Hammarby bäst i Stockholm
Vi tordes inte ens drömma om det i våras, men nu är det klart För första gången sedan 2001 är Hammarby ödmjukt bäst igen.
Det var en oktobereftermiddag 2003. Jag och I var fortfarande gifta då, det var en helig eftermiddag. Äktenskapet funkade bra that far och vi skulle samlas, familjen – då fem medlemmar, inom kort sex. Vi fick våra burgare och pommes, jag stor pilsner. Det var på den tiden då Jonathan var fem år och inte brydde sig om mer än sammanhållningen, flipperspelet. Hans storebror Love, däremot, han var taggad. Han och jag hade varit på derby i Solna – vinst – han hade fått träffa Bajen-polare. Men nu var det Elfsborg borta på Ryavallen, ingen storbildsskärm utan snarare teveapparater uppsatt lite varstans.
Det är svårt att för småbarn ens försöka beskriva sin egen känsla om man nu har Hammarby-hjärta. Det blir lättare när de växer upp, antar jag. De väljer liksom valt själva.
De valde själva när nästan direkt efter sina födelseögonblick skänktes Blåvitt-haklappar av personalen och pappa sa nej tack.
De valde, som Love, att skippa allt det där till slut och ägna sig åt annat – men han minns vartenda ögonblick.
Nora Lee och Miriam, mina döttrar, de brydde sig inte nämnvärt, och inte heller nu, garvar mest åt ”känsligheten”. Det är okej. När Miriam växte upp hade hon dock Bajen omkring sig varenda dag, i Göteborg och redan innan dess i Nanning, Kina, där just hon är född.
Nanning, Kina. Därifrån kommer min yngsta dotter. Det gör Petur Marteinsons dotter också. Bara en sådan sak. Cirklar sluts, och när jag försöker samla mig i kväll är det väl just detta: ihopsamlandet.
Vi som är födda på 1960-talet har haft den enorma grönvita ynnesten att ha fått uppleva så oerhört mycket vackert. Ni som fötts senare har också fått uppleva något av det vackraste åtminstone jag vet. Vi har nog alla snuddat vid känslan av hur det är att vara som en puck i en hockeyrink, men när jag var hos Jonathan på Öland senast i somras gick han och nynnade på Lalla Hanssons verion av ”Bajen va´namnet”. Bara en sådan sak.
Hans minnen går som en linje, om än ibland krokig, som en Hammarby-ekvator att korrigera med relationer, resor, ja, hela livet.
Tankarna är många denna måndagkväll i november 2024. Månen är stor och jag skriver som vanligt för mycket, så vad vill jag egentligen komma fram till?
Jo, Hammarby är nu inte bara klara för ECL.
Vi är Silvermästare i kavaj inför sista omgången.
Hammarby är i samma fläckade kavaj bäst i Stockholm, för första gången sedan 2001.
Och då har jag inte ens nämnt våra fanstastiska damer, att HTFF säkrat en minst sagt imponerande fjärdeplats i norrettan, att akademierna levererat på varenda nivå, och att VI, vi supportrar, är bäst i Sverige. Det är snudd på en guldsäsong, mina vänner!
Mot nya tider och fullsatta läktare!
