Krönika: Hur. Svårt. Kan. Det. Vara?
Bevisligen är det inte lätt alltid. Kan möjligen tyckas motsägelsefullt att diskutera målproduktionen efter en match med tangerat årsbästa, men bakom de övertygande siffrorna ligger ytterligare en i raden av matcher där Halmia är så förtvivlat mycket bättre än sina motståndare överlag utom i vad som egentligen räknas, det vill säga att göra mål och resultatet efter 90 spelade minuter.
Idag skulle det dröja till den sista kvarten innan det lossnade och det var en extra vagant prestation av en dito kille som slutligen ordnade islossningen. I ett Halmia som för tillfället tycks lida av kollektivt dåligt självförtroende finns det numera en Kamal Mustafa som bryter mönstret och likt Duracell-kaninen jagar han vidare, med eller utan boll spelar ingen roll. I detta fall vann han en till synes omöjlig boll, tittar upp och slår en utåtskruvad passning som ska bli mycket intressant att se den dag den (förhoppningsvis) hamnar på officiella hemsidan/Youtube. Inte bara för att den råkade vara assisten till 1-0 utan mer för sin som jag hoppas och inbillar mig, otroliga finess. Rent spontant tänkte jag försvarstabbe i kubik, men det är nog inte hela sanningen. Istället är det en så pass precis leverans att målvakten står kvar på linjen eftersom han är säker på att det är försvararens boll och vice versa.
Från en extra vagant kille till en annan, vaket av Genberg att suga åt sig bollen, han borde rimligtvis ha blivit hyfsat förvånad över att den gick igenom. Mindre förvånad blev han förmodligen några minuter senare när Sabos läckra framspelning gick fram mot ett decimerat försvar som jagade kvittering, men icke desto mindre skall bollen också i mål och detta skötte Dr. Genberg med kirurgisk precision (avdelning sparka in öppna dörrar, men ordvitseri kan vara åtminstone lite kul ibland. I alla fall om det sker i samband med vinst, annars är det mer irriterande, som så mycket annat i samband med förlust.)
Kamal är en av de friskare injektioner jag sett på väldigt länge och han kom i ett läge där det som bäst behövdes. Det har på senare tid varit frustrerande att se ett ISH med det (eventuellt) stukade självförtroendet då det enligt min syn på saken primärt inte är själva spelet i sig som kärvat, utan snarare att man till synes inte riktigt trott på sig själva. Eller så är förklaringen inte svårare än att det var lite roligare att spela innan uppehållet när man hade ordentlig medgång och att det kan kännas lite tyngre när man plötsligt halkat efter och inte längre kandiderar på någon av de två översta platserna?
Oavsett vilket, som katastroftankarnas allierade nummer ett skall det erkännas att åtta raka utan vinst inte alls känts bra, även om jag som sagt inte varit orolig över spelet i sig. Efter timmen spelad idag var känslan mer påtaglig än någonsin denna säsong, kom bland annat på mig själv med att titta på resultattavlan och kommentera resultatet i matchen Torslanda-Kristianstad med Mr. Redaktör. Därför kändes 3-0 idag oerhört skönt och inte minst viktigt. En fortsatt nedåtgående trend hade förmodligen inneburit Losec för undertecknad.
Vi ska väl inte glorifiera dagens tillställning alltför mycket och det väcker vissa tankar inför framtiden; vem skall ersätta Genberg? Han är en äkta striker och lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig. Kamal är en oerhört sevärd spelare och jag är övertygad om att han kommer göra mycket nytta i Halmia, men han är ingen utpräglad striker. Eller är det måhända Taubes nya roll? Troligtvis den tillsammans med Kamal som tillryggalagt längst sträcka under matchen men på övertid ändå stjäl bollen på mittplan och springer ifrån tre motståndare innan han bjuder på ett avslut/en chip som hade imponerat på självaste Pippo. Eller den tredje spelaren springer han kanske inte ifrån, men att denne köper korv alternativt luras upp på läktaren är en för honom alltför smickrande beskrivning. Att han slutligen landar halvvägs ut i Nissan ligger närmare sanningen.
Om jag avslutningsvis skall följa mitt inledande exempel om vad fotboll egentligen handlar om så imponerar trots allt 3-0 mot fjolårets sexa i serien oavsett hur det såg ut eftersom det ju till sist och syvende handlar om att göra mål och att det är ställningen vid full tid som räknas.
Ikväll somnar vi Halmianer med ett leende på läpparna.
Utan Losec...
