Hammarby faller
Det är så otroligt smärtsamt att se sitt lag falla handlöst. Det smärtar och gör förnedrande ont. Hammarby anno 2011 är så patetiskt usla att jag knappt vet var jag ska ta vägen.
Vänner, det blir ingen matchrapport från den här pennan ikväll.
Trycket över bröstet och tårarna i ögonen gör det omöjligt. Jag kan helt enkelt inte samla tankarna då alla svarta, smärtsamma känslor helt uppfyller min kropp.
Vi blev mer eller mindre utspelade av BP. Återigen är det juniora misstag i försvarslinjen och totalt impotent framåt.
Jag är så skadat besviken på mycket och jag faktiskt inte har kapaciteten att göra någon analys.
Det enda bra att rapportera hem från denna afton var arrangemanget på slakthuset innan match. Bajen Fans visar ännu en gång en framåtanda och en knuten näve som är ett föredöme. Styrelsen och vi medlemmar får dock ingen hjälp på vägen av de som ska göra jobbet på plan. Det arbete som Bajen Fans och supportrarna just nu gör för fotbollen, hockeyn, handbollen och andra sektioner är det som bär mig just nu. Det är NI som är Hammarby.
Jag skäms över att jag inte kan skriva om matchen. Det är ju inte besvikelsen över att bara förlora den här matchen utan det är ju besvikelsen över hela karusellen. Det är så förjävla uselt på så många plan och har så varit under lång tid. Och det som smärtar mig kanske än mer är att jag tycker att det känns som att vi fastnat i det där hamsterhjulet och gör samma misstag om och om igen. Allt från ledningsnivå, sportligt ansvariga ner till det som sker på planen.
Med brustet hjärta loggar jag ur för kvällen. Självklart tar jag upp kampen igen. Det är inte över än. Men just idag är jag allt annat än stark och måste få vältra mig i självömkan.
Jag får hänvisa er, mina vänner, till forumet istället då det garanterat finns vettigare analyser att tillgå där än vad jag är kapabel till.
Helvete.
