Halvtid.
Istället för någon inför krönika har jag ställt mig frågan. Vad har hänt sedan 2014? Jag har mina tankar om det. Men ville höra mer åsikter om det. !VARNING FÖR MYCKET TEXT!
Nu rullar det igång igen med andra halvan av Div 1 Södra.
Vi är i botten av serien. Hur kunde det bli så? Vi kvalade ju till allsvenskan 2014. Vad hände sedan.
Jag har frågat några lokalt fotbolls insatta personer detta. De fick alla samma tre frågor.
1. Säsongen 2018 har varit riktigt dålig från LSK:s sida. Vad beror det på tror du? 2. Sedan 2014 har det sakta gått utför. Har du några tankar om det?
3, Kan LSK komma tillbaka till eliten tror du?
Först ut Karin Carlsson Bohusläningen.
1) Det är många faktorer som påverkat årets resultat. Både kortsiktigt men också långsiktigt. Degraderingen från superettan har varit negativ ur ett ekonomiskt perspektiv. En redan hårt ansatt ekonomi har inte gjort situationen enklare. Detta har gjort att man tvingats strypa budgeten för A-laget vilket har påverkat spelarkvalitéen men också kontinuiteten när det gäller kontrakt och sådana saker. Omsättningen på spelare och tränare har varit alldeles för stor vilket gjort det svårt att få stabilitet och arbetsro. Detta tillsammans med saker man inte kunnat påverka, som L-O Mattssons avhopp exempelvis, har varit för tuffa för att kunna prestera.
2) Ja, efter succésäsongen 2014 har inget varit sig likt. Egentligen hänger svaret på första frågan i hop med denna fråga. Det är egentligen samma saker som gjort att Ljungskile inte kunnat prestera på toppnivå längre. Ekonomin är en viktig del där såklart driften av arenan är alldeles för kostsam i förhållande till klubbens omsättning och storlek. Där måste något hända, men exakt vad får vi väl återkomma till antar jag.
3) Som situationen ser ut nu är svaret nej. Finns inte ekonomi helt enkelt i en fotbollsvärld där mycket handlar om pengar. Men kompetensen finns i föreningen rent sportsligt och organisatoriskt så skulle förutsättningarna förändras drastiskt är det inte omöjligt.
Christer Lindgren Bohusläningen.
1. Flera saker, men de senaste årens tränarkarusell är en, en annan är att föreningen som helhet verkar vara i obalans eller i alla fall sökande efter sin identitet. Tabellen ljuger aldrig om den sportsliga kvaliteten. Orsakerna kring detta tror jag man kan finna i det jag funderar kring under nästa fråga.
2.
Många föreningar brottas just nu med samma problem om än i olika former och grader av omfattning. Det är svårt att analysera och råda om man inte har full insyn i verksamheten eller förutsättningarna kring olika beslut,. Det här får bli ett resonemang med ett utifrånperspektiv och med utgångspunkt från egna erfarenheter inom idrotten på olika nivåer och med den största respekt för den kompetens och goda vilja som finns i föreningen.
Det sportsliga resultatet - som är prioriterat - är en ganska tydlig indikator på att något fattas. Det kommer alltid att gå upp och ned i viss mån, men frågan är ju hur en förening förhåller sig till den situationen och vilken långsiktig plan man beslutat sig för med rådande förutsättningar. Hur ska det vara nästa år, om tre år, fem, tio - 25?
Vilken typ av fotboll ska klubben spela? Vilken sorts ledare, tränare och spelare är det klubben vill ha på lång sikt? Vilken är kärnverksamheten? Hur ska den bekostas? Allt det där förutsätter ett väl utfört tidsbestämt, utmanande och realistiskt målarbete utifrån insamlandet av olika åsikter och kompetenser i hela föreningen. Det ska också leda fram till svar på frågorna vad föreningen är, vad den vill och vad den står för.
Det är lätt att leda och jobba när det går bra, men det är när det blåser motvind som föreningens struktur och uthållighet prövas på allvar. Då behövs att en på många sätt stadig grund redan finns på plats. Sådant tar tid och för nödvändig långsiktighet krävs en stabil och tydlig organisation. Inga genvägar, bara hårt och gediget arbete där många måste vara engagerade, delaktiga och dra åt samma håll. En annan möjlighet är också att söka extern samverkan i olika former.
3.
Med klubbens makalösa historia - som jag själv haft förmånen att till och från ha kunnat följa på ganska nära håll sedan 1990 - vore ju det befängt att utesluta ett tredje mirakel. Samtidigt det blir svårare för varje år, månad, vecka och dag som går och det går inte att leva på varken gamla meriter eller löst formulerade drömmar. Som det är nu är det många komponenter som saknas. Pengar är en viktig del och en absolut förutsättning för en hållbar elitorganisation, men utan en väl förankrad plan och stort tålamod kommer det inte att gå att komma dit, eller ännu viktigare, att hålla sig kvar där.
Jörgen Ericsson Allsvensk tränare i GFC.
1.
Man gick in i säsongen med en trupp som inte var klar för toppen av div 1.Man hoppades mer än man trodde på truppen. Man kan ha olika sätt att se på hur fotboll skall spelas.Men du måste ha material till det spelsättet man skall spela.I dagens fotboll kan du inte bara försvara och kontra. Om man skall vara i toppen måste man kunna styra spelet och inte bara hoppas på motståndarens misstag!
2.
Jag vet att man byggde ihop truppen efter ett tydligt spel sätt och plockade in mycket bra och hungriga spelare! När man är så nära att klara ett nytt kontrakt i allsvenskan och ändå inte lyckas går luften ur alla! Dom bästa försvinner och det kommer ny ledare som vill spela på ett nytt sätt man får börja om och jaga!Ny folk i ledningen kommer och dom tycker att det skall göras på ett sätt ledare på ett spelare på ett då blir det bara soppa och massa tyckande! Man måste ha en klar strategi och det saknas!!!!
3.
Man skall aldrig säga aldrig, Men det är lång väg att vandra!
Joel Hansson Bohusläningen.
1.
I mina ögon är det många bitar som spelat in: de höga förväntningar, den dåliga starten, tränarkaoset under lång tid och att LSK aldrig hittade någon forwardskompis till Robin Strömberg.
2. Sedan Tor-Arne Fredheim lämnade har Ljungskile inte haft någon kontinuitet på tränarbänken. Jonas Olsson, Zoran Lukic, Glenn Ståhl, LO Mattsson, Aleksandar Kitic/Erik Lund och nu Jörgen Wålemark. Har jag glömt något namn? Tränarcirkusen talar för sig själv. Utan långsiktighet är det svårt att nå framgång.
3.Absolut. Åtminstone till superettan. Säga vad man vill om LSK, men de jobbar och beter sig (till stora delar) fortfarande som en elitklubb. De har sin arena, sina eldsjälar, sin historia och erfarenhet både på planen och på tränarbänken.
Erik Weiefors Bohusläningen.
1. Några smällar i början av serien. Sena insläppta mål gav sänkt självförtroende och när L-O Mattsson hoppade av blev det ännu en omstart. Kanske var det fel att möta främst lag från lägre serier under försäsongen för när söderettan startade så funkade inte offensiven fullt ut.
2. LSK är humlan som egentligen inte kan flyga. Med superettans lägsta budget kan man inte överleva hur länge som helst. Det har varit höga toppar under ett par säsonger men under svagare perioder riskerar mindre klubbar alltid att åka ur. Till slut blev det också så.
3.Ja, om eliten innebär spel i superettan. Med en rätt sammansatt spelartrupp och några spelare som får sitt genombrott så kan LSK vinna division 1 under en säsong där det mesta stämmer. Med 16 lag i ettan blir det givetvis svårare men inte omöjligt. Att det kan bli spel i allsvenskan igen är alldeles för långt bort just nu.
Allas vår Gnuttätare.
1. Jag tycker inte att årets vårsäsong har varit sämre än fjolårets. Det som skiljer är att vi våren 2017, trots ganska risigt spel, ofta fick med oss uddamålssegrar i matcher som stod och vägde, medan vi oftast förlorat eller kryssat motsvarande matcher i år. Det som är noterbart på ett negativt sätt är att man inte lyckats närma sig topplagen spelmässigt jämfört med ifjol. Varken frånvaron av målskyttar eller grundspel har åtgärdats, och där blir skillnaden när vi möter topplagen pinsamt uppenbar. Med normal utdelning under hösten slutar vi som det mittenlag vi uppträder som på planen. Sedan får man fråga sig om man är nöjda med att hålla den nivån eller om man återigen ska ägna vintern åt att fundera på hur man ska täppa till det kvalitetsgap som finns mellan oss och de lag som gått hem med den här serien.
2. Massor förstås. Till att börja med får man säga att 2014 var en lyckträff där alla planeter stod rätt. Med det menar jag inte att det bara var tur att vi var ett enda poäng från allsvenskan, utan också ett samspel mellan fingertoppskänsla vad gäller taktik och nyförvärv blandat med det klassiska jävlaranammat. Vad säsongen 2014 också tyvärr gjorde var att suga ödmjukheten ur föreningen. Vi hade i princip samma lag 2015 (även om vi i ärlighetens namn inte kunde ersätta David Johannesson och att vi drogs med målvaktsbekymmer), men klarade trots det inte ens nästan att hota topplagen. Det såg genomgående lojt och oinspirerat ut. Att vi inte blev ett bottenlag den gången tror jag beror på att vi hade spelare som Lindberg, Sema och Gustafsson i laget (samtliga nu i Allsvenskan eller Premier League) som var individuellt så skickliga att vi kunde leverera i flera matcher trots det kollektiva ointresset. Härvidlag slutade man med det gamla hårda arbetet och började som många andra klubbar tro att man fixar seriesegern genom att ta ett styrelsebeslut om det. Det var bestämt att vi skulle bli ett topplag 2016, inget vi behövde spela om. Därmed glömde man bort att LSK spelar med mycket mindre resurser än andra elitlag, eftersom vi är från en mindre ort. Spelarna vi tar in har mindre betalt än i andra klubbar på samma nivå (notera att jag här pratar om tiden då vi låg i Superettan och Allsvenskan), då MÅSTE de spelare och ledare vi har också vara ödmjuka inför att vi hela tiden behöver arbeta lite hårdare än vad motståndarna gör. Större klubbar kan ha några mellanår där de har spelare som springer runt och lallar. De skickar ut dem och tar in nya, eftersom de har resurser till det. I mindre klubbar innebär det ofta ett ras som är väldigt svårt att reparera. När så spelarna i 2016 års trupp inte var tillräckligt skickliga individuellt för att kompensera för den tappade gnistan kom så raset som på beställning.Vi får inte släppa vår särprägel som grovjobbare på det sätt som skett efter 2014.
3. Självklart. LSK kan precis som alla andra lag i division 1 ta steget till Superettan. Men nyckeln här är just de andra lagen. Fotbollen är inget datorspel där det räcker att nedgöra ett gäng förprogrammerade botar för att vinna evig ära. Något som alldeles för ofta glöms bort när man ska försöka vinna en serie är att fotboll är ett nollsummespel. Vi måste vara medvetna om att det finns 15 motståndaee som också är väldigt sugna på att bli elitlag, och därför kommer att göra allt för att förhindra oss från att göra det i deras ställe (något som damlaget också kommer att få erfara om de inte redan gjort det). Statistiken talar därför emot oss, men inte mer emot oss än mot något annat lag i serien. Insikten om svårigheten och den därmed återvunna ödmjukheten tror jag är första steget på väg framåt. Nummer två är en långsiktig plan som gör laget så slagkraftigt som möjligt, och det tror jag att alla är överens om. Hur den ska se ut kan man ha olika åsikter om, och mina tankar om detta är för omfattande för att få plats här. Nummer tre binder ihop mina två tidigare punkter, och den är... tillfälligheter. Tyvärr. Det gäller att den eller de säsonger man får till den där lyckträffen när allt i laget klaffar sammanfaller med att det INTE gör det hos någon av konkurrenterna. Ska vi återigen blicka mot 2014 så sammanföll vår kanonsäsong med diton för Sundsvall och Hammarby. Och har man väl en kombattant så gäller det att ha det rätta flytet i de avgörande matcherna, med duellen om seriesegern med GAIS 2003 i otäckt färskt minne. Lyckas vi kombinera skicklighet och tillfälligheter tar vi oss tillbaka, men vi ska komma ihåg att det är många lag som gärna vill göra det i vårt ställe.
Med detta vill jag tacka alla som tagit sig tid för att svara. Många tack och vi har fått en del att fundera på.
Vi har sökt representanter för LSK. Ordf E. Holmdahl och från FU A.Jorfors men inte fått svar.
