Halstihörnan – intervju med Markus Halsti efter första säsongen i FCM
För en dryg månad sedan träffade jag Markus Halsti på FC Midtjyllands träningsanläggning i Ikast. Då stundade de sista nervösa matcherna för säsongen och vi pratade om säsongen som gått.
Vid det här Jyllandsbesöket var familjesemester och sightseeing fokus istället för som senast fotboll och traktorpulling. Men såklart kunde jag inte låta bli att kolla spelschemat för Superligan och när sista omgången för FCM skulle spelas på hemmaplan den helg vi var där så var det ganska självklart att jag skulle gå på matchen. Men för familjens skull ställde jag in mig på att det skulle bli den portion Midtjylland och Halsti jag skulle få under helgen. Men tack vare att jag gift mig med en fantastisk karl blev det inte så. På hans förslag besökte vi även en FCM träning och jag bokade in en kort intervju med Markus.
Vi möttes upp efter träningen i cafeterian på FCM:s imponerande träningsanläggning. Halsti, som hade små skadekänningar, tränade inte med laget utan rehabade i gymmet och detsamma gällde för Simon Kroon så den ende ex-MFF:aren vi fick se i aktion på träning var Johan Dahlin. Sedan en dryg vecka stod det också klart att jag tyvärr inte skulle få se Halsti på plan i matchen jag skulle se heller. Matchen innan drog han nämligen på sig rött kort och var således avstängd.
Till en början var min familj med och vi pratade Legoland, sightseeing och fick lite tips om ställen att besöka i Silkeborg som vi bodde i och som också är hemort för Markus och hans familj. Det blev såklart också lite MFF-snack. Markus hade nyligen varit på besök i Malmö och var på plats och såg hemmamatchen mot Norrköping. Jag hoppades få lite input från honom kring matchen att delge er men han säger att eftersom han hade med sig yngsta dottern på match blev det mer fokus på att springa efter henne än att kolla på själva matchen.
När vi börjar själva intervjun är tanken att så smått sammanfatta Markus första säsong i FCM. Vi kommer fram till att det när vi ses är mer eller mindre på dagen ett år sedan det blev klart att han lämnade DC United.
Jag hade lagt upp en artikel på Himmelriket om det och den dök upp idag som en årsuppdatering på Facebook. Sen tror jag att jag var här i juli eller augusti i fjol.
- Ja, det måste det ha varit, slutet av juli eller början av augusti.
Det var innan din familj hade kommit hit.
- Ja just det, och jag kom ju hit... Jag slutade ju egentligen i United innan jag åkte med landslaget. För man ville bara få det väck, få ordning. Sen var jag med landslaget och sen kom jag till Midtjylland i...
I juni var det väl?
- Ja precis där just innan midsommar. För vi hade ju landslaget samma tid som nu, typ runt 15 juni. Så året har gått och nu går det snabbt igen med familjen och fotboll och allt sånt. Det går snabbt. Och man känner sig inte yngre. Tyvärr.
Kan du berätta lite om året som gått, hur har dina förväntningar på klubben infriats?
- Innan jag signade här så hade jag hört jättebra grejer om klubben, just om hur vi spelar fotboll. Under hösten så spelade vi inte den fotboll som vi ville, men sen nu på våren så har vi faktiskt kanske lite mer börjat bli det Midtjylland som vi vill vara. Bland annat så vill ju dominera matcher, ha bollen mycket, spela, och sen vara högt uppe i pressen. Det tycker jag att vi har varit lite bättre på nu i vårsäsosongen.
- Samtidigt har vi ju inte tagit så många poäng som vi skulle velat, jag vet nu inte exakt hur många poäng vi har till Bröndby och FCK. Men det är klart att vi skulle vilja vara däruppe med dom och strida om att vinna, och det är ju vår ambition. Nu fightas vi i sista matchen ju om tredje platsen. Så det är spännande till slut men det är klart att målet för säsongen var att bli minst trea och att vinna cupen. I cupen gick vi till semi, så man kan säga att på söndag avgörs det nästan hur säsongen blir kan man säga. Om vi är där.
Om det blir ”semi-godkänt” eller inte.
- Ja så kan man säga. Sen såklart, vinner vi inte nu på söndag så har vi ändå en kvalmatch till om att gå till Europa. Och det är ju såklart, det är samma som i Malmö, vi vill ju vara i Europa varje år, det är målsättningen. Och det är det viktigaste, att vara där, efter att vinna guld.
- Sen vad det gäller klubben, allt har funkat jättebra här, och det har inte varit något som man tänkt att usch det här kunde ha varit bättre. Det här är verkligen en bra klubb, särskilt om man tänker att vi är i Skandinavien och vi har ett sånt bra träningsområde som vi har. Allt är fixat jättebra här. Vad kommer till fotbollen så, i början var det en liten överaskning att den är så fysisk, ligan. Man hade ändå tänkt att det är mer så... spelande. Och det är snabbt såklart men det är ändå jättemånga lag som till exempel fokuserar på alla fasta situationer, alla hjörnor och frisparkar och sånt. Men fysiskt sett är spelet tufft. Det tog mig kanske nån månad att komma in i det med kroppen och hjärnan att det här är riktigt fysiskt. Speciellt om man tänker på att jag hade ju inte spelat så mycket innan jag kom till Midtjylland. När jag var sådär lite... hmm... utfryst i DC tror jag att på ett halvår spelade kanske fyra matcher. Så det är klart när man då kommer till en bra liga där det är snabbt och fysiskt... jag tror det var därför också att det tog mig lite tid.
Du skrev ju också när jag skickade frågor till dig att du hade tappat mycket i vikt i DC, med tanke på fysiken menar jag.
- Ja, jo, och det var ju det att när man sen kom hit och man tränade hårt och man... Jag tror att jag väger nu 8 kilo mer än när jag kom till klubben. Och då är ändå fettprocenten bra, nåja den har kommit lite upp nu när man inte har spelat match på en och en halv vecka så (skrattar) så är den kanske lite mer, men inte mycket. Nej men, då i början man tog nästan bara musklerna dom två, tre månaderna. Så man tränade jättehårt och samtidigt man försökte komma in i ett liga och lag som är bra. Så det var kanske lite för mycket där för att ta allt in.
Och sen även nummer 6 rollen du fick som ju är lite annorlunda mot hur du spelat.
- Ja, allt det här andra och sen den nummer 6 rollen där man måske, eh måste, komma ner och hämta bollen och vara mycket mer spelförande än det var till exempel i Malmö, eller ja, vad jag var i Malmö. Här var det, man kan säga nästan att nummer 6:an gör spelet. Vi använder inte så mycket höger- eller vänsterback. Utan det är dom två mittbackarna och 6:an som gör spelet.
- Och sen, vi ville ju spela tiden då också. Men, jag tycker själv att spelet funkade ju inte så bra med boll mot hur det funkar just nu. Men jag tycker att den bilden jag hade innan var ändå en rätt bra bild av hur det är här. En lite mer fysisk liga än jag tänkte och sen att jag själv hade mycket catch up i början, det var väl dom två grejer som var lite svåra där i början, dom första två, tre månaderna speciellt.
Om vi nu ska gå tillbaks till matchen på söndag så är det ju, som du sa, väldigt mycket som står på spel och, nu behöver det väl i och för sig inte säga något med träningen idag men det var ju... väldigt många som var borta idag.
- Ja, men så är det ju och det ingår ju. Och det är faktiskt också en sak i varför jag gillade att komma hit, den talangfabriken som är här är ju rätt känd och det ingår också i programmet att dom unga dom får chansen. Dom är, eller Jess (Thorup, tränare) är inte alls rädd att spela med dom unga även om dom har inte spelat en enda kamp i ligan. Vi har ju många unga som har kommit fram nu i år. Vi har ju till exempel Duelund som precis igår blev uppsatt till att bli årets bästa U21 spelare i ligan. Så han är en go exempel där. Sen har vi många, vi har också han finnen Kairinen som är 19år.
Nicholaisen kom ju in här nu också efter skadorna.
- Ja, vi har flera unga mittbackar som är bra, Jag tycker dom båda, Riis och Nicolaisen, är riktigt bra. Vilket ju nu ikke är så go till mig (skrattar gott). Nejdå, dom är bra och jag tror att om dom fortsätter på den vägen som dom är så kommer dom att bli goa spelare nånstans i Europa
- Jag kan ju tänka att såklart alla vill spela och tränaren vill att han har alla med så att han själv kan bestämma vilka spelare han ska ha med. Men samtidigt vi är absolut inte rädda att ge plats till de unga i spelet. Dom kämpar om platser i startelvan, och just Nicolaisen är ett bra exempel. Så det blir nu spännande att se vem som spelar på söndag för vi har ju en 3-4 spelare med avstängning, vi har ett par som varit skadade hela året och så 3-4 som är skadade nu.
Här snöar vi in lite på vilka specifika spelare som saknats på dagens träning och konstaterar att det nog ändå inte går att utläsa någon startelva. Markus menar att det troligtvis inte blir klart förrän på matchdagen vilka som kommer att starta.
För att lämna matchen. Jag tänkte lite på det här med acklimatiseringen i Danmark. Det märks att du varit här ett tag nu, det börjar komma danska ord här och var nu när vi pratar.
- (Skrattar lite) Jo... Tyvärr, det blir ju några. Kampen är ju sånt, det kommer snabbt.
Ja, kampen och ikke och...
- Ja och hjörne och hurtig det kommer också. Faktiskt jag går inte till, vi har ju dansk-lektioner här, men jag tänker det går nog rätt bra med min svenska, så jag går inte på lektioner... Jag har ju barnen hemma och så, det är min excuse.
Hur trivs ni här, det måste ju vara en ganska, eller ganska, det måste ju ha varit en mastodontomställning att komma från DC till Silkeborg.
- Jo, det är ju nu lite (skrattar) annorlunda än det var i DC kan man säga. Men såklart, det är ju ändå mera... för mig som mitt liv är nu, det är ju att fokusera på barnen och på familjen vilket är skönt. Så det ger ju ro att man kan fokusera bara på dom viktiga sakerna i livet. Och bara det att det tar inte nu 2 timmar att köra hem. Som i DC, nån gång man körde två timmar till träning och sen om det var dålig trafik så var det två timmar tillbaks hem. Så var det fyra timmar borta där. Så här är det lite skönare, att man kan ha den... lugn och ro. Så ja, vi har trivts helt okej. Det är klart att allt med att bo utomlands det har ju sin negativt och sin positivt. Men just att vi är så nära familjerna och så. Min fru hon hade en kompis här nu precis till exempel. Så det där är det viktiga att vi är ändå så nära hemma att vi kan ha kompisar här. Det hjälper ju nu också till barnfamiljer att Legoland är så nära, det har faktiskt varit rätt många som har kommit och passat på att hälsa på och så åkt till Legoland också.
- Sen att vara i Skandinavien är ju alltid skönt, och också att Johan (Dahlin) och Tim (Sparv) är här och att ha såna spelare här som man känt innan. Och att bo i Skandinavien... Det känns ju nästan som hemma ändå, det är ju så nära. Sverige, Danmark och Finland, det är ju nästan likt. Så att... Jo, vi har trivts helt ok här. Sen det är klart, det var en stor skillnad i livet såklart mot vår senaste city. Som var, i DC, vad var det, 6 miljoner? I Silkeborg är det 40 000.
Och nu är det snart semester, förhoppningsvis redan efter söndagsmatchen. Vad händer då?
- Nja det vet vi inte faktiskt för, som sagt det är ju lite strul med om vi har semester direkt eller inte. Med det kvalet eventuellt.
- Men sen jag har landslaget. Oj, eh okej, alltså det har inte kommit ut än men...
Jag ska inte lägga ut det här ännu så det är lugnt.
- Okej. Ja, jag ska med landslaget i början av juni så... Vi hoppas ju att det är semester redan nästa vecka är så då tar vi några dagar här i Danmark, åka lite runt och se lite i Danmark. Sen åker vi ju tillbaks till Helsinki. Och så är vi där ett par veckor och sen... Sen så kör vi igen, sen är det ju dags att börja ny säsong. Så det blir inget stort...
- Innan åkte jag alltid iväg, jag älskar ju att åka iväg, bort nånstans långt. Men nu med barnen är det ju lite annorlunda, man fokuserar på andra saker. Så det blir nog hem, träffa föräldrar och alla kompisar och så i Helsinki. Vilket är ju jättefint, det är härligt. Vi har ju nu inte varit så mycket i Helsinki ändå senaste 2-3 åren så det är alltid skönt att åka för en tid hemma.
Få lite sammanhängande tid där.
- Ja, precis. Så det blir Helsinki. Vilket, alltså det är ju en jättefin stad – dit borde alla Malmöbor komma! Komma och se staden. (skratt)
Det ser fint ut, jag har ju sett dina bilder, du fottar ju bra.
- Ja, jag borde ju börja lite vara sådär mer... advertiser
Ja, du får lägga ut lite mer bilder som Helsinki marknadsföring.
- Jo... Men det är svårt det där, när man har små barn. Man vill ju inte lägga den tiden, speciellt när man är därhemma. Jag förstår inte dom som, när man vet att man har familjen och ändå man hinner hela tiden hålla på med mobilen och Twitter och så. Jag kan ha såna stunder där jag bara lägger bort mobilen, sen ibland har man tänkt att ska man nu kanske lägga upp en bild, men så: Nejnejnej, nu fokuserar man bara på att vara hemma och vara pappa. Men man får se. Man försöker kanske vara lite mer kreativ och lite mer, hur ska man säga, inte öppen men lägga upp lite mer bilder och så. Det får man se...
Här rundar vi av och beger oss båda iväg för att ägna oss just åt våra familjer, jag på minigolf i Silkeborg och Markus begav sig till Legoland där fru och barn väntade på honom.
Det blev för övrigt ingen Danmarkssemester för familjen Halsti. Det blev nämligen, efter en rätt dålig match, förlust i den där sista Superligamatchen. Det gjorde att FCM slutade på fjärde plats i ligan och därför fick spela kvalmatch om den sista Europa-platsen veckan efter. Den matchen vann man till allas stora glädje och lättnad. Men det gjorde ju såklart att semestern för spelarna blev väldigt kort eftersom Midtjylland gick in i EL-kvalet redan i Q1 och hade sin första match 29 juni. Man tog sig lätt vidare mot irländska Derry (totalt 10-2 över två matcher), tyvärr utan Halsti på plan. Däremot spelade Simon Kroon båda matcherna och gjorde även två mål i den inledande hemmamatchen. Nu väntar en intensiv period med fortsatt EL-kval, närmast mot ungerska Ferencvárosi TC och så Superligan som startar upp nästa helg där Midtjylland börjar borta mot Bröndby.
