Stabilt, Halmia

   På ett soldränkt Örjans vall bjöd ISH på en i mitt tycke alldeles för fåtalig publik på säsongens tionde seger av tolv möjliga, ett facit som inte kan beskrivas i andra ordalag än av det mer lyriska slaget. Det skall dock sägas att det inte var någon av sällskapets mer spektakulära föreställningar denna säsong. Tvärtom fick man intrycket att bollen var ett par kilo tyngre än i våras, det var inte alls samma fart i passningsspelet som man blivit bortskämd med tidigare under säsongen. Finns det därmed anledning till oro, är det formsvacka på gång? Inte alls. Paradoxalt nog är att vinna utan att spela helt övertygande bland det mer övertygande man kan göra på en fotbollsplan. Och även om alla inte sade det rakt ut så fanns det ingen på plats som räknade med annat än tre pinnar efter 5-1-vinsten borta innan serien vände. Att vinna på beställning och utan att spela på topp, det tyder på klass. Sammanfattningsvis, det här känns fortsatt stabilt, Halmia.
 
   Det kan också ha varit en fingervisning om hur det kan komma att se ut under resten av säsongen, för det var inte bara enbart så att Halmia hade en något sämre dag på jobbet, utan en samverkande faktor lär ha varit att Rosengård hade lärt sig läxan sedan senast och tajtat åt boxen högst avsevärt. Om bussen stod parkerad någonstans kring sista tredjedelen i Malmö senast så var den nu i tryggt förvar ända nere i eget straffområde. Med viss finess vill jag dock tillägga, Rosengård är ändå ett av få spelande lag i serien, dom spelade helt enkelt klokt och efter sina förutsättningar. Att ISH hade en sämre dag på jobbet innebär inte att Halmianerna var loja, inställningen var det inget fel på. Man checkade högt och vann mycket boll på offensiv planhalva och som vanligt var bollinnehavet stort, men skärpan och dom berömda marginalerna som alla lag vill ha på sin sida saknades något.
 
   I tjugonde minuten hade jag i princip antecknat 1-0 efter att man vunnit boll enligt beskrivning ovan i farligt läge, men Cronas (?) lobb seglade ner marginellt utanför målramen. Kvarten senare observerade Gulda mycket vaket att Rosengårds målvakt hamnat på mellanhand men lyftningen från straffområdets bortre del landade olyckligtvis i överliggaren. Detta avslut var helt klart värt ett bättre öde i mina rödvita ögon. Bortsett från dessa två mycket klara målchanser så var det även en hel del nära, modell avgörande passning som är centimetern från att nå fram, men det ville sig inte riktigt. Dessa sekvenser upplever jag för övrigt en handfull av i nästan varenda match när det trillas boll i trakterna i och precis utanför offensivt straffområde.

 

   Mållöst i paus, bytte några ord med en ytlig bekant om vad som beskådats under första halvlek. Vi var rörande överens om att det här löser sig i andra halvlek, inget snack om saken. Han kostade till och med på sig att konstatera att Nehat kommer in efter en timme och avgör kort därefter. Imponerande träffsäkerhet i den analysen och själv är jag återhållsamt nöjd med att min tes om Halmias styrka sista halvtimmen fick ytterligare lite näring. Nehats mål bar en skyttekungs signum, mottagning i steget förbi sin försvarare och en möjligen något passiv målvakt som kanske hade hunnit ut, men det gick snabbt och han blev kvar på linjen och sedemera överspelad. Innan dess ytterligare en boll i virket av Kushtrim Maholli, så 1-0 i det läget var synnerligen välförtjänt.

 

   Sedan hände något jag inte sett tendenser till tidigare under säsongen, Halmia började spela på resultatet som jag uppfattade situationen. Helt i onödan dessutom vill jag påstå, man hade tokig kontroll på matchen i det läget, innan det blev ängsligt sista fem minuterna då Rosengård plötsligt fick ett par halvchanser som mycket väl kunde ha resulterat. Jag kritiserar inte ett lag med raden 12 10 2 0 36-8 32 poäng, men om det var en medveten taktik skulle den helt klart falla under kategorin mindre lyckade i min värld. Vidare tycker jag Genberg såg något hämmad ut av sin skada, han hade inte sin sedvanliga aura kring sig. Denna aura säger ungefär till motståndarbacken att "ge mig bollen, annars tar jag den ifrån dig och om du väljer det senare alternativet så gör det eventuellt ont i dina hälsenor också". Detta är inte heller menat som någon kritik mot Calle, det är såklart mänskligt att vara lite passiv om man har ont och i värsta fall riskerar förvärra en skada. Om det nu ens var så vill säga, jag kanske missuppfattade situationen helt, och dessutom gjorde han trots allt en helt okej match ändå vill jag tillägga.  

 

   I övrigt kan man nog inte hoppas på dryga tre mål i snitt framåt per match under andra halvan av säsongen, motståndarna är varnade och vi får antagligen se fler matcher modell lördagens med defensiva motståndare. Landar man på 55 mål framåt när säsongen summeras är detta ett rimligt facit, kanske några bollar till beroende på vilket lag ett i omgång tjugo avsågat Klagshamn ställer på banan i returmötet. Defensivt är det däremot fullt rimligt, rent utav troligt, att det landar kring femton insläppta.

 

   För egen del skriker jag inte efter målorgier i var och varannan match, stabila 1-0-vinster duger gott. En sådan fick vi i lördags och det tackar vi för.