Hammarby - IFK Norrköping
2 - 1

Hammarby-IFK Norrköping Telo2-sviten sprack

Det var två lag med en nolla i förlustkolumnen som skulle göra upp om vilket lag som skulle toppa serien efter matchen. Det är bara att erkänna, för dagen är Hammarby ett homogenare lag än IFK, som blev överkörda totalt inledningsvis. Att tokpressa ett Bajen med så många bollskickliga spelare var en dödfödd idé och det straffade sig omgående.

Första halvlek.
Hammarby fick precis den start som ett medgångslag brukar ha. Wahlqvist förlorade bollen högt, Bajen kom i en vindsnabb kontring, rakt igenom ett ökenlikt mittfält hos IFK. Isak räddade första skottet från Dibba, returen sköt Dibba i ribban, bollen studsade ut i straffområdet och Tankovic fanns på plats för att påpassligt lobbnicka in bollen i bortre.

Därefter stack IFK upp och jobbade sig till en dubbelhörna i 4:e minuten. Men hela tiden kändes det oroligt så fort IFK tappade boll, Bajen spelade sig enkelt igenom ett alldeles för offensivt IFK-mittfält, där framför allt Sjölund hade svårt med tempot. IFK ökade bollinnehavet något, men skapade inte mycket chanser, det blev alldeles för omständligt och bollen gick i sidled eller bakåt.

IFK arbetade sig till en del hörnor och för dagen kändes de farligare för motståndaren än tidigare på säsongen och hade man fått en kvittering på någon av hörnorna hade det säkert inneburit ett helt annat scenario.

I stället blir man kvar med hela laget utom Linus högt i banan vid en hörna och den spelare som definitivt inte ska få bollen i Hammarby mot en ensam försvarare är Pa Dibba. Alldeles för enkelt gör han bort inte bara Linus utan även andra tillskyndande försvarare och 2-0 var ett faktum. På något sätt kändes matchen avgjord redan där, inget av det IFK presterade tydde på något annat.

Andra halvlek
Tidigt i andra halvlek bytte IFK in Eric Smith mot för dagen inte så lyckade Sjölund och mera tveksamt Jakobsen mot Jordan Larsson. Kändes som det var Kalle som skulle bytts ut, inte mycket stämmer just nu för fjolårets skyttekung.

Bajen hade en helt annan taktik redan från start i andra halvlek, man proriterade säkerheten bakåt i stället för att gasa för fullt offensivt som i första halvlek. Ändå hade IFK svårt att skapa vettiga målchanser, det var först sista 10 och med inhoppande Sigurdsson bakom mycket av det som skapades. IFK spelade mycket rakare även om det fortfarande var mycket duttande på små ytor, ibland liknade det uppvärmning med kvadraten före match, men skapade inga chanser.

Efterhand spelade sig IFK allt närmare Hammarbymålet och Therns kvittering kom inte helt ologiskt, och hoppet om en sen kvittering väcktes bland tillresta IFK-fans. Närmast kom Ante med nick på hörna under IFK-pressen på slutet, men på något mirakulöst sätt räddade Wiland målet från påhälsning. Efter 5 tilläggsminuter blåste domare Nyberg av den match som innebar IFK:s första förlust på Telo2 i Allsvenskan mot DIF och Bajen sedan arenan invigdes 2013 och Imad Khalili, då i IFK-tröjan blev historisk förste målskytt på arenan. Imad fick göra ett sent inhopp i dagens match utan att sätta något avtryck.

Matchen kan summeras som en stor besvikelse för IFK i en match där Jens hade fel taktik, vilket han erkände i CMore efter matchen. Återigen visade det sig tveksamt om 3-4-3 är vad som passar IFK bäst. Kalle blir lidande av att i stort vara den ende som pressar och får springa mycket för att störa motståndarnas uppspel. Ändå blir det stora luckor på mittfältet trots att det finns så många andra spelare framför bollen.

?Till skillnad från IFK har Hammarby hittat ett spelsätt som passar den aktuella truppen och laget blir säkert svårt att besegra även för andra lag än IFK i årets serie.

Det är inte så många dagar kvar till nästa match för IFK och det bör finnas åtskillig revanschlust att ta fram mot Sirius på måndag.

Spelarbetyg kommer i separat artikel