Kåseri: Jag hissar vit flagg och erkänner, damfotboll är intressant att titta på!
Säkerligen var det många med mig som med en gäspning konstaterade att dam-EM i fotboll skulle gå av stapeln. I dessa jämställdhetstider kanske jag väcker viss förvåning med min åsikt, men jag vågar i alla fall erkänna att jag kände så...
Jag tror faktiskt att många fler än jag kände så inför dam-EM. Tydligen gjorde även mina kompisar det. För ingen av dem har hört av sig, ingen utav dem har ringt på min dörrklocka med en kasse iskalla starköl och föreslagit att vi ska käka hämtpizza dricka några iskalla starköl och titta på fotboll. Detta händer ALLTID när herr-EM/VM ska spelas. Skäms på er säger jag.
Nu erkänner jag att fotbolls EM för damer 2013 har fått mig att inse att tjejer kan lira boll minsann. Särskilt imponerad är jag av Danmark även om lottning avgjorde de rödvitas öde till det positiva. När Sveriges riksdag bestod av 350 ledamöter talade man om lotteririksdagen åren mellan 1973-1976. Detta eftersom de båda blocken hade 175 mandat vardera och lottning ibland fick avgöra. Nästkommande mandatperiod reducerade man antalet ledamöter till dagens 349. Jag hoppas även på förändringar inom fotbollen. Må lotten aldrig mer avgöra. Vad ska man då kalla ett dam-EM där lagen lottas fram till slutspel? ”Lottakåren”?
Den danska målvaktinnan Stina Lykke Petersen, ja jag omskriver målvakt till feminin form, är enligt mig så här långt EM:s bästa målvakt. Danskornas enorma kämpainsats mot fransyskorna var en bragd. Tre skandinaviska lag till semifinalen är imponerande och ett kvitto på att jämställdheten kommit långt även om det återstå mycket i detta så viktiga arbete.
När den tyska segermaskinen väl vaknade så räckte svenskorna inte till. Tyskornas disciplin, tyngd, kraft, organisation och svenskornas otur blev några faktorer för många. Efter förlusten mot Tyskland kändes det tomt. Nästan som att för några ögonblick tro att man vunnit 1 miljon kronor men när man sansat sig inser man att det ”bara” är 10,000 kr man har vunnit. Med det vill jag ha sagt att oavsett att Sveriges missade finalplatsen så har dam-EM varit en succé och damfotbollen har fått det bästa skyltfönstret man kan tänka sig. Danmark är ett land som jag gillar och som jag gärna hade sett möta Sverige i finalen. Men fotbollens värld är som livet. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Nu ska jag ringa mina kompisar, lägga några öl på kylning, beställa en pizza med massor av vitlök, bearnaisesås och fläskfilé och njuta av finalen. Undrar om mina kompisar är feminister och tror på jämställdhet och kommer? Det jag kommer ihåg som negativt var de randiga blågula flaggorna, så ser inte Sveriges flagga ut. Varför dessa randiga blågula trasor? Jag kommer också ihåg den ”neutrala” klacken som Hyundai sponsrat som sjöng och hejade på båda lagen. Detta påminner mer som något som förekommer inom icke demokratiska länder där folksamlingar syns för att hylla regeringen. Jag frågar mig var fotbollssjälen tagit vägen? Att läskedrycksföretag eller biltillverkare sponsrar idrotten tjänar alla på. Men att arrangera en hejarklack som hejar på båda lagen, där har gränsen passerats. Bortser jag från detta så var det en folkfest vi bevittnade, och som sagt tjejer kan lira boll minsann…
Redaktören flikar in: Vi passar nu efter veckor av rykten på att tacka trevlige Younnes Bekkaoui som efter ett drygt halvår med liten speltid och skador beslutat sig att prova lyckan i ett annat lag - BW 90 i division 2. Tack för din tid i IS Halmia! Läs intervjun signerad ”Mallorca” på IS Halmias hemsida här. Tack/Halmia4ever
