Vad kan stoppa IS Halmia?

  Redan här inledningsvis vill jag tacka min lyckliga stjärna att jag inte har ett lika stormigt känsloliv i övrigt som när det kommer till mitt engagemang kring IS Halmia. Om så vore fallet hade jag garanterat varit diagnostiserad som bipolär och eventuellt andra känslomässiga störningar av varierande grad vid sidan om detta. Det är sammanfattningsvis ett kaos av skrockfullhet, magiskt tänkande och annan galenskap av varierande grad som ger sig in i tankeleken när det kommer till ISH för min del. Bland annat drabbades jag av lätt ångest efter min föregående artikel på svenskafans.com eftersom jag tog ut seriesegern i förskott. Plötsligt var det magiska tänkendet igång, nu kommer det gå åt skogen bara därför. Snacka om att överdriva sin egen betydelse, det gränsar till storhetsvansinne i bästa diktatorklass. Fortsätter jag skriva här slutar det väl med psykiatrisk tvångsvård för min del om jag inte passar mig?

 

  Nog om min Halmiarelaterade psykiska status, jag tar risken och löper linan fullt ut. Vilka kan stoppa ISH i år?
 
  Torns IF? Föga troligt. Maximalt flyt mot bland annat Kvarnby senast, men även i övrigt. Dom ska inte vara med hela vägen, så enkelt är det.
 
  Tvååker? Tycker jag inte heller, visst har dom varit ett spöke för ISH flera gånger på senare år, men liksom Torn så kan dom inte hota såvida inte ISH rasar samman fullständigt.
 
  Eskilsminne? Liksom Torn så borde även denna nykomling ha sprattlat färdigt vid det här laget, och 10 poäng hämtar man inte in i en handvändning.
 
  Högaborg? Mest potentiella utmanare som jag ser det. Tack och lov hade dom vänligheten att inleda fullständigt katastrofalt vilket jag är ytterst tacksam för. Ponera att deras inledande två resultat varit omvända istället, då hade man haft raden 11 7 4 0 26-8 25 p. Lägg därtill ISH kvar hemma, det hade varit snudd på kört i min lika primitiva som neurotiska fotbollshjärna. I denna är skillnaden mellan succé och fiasko inte sällan hårfin. Det är sammanfattningsvis fullständig berg- och dalbana även en säsong som denna. Redan i omgång 2 var första gången det var "kört", hemmamatchen mot Eskilsminne som jag inte såg. Efter en i mina ögon riktigt stabil insats i premiären mot Nike följde jag matchen på Aftonbladets urusla målservice. Sen kvittering mot en nykomling hemma, det bevisar vilken värdemätare Nike var egentligen. Kvalade sig kvar förra säsongen, nu lär dom åka ur utan att ens behöva tänka på kval. Det blir i bästa fall en hedersam tredjeplats för ISH som kopplas av toppstriden helt i femtonde omgången...
 
  Det hade ju varit lite roligt om detta var ett skämt från min sida kan jag tycka. Den sorgliga sanningen är tyvärr att här finns inga sådan inslag överhuvudtaget. Katastrofen lurar i bästa fall runt hörnet, men för det mesta har jag redan tagit ut den redan i förskott. Med lite fakta omvärderades Eskilsminnematchen, till exempel en sådan liten detalj som att ISH spelade med en man mindre hela matchen. Men när katastroftankarna sätter igång finns sällan tid för reflektion och tänkande av det mer nyktrare slaget. Vill dock klargöra att all denna latenta frustration till trots, så är det inget som resulterar i ickekonstruktivt gnäll gentemot spelare eller ledare, det är helt enkelt något jag inte ägnar mig åt.

 

  Omgången efter väntade Klagshamn borta, spelmässigt stabilt och vinst igen men Genberg avslutade matchen med några uppenbart mindre väl valda ord och rött kort. Detta med Ramösa Södra, en av förhandsfavoriterna som gått som tåget inledningsvis i efterföljande match... Ridå ner. För sista gången den här säsongen, faktiskt. Gör man som det blev, 5-1 på Ramlösa, därefter 5-0 borta mot Torn följt av 6-1 mot Kvarnby, då är till och med mina hjärnspöken bortjagade, om än temporärt. Som redan konstaterat är skillnaden mellan succé och fiasko hårfin, men efter dessa tre matcher inföll för mig ett lugn jag sällan tidigare haft i Halmiasammanhang. När Olympic gjorde 2-0 med halvtimmen kvar några omgångar senare var det inte per automatik game over för den här säsongen, utan snarare resultatet av att Halmia gjort en något sämre match, fått ett solklart (?) offsidemål emot sig i kombination med en försvarsbjudning till 0-2 som inte kommer upprepas fler gånger i år. Lägg därtill en synnerligen läcker frispark i innerstolpen signerad Sabo och det var sammanfattningsvis en sådan där dag när man hade marginalerna mot sig. Nu blev det ju inte ens så, utan som så många gånger förr denna säsong är ISH som starkast i slutet av matcherna och man vänder under sista tjugo.

 

  Nästa Malmöbesök (Rosengård) resulterade i fem mål under den sista halvtimmen och genomgående under säsongen har ISH sett starka ut under senare delen av matcherna. I runda tal hälften av målen har tillkommit sista tredjedelen av matchen, och framförallt sista tjugo har det levererats. Statistik kan ibland delvis förklaras, i detta fallet har det flera gånger handlat om avgjorda matcher där ISH har gasat in trean, fyran och femman mot vid det laget omotiverade motståndare. Men jag måste säga att jag beundrar Lindaus höga ambitionsnivå då han dessa fakta till trots menar att "fysiskt har vi en del att jobba på för att hänga med." Eller är det måhända en anglofil syn på fysikträning som han fått med sig från proffstiden i Skottland? Oavsett vilket är det ju å andra sidan guld värt att ha med sig en god fysik in i framtiden, inte minst för att förebygga skador. Däremot tycker jag det är viktigt att det hålls på en rimlig nivå, vilket jag är helt övertygad om att Lindau har koll på, så att det inte övergår i en Hamrénsk maskerad. Simon Bank myntade begreppet efter Sveriges EM-premiär, går i korta drag ut på att man klär ut spelare till något dom inte är. Krönikan är något av det vassare och mer klarsynta som författats enligt min syn på saken och inleds enligt följande; "Sveriges förbundskapten lät lirare klä ut sig till grovarbetare, och blev besviken när kläderna inte passade. Du är inte ensam om att känna dig lurad, Erik Hamrén. Den där festen du bjöd in till - den var bara en korkad, svensk maskerad."

(Har ni inte läst artikeln är det hög tid att göra det, www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article14965005.ab)

 

  Som jag konstaterat tidigare så har det aldrig funnits anledning att ifrågasätta Lindau, ej heller nu. Till skillnad från vår förbundskapten behärskar han dessutom förmågan att stå fast vid en spelidé. Men det är viktigt att komma ihåg strukturen i dagens ISH, den är inte helt olik landslagets (om man gör avkall på viss spetskompetens), det är således spelare mer med lirarens än grovjobbarens signum vi har att göra med. Om det ena är bättre än det andra kan diskuteras in absurdum där det finns i princip lika många åsikter som det finns fotbollsintresserade, frågan är sammanfattningsvis laddad. Säkert är dock att vi jobbar vidare, oavsett om vi är spelare, ledare eller supporters, mot ett gemensamt mål som stavas division ett till nästa säsong. Lika säkert som detta är att Lindau och övrig ledning har mitt fulla förtroende.

 

  Gällande Simon Bank och hans EM-krönikor funderade jag allvarligt på om han höll på att sätta spiken i Hamrén, omedvetet eller inte. Dagen efter artikeln om Hamréns maskerad följde en i mina ögon lika sann krönika, denna gången om förbundskaptenens självkritik, eller snarare avsaknaden av densamma och kaptenens syn på begreppet; Hamrén repeterade likt en papegoja att han visst var självkritisk...

 

...bara för att i efterföljande mening komma in på det gamla vanliga snacket om att killarna inte visade tillräcklig attityd, hjärta, vilja eller vad det än må ha varit som saknades. Som jag tolkade vad han sa så var det att en massa faktorer spelade in, samtliga dock med en gemensam nämnare, nämligen att det inte låg på honom. Så var det med den självkritiken. Efter detta hände något märkligt, när Hamrén tar det hela ytterligare en nivå i dumhet och förklarar att han "efter Ukrainamatchen var beredd att ge upp, men dagen efter ser blickarna i ögonen på killarna och inser att här finns något att jobba på" eller liknande. I detta kritiska läge tar karln alltså på sig offerrocken och får det till att laget och indirekt svenska folket förtjänar en andra chans från hans sida. Jag var stum av förvåning och inväntade den slutliga förödmjukelsen och finalen från Banks sida, men den kom inte. Istället hade vinden vänt helt och det konstaterades istället vilken tillgång det var att Hamrén har så nära till sina känslor, då han även inflikat att "om någon skall hängas så är det jag och inte laget". 

 

  Kan hända att jag är helt fel ute, men jag vill nog ha det till att Bank förvisso är journalist, men främst är han fotbollsälskare och som sådan finns det ingen vinst att se vår förbundskapten avsatt. Och naturligtvis skulle han som journalist inte kunna avsätta förbundskaptenen, men han hade kunnat (om han rent utav inte gjorde det) skapa opinion som kunde blivit än mer besvärande än den blev för berörda parter. Om det inte framgått med önskvärd tydlighet så är jag i mångt och mycket kritisk till Hamrén, anser honom vara allmänt populistisk och byter spelidé på ett sätt jag inte är van vid på landslagsnivå. Om Lagerbäck kunde kritiseras för motsatsen så ligger Hamrén på motsatt sida av skalan. Men som jag var inne på i min föregående artikel på svenskafans.com så är jag ingen förespråkare för avgå-kampanjer, så ej heller i detta fall. Hamrén behöver tid för att få sina idéer att sätta sig, men personligen har jag svårt att se att det kommer fungera, hur gärna jag än må önska att jag har fel på den punkten.

 

  Som jag ser det, väldigt enkelt uttryckt spelar landslaget Halmianskt, med den lilla skillnaden att man inte anpassat materialet och spelet efter motståndet. Vidare tror jag mycket väl att det Halmianska materialet och spelidén kan räcka till en topplacering i division ett, och oavsett vilket, när det inte gör det längre får man helt enkelt tänka om och börja spela mer Lagerbäckskt om man vill kalla det så. Med facit i hand tycker jag att denne Lagerbäck, och med mer lokal anknytning, även Janne Andersson fick utstå en hel del obefogad kritik. I Lagerbäcks fall har jag emellanåt slitit håret över dom "fega" valen, men med Hamréns rakt motsatta taktik så väljer jag helt klart förstnämnda, hur tråkigt det än må bli och vara. Fallet Janne behöver vi inte gå in närmre på, men det var kort och gott AVGÅ som gällde. Det var pöbelmentalitet när den är som sämst, man missade helt HBKs nedåtgående trend under en rad år, med ett stagnerande spelarmaterial som till slut inte höll måttet. Detta var emellertid inte något problem i pöbelns ögon, bara Janne AVGÅR så löser sig allt. Det gick ju sådär, kan tycka att Lasse Jacobsson ställdes inför en än värre uppgift; i princip samma eftersatta material och med förväntningar att trolla med knäna ungefär. Han lyckades (mirakulöst nog skulle jag vilja påstå) hålla laget kvar i Allsvenskan, men det dög inte riktigt. Ut med det gamla, in med nya, spanska sjukan. Hur det gick vet vi alla.

 

  Sistnämnda skrivet utan inslag av skadeglädje överhuvudtaget, mer för att belysa vikten av att stå med båda fötterna på jorden och ha rimliga förväntningar inför de förutsättningar man har att jobba med. Och ja, i ett mer historiskt perspektiv hör jag hur högst ironiskt det låter att jag som Halmian predikar detta budskap, men man får skilja på då och nu.

 

  Framtiden ser ljus ut för Halmia, påstår jag annat i nuläget kan jag lika gärna lägga ner allt direkt. Visst är det något bräckligt, jag tänker mest utifrån hur verkligheten ser ut för spelare på nivån; ett dåligt betalt halvtidsarbete mer eller mindre där vissa kanske väljer att prioritera annorlunda till slut. Under större delen av storhetsperioden (Allsvenskan och serien under) var det träning två gånger i veckan och match på helgen. Det var också då och inte nu, dubbla den träningsdosen och vi ligger närmre sanningen.

 

  Om jag ska komma till någon slags slutsats, vad kan egentligen stoppa IS Halmia i år? Möjligen övermod, annars ingenting.

 

  Men om det går åt skogen så vet jag ju egentligen varför så skedde, det var på grund av att jag tog ut seriesegern i förskott. Men då kan jag alltid hålla tillgodo med tränaren i Kvarnby, Rickard Nordströms ord; "Om Halmia inte vinner den här serien är det något som inte stämmer."

 

Alltid något.