Inför IS Halmia – Landskrona BoiS
Helt klart under kategorin hypotetiska resonemang, men hade jag inför säsongen vetat att IS Halmia efter fem spelade omgångar hade haft lika många poäng mer än Landskrona och därtill 7 fler gjorda mål så hade jag säkerligen gått med ett konstant leende från öra till öra fram tills dess att verkligheten slutligen hunnit ikapp. Nu är denna visserligen ingen katastrof men ett par matchers medvind har vänt till motsatsen, även om vi inte befinner oss i stormens öga som lördagens motståndare gör i st
Landskrona BoIS är inte det första laget genom åren som har upplevt annat än en mjuklandning i serien under Superettan där man bevisligen inte kommer särskilt långt på gamla meriter. Trots att man har varit bollförande i samtliga matcher - i vissa fall i löjligt stor utsträckning enligt rapporter inte bara från svartvitt utan även motståndarläger - så har man tagit en poäng och ännu inte spräckt nollan framåt. Halmia brukar som bekant också kunna dominera bollinnehav så frågan är hur det kommer att se ut på lördag?
Att det är en motståndare som inte har marginalerna på sin sida hittills under säsongen som ISH ställs mot på lördag är en underdrift att påstå, senast var det Öster som var utspelade under större delen av matchen men gjorde mål på sin enda chans i slutskedet och BoIS är naturligtvis bättre än vad tabelläget skvallrar om. Till sist och syvende handlar det emellertid om att göra mål och på den fronten har även Halmia kört fast ordentligt i de två senaste matcherna när man stött på bättre motstånd. Kevin Amuneke började på bänken senast men fick lite fart på en dittills icke existerande offensiv när han blev inbytt mot TFF senast och ingår förhoppningsvis i en startelva som inte omöjligtvis ser ut enligt följande, och uppdateras så fort vi vet:
Jonas Käck
Erik Ferman – Egzon Maholli – Johan Mangfors – Per Gulda
Sebastian Crona – Ervin Ribic – Robin Thomasson
Niclas Taube - Kevin Amuneke – Robin Sjögren
Ingves är tyvärr avstängd efter två gula och utvisning mot TFF där han trots detta gjorde en bra match. Defensiven i stort fungerade helt okej enligt min syn på saken och det är bara att jobba vidare i andra änden av planen med att hitta nycklar eller andra lämpliga redskap att dyrka upp motståndarförsvaren med.
Som statistiknörd - eller statistik kan möjligen strykas - oavsett vilket, så kan man se att Halmia och BoIS vägar korsats i artonårscykler. 1979 i Allsvenskan och en av få matcher som Rödvitt vann var mot just Landskrona, må vara att man hade revansch att utkräva efter 1-9 i första mötet. Arton år senare i Division 2 (dåvarande tredjedivisionen) var det desto mer positivt, visserligen släppte ISH förbi sig BoIS i slutomgången efter ett onödigt 1-1 mot jag minns inte vilka men det löste sig som bekant via kval den gången. Sedan lyfte som bekant Landskrona mot högre höjder och var ett stabilt Allsvenskt lag under några säsonger. Var Halmia befann sig under större delen av denna tidsperiod låter vi vara osagt utan nöjer oss med att konstatera att lagen nu arton år senare åter befinner sig i samma serie.
Slutligen en personlig anekdot, inte gällande BoIS i första hand men däremot en BoIS-spelare som dansade ungefär sammanlagt en sommar i Allsvenskan där han debuterade runt trettioårsstrecket. Min morbror, synnerligen fotbollsintresserad och därtill kunnig, hade cirka tio år tidigare sett en kille som han undrade vad i hela fridens namn han gjorde i Tvååkers IF när dessa besökte Grimeton eller någon identisk halländsk fotbollsmetropol. "Han borde spela i Allsvenskan" hävdade min morbror som hade väldigt många och bestämda åsikter kring spelet - en annan var för övrigt att Limpar nog var en bra kille men snarare borde syssla med isdans än fotboll i frågan om huruvida Anders eller Klas Ingesson var rätt man på landslagets mittfält.
Åren gick och jag frågade ibland lite retsamt hur det blev med den där spelaren som borde spela i Allsvenskan men det fanns alltid någon förklaring, bland annat att det var "plasthockeyn" som hade förstört honom vilket kanske delvis stämde, han var inte helt långt från landslaget i innebandy vid någon tidpunkt. Ytterligare några år senare gick min morbror samma öde till mötes som Klas Ingesson sedermera skulle göra och vår mångåriga diskussion stannade av naturliga skäl upp.
Men så plötsligt - i brist på bättre sysselsättning och allmän fotbollsabstinens - sätter jag mig 2002 tillrätta framför den allsvenska premiären mellan nykomlingen BoIS och storfavoriten Helsingborgs IF och nog tusan är det Daniel Milovanovic i den svartvita dressen. Och nog tusan är det samma Milovanovic som smällt in ett hat-trick i sin Allsvenska debut när matchen är över. Och nog tusan är det min morbrors asgarv som ekar i huvudet och ett konstaterande på den bredaste mellanhalländska som någonsin kan uppbringas: däääär feck du la´ digg på heela hööövet!
Milovanovic smällde in några bollar till under BoIS fantastiska vårsäsong men en svår skada satte stopp för den fortsatta fotbollskarriären. Och hoppas att det inte finns någon ny potentiell Milovanovic i det Landskrona som står på Örjans Valls gröna gräsmatta lördag kl.16.
Framåt Rödvitt!
