Inför Trelleborgs FF - IS Halmia
Det är mycket skånskt motstånd framöver för IS Halmia, inte mindre än fem raka matcher för att vara exakt. Först ut är Trelleborgs FF som för övrigt har ISH att tacka för sin Division 1-status denna säsong då det var Rödvitt som motbevisade tesen om att motivation slår klass när man bortabesegrade ett vilt kämpande FC Trollhättan i slutomgångarna förra säsongen.
En del vatten har emellertid runnit under broarna sedan dess och inte minst har TFF varit och fyndat i seriens snudd på konkurslager Lunds BK där man lagt beslag på vitala delar av den offensiv som producerade imponerande 66 mål under förra säsongen. I den täta serien klev TFF upp från sjunde till första plats medan Halmia gjorde liknande resa i motsatt riktning, från andra till nionde plats i senaste omgången där ÖIS var minst ett nummer för stort, åtminstone för dagen. Halmia körde fast i sin offensiv redan i uppspelsfasen och när man väl kom upp i banan var det alldeles för omständligt i samspelet mellan mittfält och anfall. Jag efterlyser en tydligare rollfördelning i anfallet med Amuneke som mer utpräglad spets än jag upplevde vara fallet mot ÖIS, där topptrion allt som oftast hamnade på linje och Kevin inte sällan gled ut i sidled och hämtade boll nere vid hörnflaggan och liknande. Detta gjorde han förvisso inte sämre än någon annan - problemet är bara att det borde inte vara hans uppgift som jag ser det - Amunekes position borde vara centralt på en begränsad yta hyfsat rakt framför mål. Kevin bör ligga lite längre upp i banan än övriga anfallare och hugga på klassiska djupledsbollar, vilka jag räknade till noll i matchen senast.
Sammanfattningsvis vill jag se ett rakare anfallsspel längst upp i banan där insticket kommer djupt och distinkt, snarare än den mer tråcklande variant som ISH praktiserar idag. I nuläget går bollen generellt med kort pass från spelare A vidare till spelare B som i sin tur levererar en lika kort pass till spelare C i boxen som förhoppningsvis får bollen och kan gå på avslut. Det är väldigt snyggt när det lyckas - som vid Taubes reduceringsmål - men alldeles för ofta fastnar bollen på ett ben eller ibland stortå i den allmänna trängseln. Låt spelare A i exemplet ovan istället antingen försöka hitta direkt till C alternativt eller gå på avslut själv medan B istället kan dra med sig en försvarare och därmed öppna upp för C - eller att de båda går på eventuell retur utifall att A väljer att avsluta själv.
Positivt från ÖIS-matchen däremot att Eggertsson blir inbytt hyfsat tidigt i andra halvlek men samtidigt negativt att det är det enda byte som sker under 90 minuter vilket jag finner märkligt mot bakgrund av vad som försiggick nere på planen. Om det var ÖIS som var bra må vara osagt men det var samtidigt närmast en kollektiv kollaps vi bevittnade, inte helt olik premiären i Kristianstad och då tycker jag det sänder fel signaler till såväl spelare på bänken som på plan att det inte ageras hårdare för att ändra matchbilden - där fanns bland annat Bilos Yonakhir, en spelare med offensiva kvalitéer som i mina ögon borde varit given samtidigt som Eggertsson. Yonakhir har bra blick för spelet och en fin passningsfot och jag hade gärna sett honom från start mot TFF då han definitivt har foten som skulle kunna hitta Kevin i djupet. Lindau gör en oväntad aktion och enligt säker källa så blir det premiär för en elva med sytemet 5-3-2, enligt följande:
Jonas Käck
Erik Ferman – Egzon Maholli – Wilhelm Ingves – Johan Mangfors – Per Gulda
Sebastian Crona – Ervin Ribic – Robin Thomasson
Niclas Taube – Robin Sjögren
TFF verkar ha något på gång efter en riktig mardrömssäsong och framförallt har man Salif Camara-Jönsson, som i Malmöregionen varit ett namn i all evighet känns det som. Kristian Haynes i all ära men min känsla är att SCJ är den enskilda spelare som mycket väl kan vara nyckeln till omstart för ett Trelleborg som nog helst vill glömma de senaste säsongerna. Jag såg honom en del i LBK förra säsongen och som jag ser det är han så nära den ultimata anfallaren man kan komma; han kan både precisionsskjuta och gå på kraft, han är vass på huvudet, han är stor, tung och förmodligen oerhört jobbig att möta, river och sliter. När han får boll är han lugn och kontrollerad, tittar i regel upp och validerar situationen och trots att han utvecklats till en målskytt av rang så spelar han lika gärna bollen vidare till medspelare som att avsluta själv - 27 mål (egentligen 28, blev berövad en boll av SvFF förra året om jag inte minns fel) och ett antal assist förra säsongen har följts upp av mål i varje match i år och här får ISH naturligtvis se upp.
Serien är som konstaterat en riktigt tät och jämn historia och om ISH lyckas samla ihop sig lika föredömligt som efter Kristianstad så finns det gott hopp om poäng även i Trelleborg, tångens förlovade hemvist. Hoppas att man därtill slipper lukten av torsk när man svänger norrut i Maglarpsrondellen på söndag kväll.
Framåt Rödvitt - vi vet vad ni kan.
