Hammarby - AFC Eskilstuna
3 - 1

Hammarby 3 - 1 AFC: Ett steg i rätt riktning

Ett Bajen som var pressat att ta tre poäng höjde sig och avfärdade relativt enkelt ett AFC som aldrig riktigt kändes nära en seger.

Det var ett blåsigt och halvt soldränkt Tele2 som agerade värdarena för mötet Hammarby – AFC Eskilstuna under söndag eftermiddagen. Man önskade att man tagit på sig mer än tisha och jeansjacka, och halsduken slagen i dubbelknut precis under hakan borde ha gett mer än att antyda värme. Tanken som slog mig då är att vi är litet mer än halvvägs genom April. Och att vi är på väg ur allsvenskans blott fjärde omgång. Som sig bör efter en direkt blek inledning på säsongen har det redan börjat skrikas om att skeppa målvakter hem till Rom, om att sportchefer bör ta sitt ansvar för uteblivna värvningar av defensiva mittfältare och ta en hajk, och att Billborns matchcoachning är bortom all kritik. I veckan som lett upp till dagens match har vi legat sist i tabellen. Mångt och mycket har gjort att den grönvita grytan har gått ifrån att bistert puttra sig genom två raka kryss till att koka när man misslyckas med att plocka poäng nere i Helsingborg.

Idag behövde man vinna. Man behövde tre pinnar och man behövde lämna jumboplatsen bakom sig, för i omgång fem och sex bjuds man på MFF borta och Dif hemma. MFF som bekant är MFF, och Dif som ångar på i toppen och med tre nya smått osannolika poäng borta mot Häcken. Men man behövde kanske främst tre pinnar för att lugna alla oss med högskolepoäng i Tyckande på Internet, som ägnat de senaste veckorna åt att uttrycka enbart vånda och ångest över Bajens situation på diverse grönvita plattformar.

Och vet ni vad? När man spelat av 90+3, ja då stod man där som självklar vinnare. Trots att Bobko sent kunde trycka in 1-3 bakom Curci efter litet stök på hörna, och trots att sista tjugo var rent av dåliga, så kändes segern aldrig hotad. Maximal utdelning för en dryg timmes fint spel och en dryg halvtimmes spel som man helst av allt glömmer. Jag tackar och bockar, tar givetvis emot.

Matchen som sådan öppnades av startande Imad Khalili på bästa sätt. Han fick igång en halv kontring inom den första minuten, och avslutade även själv, om än svagt. De inledande tio är egentligen de enda i första halvlek där AFC ser ut att vara med i matchen. Man stänger Bajen centralt och finns med för att störa och bryta upp den grönvita pressen. MFF-lånet Adi Nalic ser rejält pigg ut redan från början, även om han inte åstadkom något som resulterade i poäng.

Khalili öppnar målskyttet i 18:e minuten. Ett välförtjänt öppningsmål för hemmalaget, som tagit över spelet mer och mer, brutit upp AFC centralt och börjat hota på allvar när Bojanic kan trä fram bollar till Mujo och Niko. I artonde minuten hittar han, från ett Curci-utspel och via Niko fram till Khalili i boxen, som kan avsluta lågt.

Spelet som leder fram till 2-0 är säkert och tålmodigt. Man rullar mycket boll och växlar både ned och upp i tempo, känns aldrig stressade eller som att man saknar alternativ, och det är något jag inte känner att jag har sett ifrån Bajen på väldigt länge. I mångt och mycket har man förlitat sig på Sandbergs inspelsfot, eller på att man ska kunna trolla med knäna efter att man vunnit boll precis på utkanten av motståndets straffområde. Idag var uppspelsfaserna långa och alternativen många. Mål nummer två, knappa tolv minuter efter det första, är ett sådant som börjar tidigt på egen planhalva, drivs (av Jeppe) genom hela AFC:s mittfält och backlinje, och in bakom Söderberg via slug Kjartan-styrning.

Enkelt? Ja, det såg så ut idag. Det är inget man bör ta för givet, men…

AFC mäktar med två reella målchanser i halvleken. Ett ska Nalic ha, som rinner igenom hela Bajen och litet till innan han själv går på skott. Det andra ska Nnamani ha, och kanske även borde ha fått in i målprotokollet, om han förvaltat läget bättre. Men i övrigt är det Bajen som styr och ställer. Den här halvleken är Darijan Bojanics, och vi andra har bara privilegiet att få se den hända. Typ.

Om jag nu har spenderat 500 ord på första halvlek så är det för att andra halvlek inte förtjänar lika mycket. AFC öppnar med en möjlighet direkt, i regi av Camara, som får fin träff som Curci tvingas sträcka sig rejält på. Resultatlös hörna, och där känns det som om resterande Bajen-elva tar sig ut ur omklädningsrummet. Just ja, en match skulle spelas av. Man rycker upp sig efter det och gör femton, tjugo minuter till som är ganska fina. Inte minst med tanke på att Bajen lyckas göra 3-0 på ett väldigt fint sett under denna period. Det börjar längst bak – ifrån Fenger, som spelar fram till Niko och vidare till Mujo. Han i sin tur sticker in bollen till Imad som kan peta bollen förbi Söderberg.

Det är väl ungefär där vi stänger matchen. Eller, först: Kjartansson nöjer sig inte med att ha målat en gång och nästan ytterligare en, utan har också ett par riktigt fina aktioner som framspelande. Ett instick hittar sånär Khalili när klockan kryper över sjuttio spelade minuter, och det är synd att AFC-målvakt Söderberg lätt plockar det efter ett tamt avslut.

Det är efter det som man går ned sig rejält och tappar både i tempo och i uppmärksamhet, vad det verkar. AFC äter sig in i matchen och vänder på stek och spel. Bajen använder sina tre byten och får in pigga ben i Rodic och Leo, som båda har några starka löpningar i sig. Den sistnämnde har ett väldigt fint läge som han dessvärre inte lyckas förvalta, sent i matchen, utan skjuter högt över. Detsamma – att inte kunna förvalta ett läge – kan ju sägas om AFC:s sena frisparksläge, som är stolpe in i det tragikomiska. Men vi låter den stå så, tycker jag. Det är inte vad den här texten handlar om. Nåväl.

Ivan Bobko har som vi är bekanta med lyckats med ett tröstmål i den 82:a, detta efter att AFC fått en serie hörnor med sig och spelat sig fram genom Bajen via extremt mycket bollslarv. Det uppstår förvirring och smärre kaos i straffområdet, och han petar till slut in bollen bakom en vevande, men chanslös, Curci. Det är allt, egentligen. Till och med hemmalaget mäktar med en spelvändning i matchens slutskede, där Kjartan nästan frispelas, och Rodic och Leo kombinerar sig fram till ett offside-dömt läge.

Men sedan är det klarspelat för den här omgången. AFC åker hem tomhänta. I den allt kyligare kvällen promenerar resten av oss hemåt efter en rendering av Hjältarna från Söder på Imads begäran – och medverkan. Både gamla trotjänare och dyra nyförvärv har fått utdelning i dag. Spelet har stundtals sett riktigt fint ut. Fenger och Fällman är tryggheten själva i mittlåset. Det är allsvenskans fjärde omgång, och man har precis klättrat tio tabellplaceringar i och med dagens vinst. Det är inte frid, och det är stundtals inte heller så fröjdigt, men det är i alla fall den utdelningen man väntat sig att få efter att man spelat ihop sig mer och mer över de senaste matcherna. Den kom dessutom otroligt välbehövligt, för de stundande matcherna är inga lätta sådana.