Hammarby förlorade i Skåne
Johannes kan trots fyra insläppta bollar ändå vara stolt över sin insats. Märkligt, men sant.

Hammarby förlorade i Skåne

För andra matchen i rad blev Hammarby enkelt lästa och sönderkontrade av motståndarna. Lägg därtill ett stundom miserabelt försvarsarbete och förlusten skrivs till 4-1.

Hammarby förlorade som bekant säsongens första match i fredags. Idag var det dags igen. När domaren blåste av matchen visade tavlan vidriga 4-1. Och till saken hör att vår målvakt var en av planens bästa spelare.

Det borde vara nattsvart i min värld. Jag satt i bilen hem efter att ha sett matchen i ypperligt sällskap på vackra Södermalm och trots besvikelse och frustration så finns det ändå en förhoppning i mig att vi kan ändra på det här. Det finns ändå saker som är bättre än förra året. Medan vissa saker idag var skrämmande lika fjolåret.

Men jag väljer, som den mellanstadiefruppa jag är, att lyfta det positiva först. Johannes Hopf och Sebastian Castro Tello. Där har vi de två klarast lysande hammarbyspelarna idag. Johannes Hopf svarade för ett par helt briljanta räddningar, jag minns i synnerhet den räddningen i första när han springer längs hela sin mållinje och egentligen borde vara överspelad men på något storartat sätt lyckas parera skottet. Sebastian Castro Tello fortsätter att prestera stundals glimrande fotboll. Han känns flera klasser snabbare, kvickare, starkare och kreativ än förra året.

Bortastödet. Jag blir alldeles rörd över hur alla ni tillresta systrar och bröder hördes. Ni är fantastiska. Hjältar, helt enkelt.

Andreas Dahls 1-1 mål. Det var riktigt snyggt. Den bollbanan var inte att leka med. Väl värt att reprisera flera gånger.

Där ungefär tar mina positiva synpunkter slut.

På minuskontot måste jag skriva upp det taffliga försvarsspelet. Det kändes så 2011 av att se dåligt positionsspel, taffliga hemåtnickar och obefintligt hemjobb från mittfältarna. Jag trodde i min enfald att vi hade lagt av med det där. Men icke. Där har Gregg och Roger en hel del att prata om och jobba med. Som min vän Hornstulls-Robban messade strax efter slutsignalen. "Årets Ljungskile avklaratd, tre självmål" och ja, så kändes det onekligen idag.

Vi är uddlösa framåt. Sinan river och sliter men det känns lite sorgligt ofarligt. Jag kan förstå att Gregg väljer att satsa på Sinan men jag förvånas lite att Billy Schuler inte får en enda minut idag. Kantspelet lyste också med sin frånvaro, framförallt vänsterkanten där Lallet hade en tuff dag på jobbet.

Det är tydligt att motståndarna nu har läst sönder oss. Att bästa sättet att spela mot Hammarby är att backa hem med i stort sett hela laget och satsa på kontringar. Två matcher i rad, samma melodi. Två förluster för oss. Nu gäller det för laget att hitta alternativa spelidéer och vägar att lösa problemet. Vi måste hitta en plan B.

Besvikelsen är stor, det ska jag erkänna. Jag hade hoppats på något helt annat än det som presterades. Samtidigt så finns det något där som är värt att hoppas och tro på. Med fortsatt hård träning, kanske ett skarpt offensivt nyförv under sommaren och flytet att få behålla Johannes Hopf i truppen så är spelet absolut inte förlorat. Det finns trots allt en hel del som är bättre än förra året och hoppet har inte övergivit mig helt.

Men en ordentlig verklighetsknäpp på näsan har den gångna veckan sannerligen varit. På många otrevliga sätt. Absolut ingen vecka att lägga på minnet. Däremot måste vi dra lärdom av det vi fick uppleva. Laget har massor att jobba med. Vi måste få till ett rakare djupledsspel. Vi måste få upp bolltempot. Och vi måste skärpa till försvarsspelet över hela banan.

Landskrona spelade precis rätt idag och segern var oerhört rättvis. Tyvärr.

Pernilla Olsson2012-05-21 22:11:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö