Halstihörnan goes to Herning, del 1
De flesta som åker på fotbollsresor åker till orter som Barcelona, London eller kanske numera Manchester. Själv valde jag en helt annan destination: Herning, beläget mitt på Jylland och hemort för FC Midtjylland, Markus Halstis nya klubbadress.
När det stod klart att det skulle bli Danmark nästa för Markus Halsti var min första tanke: Gött, då kan jag åka och kolla på matcher! När det sen blev officiellt att det blev FC Midtjylland och jag började kolla upp lite mer insåg jag att man inte reser dit i en handvändning. Det är ungefär 4 timmars enkel resa med bil till Herning från Eslöv där jag bor. När jag nämnde det för min man och berättade vilken ort de spelar på sa han direkt: ”Ah, Herning där kör dom ju traktorpulling”, vilket är ett av hans intressen. Det lät ju nästan för bra för att vara sant. När vi sen upptäckte att det skulle vara en internationell traktorpulling-tävling precis utanför stan, där dessutom min svågers team skulle vara med och tävla, samma helg som Midtjylland hade match – då tog det inte många minuter att boka en weekendresa till Herning för familjen sista helgen i juli!
FC Midtjylland spelar alltså sina hemmamatcher i Herning men har sin träningsanläggning i grannorten Ikast. Där ligger också Akademin där många av klubbens ungdomsspelare bor och tränar. Jag, man och son åkte dit till lagets träning på lördagsförmiddagen innan mina killar skulle bege sig till traktorpulling. FCM hade spelat bortamatch i Europa League-kvalet mot ungerska Videoton på torsdagen och rest hem på fredagen, detta var alltså enda träningen inför söndagens match. Midtjylland har för det mesta helt öppna träningar. Just denna var dock inte särskilt välbesökt, totalt dök väl ca ett tiotal personer upp under förmiddagen för att titta.
Träningen var förhållandevis intensiv för att vara mitt i en period med täta matcher och dagen innan match. Man tränade nästan två timmar, med mer högintensiv träning för dem som inte varit med i torsdagens match. Vid ett par tillfällen såg jag huvudtränare Jens Thorup ta Halsti åt sidan och ge honom instruktioner. Under vår intervju senare på dagen berättar Markus att han i den roll han har ska styra försvarsspelet och att de just nu pratar mycket om hur de ska spela. Man jobbar mycket med att sätta hög press på motståndaren, detta går ju dock inte att utföra konstant i 90 minuter så man måste värdera situationerna och bestämma när man ska falla tillbaks från sin press och det är bland annat dom avvägningarna dom diskuterar.
I Midtjylland finns ju ytterligare en före detta MFF-spelare, målvakten Johan Dahlin. Han har varit borta länge på grund av en knäskada men är nu på väg tillbaks igen. Självklart ville jag vara representativt klädd när jag var på besök vid en fotbollsplan så jag hade på mig lite MFF-kläder. När jag stod och följde målvaktsträningen en stund tittade Dahlin åt vårt håll, fastnade med blicken och såg lite förvånad ut. Efter en stund ropade han: ”Snygg tröja!” Och sen: ”Den har jag saknat!” Jag svarade: ”Den finns kvar!”
Efter träningen kom han fram och pratade och undrade vad vi gjorde där. Han berättade att både han och hans sambo saknar Malmö mycket, och att de skulle vilja komma tillbaks nån gång, han sa också att det ju lätt blir att man känner så när man haft framgång någonstans. Vi pratade om att han ju missade de fantastiska åren med Champions League-spel för MFF och han konstaterade att det var lite surt, men att det ju kan komma fler chanser. Han berättade också att han trivs väldigt bra i FC Midtjylland. Han bor i den lilla orten Ikast där laget alltså tränar. ”Många sa till mig att vad fasen, du kan ju inte bo i Ikast. Men efter att ha haft runt 1 timme och 40 minuters restid till träningarna, ibland 2 timmar i Turkiet hade jag bestämt mig för att bo nära och att kunna cykla till träningen. Det gjorde jag i Malmö”.
Han berättar också att han inte ska stå i söndagens match mot laget från grannorten Silkeborg. ”I och med att jag varit skadad så länge så tar vi det långsamt nu, det är tätt med matcher och vi vill inte att jag ska få något bakslag”.
Dahlin hann också prata sig varm om Midtjyllands ungdomssatsning. Han säger att de unga är fruktansvärt bra, de får en väldigt bra utbildning på Akademin och när de släpps upp till A-laget är de helt redo, även de väldigt unga. ”Ett par av killarna är bland de största talanger jag sett”, säger han. När jag senare pratar med Halsti håller han med. Ungdomarna jobbar tidigt efter samma spelfilosofi som man har i A-laget, med hård press på motståndaren och med fokus på ett bra försvarsspel. Han säger att de redan i unga år blir vana att jobba otroligt hårt och konstaterar att de alltid ger allt på varje träning. ”Det är bra” säger han leende. ”Vi äldre kan inte ta det lugnt eller tappa greppet ett par träningar, då är de där på allvar och tar din plats”.
När träningen var slut behövde min femårige son givetvis kissa, som alltid när man ska sätta sig i en bil med ett barn, och Halsti släppte in oss i träningsanläggningen och visade till en toa. På väg ut tog han oss på en genväg genom byggnadens innersta delar förbi deras matsal, materialarens rum och en massa annat som jag inte hann ta in, jag gick mest där med känslan att: Här borde vi nog inte få vara egentligen. På väggarna hängde en mängd olika vimplar från olika klubbar i världen och givetvis fanns där ett exemplar av den vackraste av dem alla också.
Lite senare på dagen när Halsti och jag var klara med intervjun och skulle ge oss iväg höll vi inte på att komma ut därifrån. Flera av dörrarna i anläggningen har kodlås och Halsti erkände att han inte lärt sig dem helt. ”Det är så himla mycket nytt hela tiden just nu. Jag har sparat dom genom att ringa numret men nu på sistone har jag ringt så mycket andra samtal att det inte finns med i historiken längre”, berättade han när han kom för att möta mig innan intervjun. Då var ytterdörren dock öppen. När vi skulle gå var den låst. Vi kollade ett par andra dörrar, men insåg att om vi försökte öppna dem skulle det förmodligen gå nåt larm. Vi gick tillbaks mot de gångar som vi gått genom tidigare på förmiddagen, men för att komma in där krävdes det också kod. Efter några misslyckade försök att knappa in rätt kod och ett par obesvarade telefonsamtal fick Halsti dock tag på någon som kunde hjälpa oss att hitta ut.
Klubben FC Midtjylland bildades 1 juli 1999 då de två klubbarna Herning Fremad och Ikast FS slogs samman. Redan första året tog man sig upp i Superligan och har sedan hållit sig kvar där. Säsongen 14/15 stod man för första gången som segrare.
Innan söndagens match träffar jag en av de mer engagerade supportrarna i FC Midtjyllands officiella supporterföreningen Black Wolves, Hekler, som bland annat varit föreningens capo. Han berättar att när en sammanslagning först kom på tal var han en av dem som allra starkast var emot det och han var med och ordnade protestlistor. Men efter att ha tagit till sig det hans egen klubb och dess direktör var helt övertygade om, nämligen att ingen av de två mindre klubbarna skulle ha möjlighet att skapa något stort i den högsta ligan på egen hand och att det skulle krävas gemensamma krafter bytte han till slut sida och stöttade sammanslagningen.
På den här relativt korta tiden har inte bara klubben utan även supporterorganisationen vuxit sig stark, detta trots att fanns ytterst få aktiva supportrar i var och en av de två klubbarna vid sammanslagningen. På hemmaarenan MCH Arena som invigdes 2004 har Black Wolves idag en egen lokal på över 400kvm där man bland annat driver en pub. Puben har sin ingång utanför arenan, det vill säga att man kan komma till puben även utan att ha biljett till matchen. Klubben har många supportrar som reser ganska långt till match så puben har blivit en naturlig samlingsplats, och många nya besökare inleder sitt första besök här. Då är Hekler gärna på plats och visar runt och berättar om föreningen och lokalen, precis som han gör för mig den här matchdagen.
Puben drivs helt och hållet av frivilliga och stänger en halvtimma innan match så att de som jobbar också kan se hela matchen och öppnar igen när matchen slutat. Inför de flesta matcher får man besök av någon från tränarstaben som kommer och berättar lite om lagets status innan matchen. Så skedde dock inte innan matchen jag var på, Hekler visste inte säkert vad det berodde på. Just nu finns det en liten tvist mellan klubben och Black Wolves. Tidigare har supportrarna kunnat handla öl i plastmuggar och ta med sig in på arenan. Från och med den här säsongen, som nyligen har börjat, så har man inte längre den möjligheten, vilket självklart påverkat försäljningen negativt. Hekler säger att det pågår diskussioner med klubben och att man ska jobba mer intensivt med att försöka påverka dem när semestertiderna är slut och det är mer publik på plats och mer tryck på läktaren för att få full effekt.
MCH Arena tar ca 11300 åskådare på Superligamatcherna och ett par tusen färre när det är internationella matcher.
Jag har deltagit en del på Black Wolves forum för att så att säga börja lära känna klubben och dess supportrar lite och fick, förutom att Hekler visade mig runt och bjöd på öl, erbjudande om att göra ett par supportrar sällskap på ståplats. Tant som jag är valde jag istället att se matchen från sittplats på långsidan där företagen har sina platser och där även spelarna har årskort och Halsti var snäll nog att låna ut ett. Det var många ordinarie spelare som vilades och själv tyckte jag att Midtjylland gjorde en helt okej första halvlek, där man tagit ledningen med 1-0 och haft ett par skott i stolpen. Halsti berättade dock efter matchen att tränaren inte varit helt nöjd med arbetsinsatsen och hur laget utförde sin press, så i andra halvlek gick man in något tuffare, med gott resultat. Det blev till slut en komfortabel 3-0 och säker seger. Halsti spelade 60 minuter.
Man fick i den här matchen verkligen se prov på det både Halsti och Dahlin pratat om angående nivån på de unga spelarna, det var hela sju akademispelare på planen när matchen blåstes av och det såg ändå väldigt stabilt ut. Även på läktarna gjordes ett bra jobb. Det var en relativt liten del av ståplats som var aktiv, men det sjöngs konstant matchen igenom.
När jag väntade kvar i loungen efter matchen för att kunna lämna tillbaks årskortet såg jag spelarna komma dit en efter en och när Halsti dök upp berättade han att laget alltid äter middag tillsammans efter match tillsammans med familjerna. Han säger att han gillar det, att det är bra för sammanhållningen. Laget äter också frukost tillsammans innan träningarna. Det är spelarna själva som har ansvar för frukosten, varje vecka är det tre spelare som har hand om att fixa och duka fram frukost till lagkamraterna. ”Inget avancerat, men ett bra sätt att komma samman”, som Markus beskriver det.
Efter fyra matcher så här långt i Superligan har Midtjylland två segrar och två oavgjorda och ligger med det på andra plats i tabellen. Efter en tuff returmatch hemma mot ungerska Videoton tog man sig också vidare i Europa League kvalet och närmast väntar turkiska Osmanlispor. Det ser ut att kunna bli en intensiv och spännande höst för Halsti i hans nya klubb.
Vad som gjorde att Markus Halsti lämnade DCU och hamnade i Midtjylland, vad hans roll i laget kommer att bli och en hel del annat kommer ni att kunna läsa i en intervju som publiceras här på Himmelriket på torsdag i Halstihörnan goes to Hernning, del 2.
