1-0 till hemmalaget innan paus, Ribic kom rund på högerkanten och skickade in en boll som Sabo behärskat tryckte in i mål. Skönt att trots allt gå till pausvila i ledning, trots att spelet svajjat betänkligt sista 25 minuterna.
I andra halvlek får Halmia stora problem med anfallsspelet, allt som oftast blir det spel på alldeles för små ytor och Utsikten krigar till sig bollen och går på kontring. Uppspelen back till anfall blir på tok för kluddigt, när man väl vågar slå en djupledsboll eller en längre krosspassning så kommer man faktiskt till anfall, trots detta envisas det med kortpassningsspel på 2 meter och Utsikten har inga problem med att försvara sig. Att byta kant går faktiskt att göra med 1 enda passning, man behöver inte låta bollen passera varje kvadratcentimeter av gräsmattan.....jag vet att kortpassningsspelet ÄR Halmias spelidé, men man måste också våga bryta mönster ibland, motståndarna läser oss som en öppen bok tyvärr.
Ett tag in i andra halvlek tyckte jag mig se att Utsikten började bli lite trötta i benen, det var dock i denna vevan som kvitteringen dök upp när Sonny Karlsson helt fri fick placera in 1-1. Bara minuterna senare är det cirkus IGEN i Halmiaförsvaret och efter lite flipperspel trycker Palmkvist in ledningsmålet för göteborgarna. Halmia försöker trycka på framåt men saknar förmågan att skapa några riktigt heta målchanser, istället är det Sonny Karlsson igen som i en kontring skickar in 1-3 bakom en något fumlande Käck ( som förövrigt räddade Halmia vid flertalet tillfällen).
Summa summarum så var det en bedrövlig insats av dem vit-röda denna kvällen, det saknades skärpa i avsluten, jävlar anamma i närkamperna på mittfältet och försvaret hade stundtals stora bekymmer med att bara rensa undan bollen. Det är alldeles för många spelare som inte gör grovjobbet utan bara väntar på att bollen ska dyka upp framför fötterna. Halmia är ett spelförande lag, men ibland måste man in i skiten också, ingenting löser sig av sig självt.
INSTÄLLNING och ÖDMJUKHET, dem två orden tar vi med oss till nästa match mot Tenhult borta på långfredagen. Det är långt kvar tills den feta damen sjunger, men varje match är en viktig match. Forza ISH!
