Halmstads BK 2-1 Västerås SK: En knapp seger som betyder mycket
Med ett försprång på fem poäng inför omgången ner till jagande Jönköpings Södra Idrottsförening och Östers Idrottsförening var dagens match återigen en batalj om vår egen kamp. Är vi det stabila HBK som vi vant oss vid nu under Magnus Haglund eller skulle det bli som föregående gånger när vi legat i toppen av Superettan? Tappar vi direktplatsen i slutet av serien?
Matchen började med att det var Västerås som ägde bollen. Första fem minuterna var känslan at det var 80-20 i bollinnehav till de grönvita. Sen arbetade Bollklubben sig in i matchen och tog över mer och mer. Det var inget frejdigt spel men idogt arbetande. Kan det vara så att Norrbymatchen i veckan satt kvar lite i benen och som medförde att tempot inte blev högre? En aspekt var också mattan som såg oerhört tung ut.
Första halvlek skulle jag säga går till HBK på poäng och när målet väl kom i 37:e minuten var det välförtjänt. Boman var sitt jobbiga jag och är nu inte i ett målstim. Ett vapen som kan visa sig vara avgörande i kampen om uppflyttning. Dock så vill jag lyfta hans anfallskollega Sadat Karim. Vansinnigt nyttig i sitt ”Bomanspel” Han agerar bollmottagare med bravur. Han spelar vidare och vänder spel och man ser att han verkligen njuter av att spela nu. Samarbetet med Boman fungerar bra. Vi har två tunga anfallare som båda kan ta emot en boll och som kan hålla i den.
Andra halvlek skulle tyvärr bli en halvlek där Västerås visar att deras tre raka segrar inte var tur. De tog tag i sitt spel och tryckte ner oss mer än i första. Vi hamnade lågt nästan direkt och detta renderade i att Västerås kunde göra ett mål via den nyinflyttade Viktor Prodell. Kan det vara en anfallare som HBK kan värva till nästa säsong?
Tidigare nämnde Sadat ville dock annorlunda och tog tag i bollen på eget bevåg direkt på avspark. Skott på Fagerström, som gjorde en bra match, och på returen som lämnades skjöt han in ledningsmålet. De känslorna som Sadat visade där tyder på att målskyttet varit en del som tärt på honom. Och det är väl inte så konstigt. Han är en anfallare och anfallare ska göra mål.
Resten av halvleken blev ett ställningskrig. Det gick fram och tillbaka. Nästan så att det blev handbollsförsvar för båda lagen. Av de lägen som blir är det Västerås som har de farligaste lägena. Deras slutforcering är bra. Vi har tur att vi kan hålla tätt bakåt i slutet. Eller är det tur? Är det Ante och Baffo tillsammans med Malle som håller oss säkra bakåt? Kanske är svaret att det är både och. Djagens insats är dock ett tecken på vinnarskalle. Spelet stämmer inte fullt ut men vi vinner ändå. Vi jobbar för varandra och låter våra fel bli små för vi täcker upp varandra.
Nu har vi fem matcher kvar och i och med Östers förlust mot Örgryte har vi nu 8 poäng ner till fjärdeplatsen. Nu ska väl ändå kvalplatsen i alla fall vara säkrad? För skulle vi ta poäng i nästa match, som är mot just Öster, så ser det oerhört ljust ut. Det är dock inte en kvalplats vi vill säkra utan en direktplats och den kommer vi ta om vi bara fortsätter att ta dessa gnetsegrarna blandat med säkra segrar när spelet stämmer.
