Kåseri - Den tappre siste halmianen.
Hösten har kommit. Hösten är den tid under fotbollssäsongen då agnarna ska skiljas från vetet. Endast 153 tappra halmianer bevittnade tillställningen mot Qviding den 27 september.
Nåväl, troligen var inte alla 153 halmianer men alla var i alla fall tappra som tog sig till Örjans Vall denna höstmatch för att titta på två lag som kämpar i botten av tabellen. Om det verkligen var så att den siste tappre mohikanen sa att han inte tyckte att vilda western var som förrut vet jag ärligt talat inte. Men jag vet att det är så vi halmianer känner. Vi halmianer känner ofta att Halmia inte längre är som förut.
70-talet var dansbandens storhetstid. Möjligen hade flera dansband ”Den tappre siste mohikanen” på sin repertoar. Ofta var det 5 långhåriga permanentade män eller ynglingar i dessa orkestrar med enorma polisonger, gigantiska platåskor och med fantasifulla (läs fasansfulla) kostymer med kragsnibbar större än elefanten Dumbos öron som snurrade på svenskarnas grammofoner och som underhöll dansanta nöjeslystna festprissar.
Men givetvis 70-talet var så mycket mer. Sverige fick borgerlig regering. Tv-serien Raskens med Sven Wollter som indelt soldat blir en stor tittarsuccé. ABBA, det svenska popbandet blir en av världens mest kända popgrupper. Ingemar Stenmark och Björn Borg vinner nästan alltid allting hela tiden. På de flesta parkeringsplatser och garageuppfarter står en Saab eller en Volvo. Det var då inte bara televerket och SJ som körde runt i orangea bilar, det gjorde även många privatpersoner då dessa idag iögonfallande färger även fanns till försäljning till allmänheten. Det var under denna tid som Halmia senast hade något man kan kalla för storhetstid. Allsvenskan, två lokalderbyn på Örjans Vall mot HBK som då var blåvita. Oj, oj, oj vilka tider. Vilket bra Halmia det var då. Halva klassen var halmianer den andra halvan var HBK:are. Ibland delade vi upp oss just efter detta urval på rasterna och spelade egna små lokalderbyn.
Min 70-talsnostalgi riktar sig först och främst till de i min egen ålder eller de som är äldre. Det var menat som en snabb tillbakablick för att verkligen minnas hur längesedan det var som Halmia var ett fotbollslag de flesta kände till och som de då yngre hade som favoritlag. Till alla er som minns och kan relatera till det jag skrivit, visst känns det som en evighet? Till er som är lite yngre som inte har en aning om vad jag skrivit här ovan eller som kan relatera till något personligt minne från den tiden var inte ledsna. Vad mina tre barn pratar om är också för mig nästintill obegripligt. Är det inte roliga klipp från Youtube de frågar om jag har sett, eller obegripliga förklaringar om hur min Iphone ska uppdateras så är det himlande ögon och blickar som idiotförklarar mig när jag frågar dem om varför skrivaren inte fungerar. Även när jag så där lite försynt ska påpeka att det var bättre förr får jag kritiska blickar. Halmia var iallafall bättre förr. Det råder inget tvivel om det. Gillar man inte den senaste utvecklingen eller samhällsfenomen kan man som jag alltid säga till sina barn. Allt har sin tid. ”Jag är inte dum jag är bara född i fel tid för att uppskatta och förstå det som händer just nu”. Innan jag avslutar mina tankar kom jag att tänka på en annan melodi som ofta spelades på 70-talet som också handlade om en indian.”Hallå du gamle indian”. Så varför inte avsluta med orden ”Hallå du gamle halmian” vi ses på nästa hemmamatch...
P.S finns det några hobbymusiker som tycker det hade varit kul att göra några egna inspelningar med dessa gamla godingar med halmiastuk eller någon ny halmiasång hade det varit kul och träffas föratt se hur det hade slutat. D.S
Dur och moll, Halmia spelar boll - svik inte de sista matcherna...
