Matchrapport Utsiktens BK – IS Halmia 19 maj 2014
Efter en solig och varm eftermiddag i Göteborg började åskvädret och ösregnet lagom till matchstart 19:00 på Ruddalen. Efter ett tag regnade det till och med in på den läktare där jag satt – Ruddalen är en trevlig idrottsplats med sina gistna, låga träläktare och sitt förortsläge, men ingen tip-top anläggning…
Skam till sägandes var detta, pga boende annanstans, resor osv, den första matchen som jag såg med ISH:s herrar denna säsongen (damerna såg jag borta mot Hammarby förra veckan), men jag vågar nog ändå säga att detta var en otypisk ISH-match. Till att börja med var spelsystemet 4-4-2 istället för 4-3-3 som enligt matchrapporterna här på Svenska Fans gällt i de tidigare fyra matcherna denna säsong. Laguppställningen var:
Käck
Ferman – Maholli – Mangfors (Andersson 25’) – Gulda
Sjögren – Wrele – Thomasson – Österberg (Frantzich 72’)
Taube – Mostafa (Ademi 84’)
För det andra såg vi ett ISH som kontrade in mål efter motståndares hörna (!), något som man snarare är van vid att se hända i motsatt riktning. För det tredje var turen denna gång på Halmias sida, eller rättare sagt man hade ”flyt”, återigen att döma av matchrapporterna olikt säsongens tidigare matcher.
För det var hemmalaget som dominerade första halvlek. Den första halvtimmen hade Utsikten massvis av bollinnehav och en rad avslut medan Halmia inte hade ett enda. Men så i 35:e minuten spelar ISH ett klassiskt Lindauskt triangelspel vid mittlinjen vänster långsida, Österberg till Gulda till Taube, ett par sekunder bara, och så vispar Taube iväg en fin lyftning för Kamal i djupet, vänster innerkanal, Kamal är före sin back och drar upp den i första krysset, 0-1! Helt mot matchens tendens, då hade ”Kiken” haft 5-6 avslut kanske, inget sånt där som givet ”skulle varit mål”, men ändå så att ”1-0 hängde i luften”. Men istället 0-1 efter en perfekt kombination av ISH-kortpassningsspel och djupledsbollen i just rätt läge, och så den individuella kvaliteten hos Kamal och Taube. Mer sånt tack!
Innan detta hade ISH knappt haft något spel alls. Så vitt jag kunde se var anfallsparets rollfördelning ungefär att Taube var target och Kamal gick i djupet, men det var inte mycket som hände med detta utan Utsikten avväpnade de få Halmiaanfallen snabbt. ISH hade också ett par försök på djupledsbollar på Sjögren på högerkanten men innan 0-1-målet ledde inte heller detta till något. Tvärtom så såg Utsikten ut som ett bra lag, man förde matchen och hade uppenbart både en idé om vad man skulle göra med bollen, och flera bollskickliga spelare. När jag pratade med halmianer i paus var vi också ense om att 2-0 hade varit en bättre spegling av matchbilden än 0-1. Därmed inte sagt att ledningen var något att be om ursäkt för – Utsikten hade inga eller få riktiga topchanser och Halmias mål var ett riktigt klassmål (Taubes pass, Kamals avslut). ISH:s spetskvaliteter skulle vi få se mer av efter paus.
En paus som för övrigt förgylldes av speakerns högkaratiga musikval: till skyfallet spelades ”Regn hos mig” och ”Purple Rain”.
I andra halvlek hann inte mycket hända innan Halmia tog ledningen med 2-0 i 49:e minuten. Ni som har varit på många Halmiamatcher de senaste åren och hört fansens gnäll över våra korta hörnvarianter som ger motståndarna chans till kontring om vi tappar bollen, kanske har svårt att tro mig, men målet kom på en kontring efter Utsikten-hörna! Robin Sjögren vann ett motlägg på mittplan, bollen gick till Kamal ute till vänster, han utmanade sin back och placerade in 2-0, återigen en insats av högsta klass. Här nånstans tog Halmia över matchen, inte så att man bjöd på någon större show, vilket vore osannolikt och onödigt med en tung 2-0-ledning att försvara och i ösregnet, men man hade klart mest av spelet. I 60:e minuten kom också 0-3 genom en av matchens bästa spelare, Niclas Taube. Han och Kamal tog sig fram på högerkanten, Sjögren slår ett inlägg, Kamal avväpnas, bollen faller till Taube i straffområdet, han går förbi en back och dönar in trean i bortre. Här var matchen vunnen och resten var mest transportsträcka. Det kom dock ännu ett ISH-mål på vägen, och det var snyggast av dem alla. I 83:e minuten tar Sjögren fram bollen på högerkanten, spelar den in i banan till Taube som med ryggen mot mål slår en sanslös lyftpass (chansning eller briljans? Jag väljer det senare!) över sin egen axel in i banan till Frantzich i vänsterinnerposition, och ensam med målvakt gör inhopparen inget misstag – 0-4. Ett ögonblick av individuell briljans av Taube som överlag gör en ruskigt bra match idag.
Vinst 4-0 borta mot ett tidigare obesegrat lag och säsongens första seger: klart att det finns många ISH-spelare som förtjänar beröm. Jag kan inte gå förbi Taube som utöver att vara en arbetshäst, kämpe och med sin flexibilitet kan spela på en rad positioner, idag också visar offensiv spetskvalitet på matchvinnarnivå med ett mål och två riktigt snygga assists. Kamal Mostafa gör två toppmål till 0-1 och 0-2 och vinner så sett matchen för oss. Robin Sjögren är ett grymt offensivt hot, det visste vi, och som man kan se i beskrivningen ovan var han inblandad i tre målen. Framför allt från första halvlek vill jag också hylla ett kanske lite mer otippat namn: Wrele. Som många andra halmianer, antar jag, har jag de senaste åren saknat en del av förmåga till fysiskt spel, att inta plan och vinna dueller i det tiki-taka-lag som Lindau så vackert har byggt, Taube har varit en av få ovanför backlinjen som konsekvent stått för de styrkorna, men idag tyckte jag att jag i avstängde Cronas frånvaro på centralmittfältet såg mycket av de styrkorna hos Wrele. Första halvlek var ju väldigt mycket att jaga och pressa för Halmia mot ett spelförande hemmalag, och då är det viktigt med spelare som på handbollsspråk ”får träff” på boll och motspelare, vinner dueller, vinner höjddueller, och försvarar ytor på egen planhalva. Allt detta gjorde Wrele förtjänstfullt. Därmed inte sagt att den andre innermittfältaren Thomasson var dålig, bara att jag visste mindre om Wrele på förhand – hade aldrig sett honom spela innan. Vidare så måste målvakten Käck nämnas – han hade mycket skott på sig framför allt i första halvlek och en hel del inlägg och annat i andra halvlek, och stoppade allt.
Halmia har ett bättre lag än vad tabellpositionen visar, det vet vi, och förhoppningsvis var detta matchen då säsongsöppningens negativa trend vändes! Dessutom en match som visar bra spel utan startspelarna Crona och Ingves, och att Halmia både kan kontra och spela 4-4-2. Glädjande besked och nyttiga inslag i repertoaren, även om jag också i fortsättningen förväntar mig (och ser fram emot) Lindauskt possession-spel som spelplan A.
