Hammarby krossade IFK Göteborg
Hammarby slog Göteborg med 6-2. Sex olika målskyttar noterade sig i protokollet inför storpublik på Tele2.
Vaknade i morse av att regnet smattrade mot fönsterblecket. Dunderförkyld och med febervärk i kroppen. Helvete också. Ni som känner mig vet hur urbota pessimistisk jag är på matchdag. Denna morgon dessutom med ett jävla göteborgsväder utan för fönstret.
Visserligen drog molnen bort men det var stormvindar där i arenagången. Vi fick surra fast våra matchprogramsgrejer och lätt framåtlutade med mössor på försökte vi övertyga den stora publikskaran att tjacka program. Wiland på framsidan. Vis av erfarenheten sen tidigare program så fick vi kommentarer om att Johan förmodligen blir matchavgörande idag. Det har så att säga hänt förrut i matchprogrammets historia.
Tack och lov blev det kaostifo med rök och konfetti . Förutom att det är makalöst vackert försenades matchstarten så att jag hann in. Kom upp på läktaren precis när domaren visslade igång matchen. Jag hade knappt hunnit till min plats när vi gör 1-0. Göteborg spelar naivt ute till vänster och tappar bollen till en pressande Jeppe redan i andra matchminuten. Jeppe serverar Rodic med fart en boll in i straffområdet. Denne gör precis det han ska. Pressar bollen längs marken och vi tar ledningen direkt! Vilken fabulös start.
Vi hade knappt jublat klart innan matchens gigant, Darijan Bojanic, på helt egen hand dundrar in 2-0. Han försöker nog söka instick men när ingen löper tar han skottet själv. Och som han gör det. Stenhårt bakom gästernas keeper som är chanslös.
Vi tvingas till ett tidigt byte. Samtidigt som Tankovic sitter ner i smärtor och vi där jag står fokuserar oroligt på det, så går Aron Johansson av. In kommer Junior! Herre min gud så underbart att få se karln på en fotbollsplan igen! Det var nog inte planerat, dessutom på en för honom ovan position även om Khalili är den som ersätter Aron längst upp på topp.
Khalili på topp, muttrar bänkgrannen bistert. Fyra sekunder senare studsar vi upp och ned av lycka eftersom Imad, mycket vackert, styr in 3-0. Det har alltså gått 13 minuter av matchen och vi leder med tre-jävla-noll! Nog för att vi har en fin offensiv, men Göteborgs första del av matchen var verkligen direkt usel.
Imad Khalili tvingas strax där efter kliva av. När dryga kvarten är spelad har vi tvingats till två byten. Tim Söderström ersätter Imad och tar platsen högst upp på topp. Nu spelar vi alltså helt utan renodlade anfallare på plan.
Vi som har sett vårt kära Bajen det här året vet ju att 3-0 inte på något sätt är en garanti för resten av fajten. Och mycket riktigt fastnar euforin över matchinledningen i halsen när vi gör självmål i den 19:e minuten. Ett slarvigt bolltapp på egen planhalva gör att Wiland tvingas rädda, men bolluslingen studsar på Simon Sandberg och in i egen kasse. 3-1.
Wiland var det ja. Hans räddning på friläget precis innan paus var så ofattbart viktig. Vi hade också ett palaver med skallar och gula kort. Där har jag inte sett några repriser på vad som hände, men att Darijan blev varnad om Toko också bara fick ett gult kändes skevt.
Vi går till pausvila med 3-1 men ändå utan att man känner sig ett dugg lugn. När Richard Magyar gör 4-1 efter en hörna kändes det genast mycket bättre. Jag hörde killen bakom säga att nu är det klart. Onda ögat direkt från mig. Pessimist-Pernilla är i det här läget långt ifrån säker på att det är avgjort.
När så Göteborg får en frispark i riktigt Kennedy-läge och dessutom sätter den, riktigt snyggt (Giorgi Kharasishvili) så är det orosfjärilar i magen. 4-2.
Jeppe Andersson spelar vårdslöst och drar först på sig ett billigt gult kort, men kör vidare som en bulldozer han är och att han inte får syna ett andra gult kort ska vi vara jäkligt tacksamma för. Billborn känner samma och tar av Jeppe. Istället får Mats Solheim kliva in. I bytet lämnar Jeppe över kaptensbindeln till Mats. Det kändes helt rätt.
-Om Maggan gör mål ska fan jag också göra ett, tänkte nog mittbackskollega Mads Fenger. På en frispark, fint inlyft av Darijan, är han så elegant på rätt plats i mitten och spikar igen den här fajten. 5-2 och NU tror till och med Pernilla att det här ska gå vägen.
Muamer Tankovic skriver setsiffrorna till 6-2 i den 85:e minuten och matchen är sedan länge kvar. Men det var Junior som stod för assisten. Den lyckan, att HAN får vara med och leverera poäng. Nästan ett år sen det där korsbandet rök. Han var kanske lite vilsen i sin position men satan så fint det var att få se Junior spela boll igen! Här trillade det minsann en liten tår eller två hos undertecknad.
Dessvärre tvingade vi avsluta matchen en man kort när Simon Sandberg gör illa vad som såg ut att vara knät. Han fick hjälp av planen och derbyt nästa helg såg onekligen ut att ryka all världens väg.
På plan var killarna giganter. Johan Wiland, men också Göteborgs målvakt, var riktigt bra! Och det i en match som slutade 6-2! På läktarplats har vi mycket kvar att ge. Idag var det stundtals sorgligt tyst där jag stod i långsideklacken. Här är det dags för självrannsakan och något helt annat nästa helg.
Vi var bra idag, men Göteborg var faktiskt direkt usla. Det såg ut att vara bistra tongångar borta hos gästernas tillresta supportrar.
Fin publikssiffra idag, över 26 000 personer på plats. Synnerligen fin dag på jobbet utav grabbarna i laget.
Nu väntar en rehabvecka och hårt arbete av det medicinska teamet! Jag hoppas verkligen att vi får se något helt annat än vad som levererades i bortaderbyt i Solna. Det var årets stora bottennapp så här långt. Jag förväntar mig en sjuk, jävla revanschlusta nästa helg!
Tack för idag. Just idag var vi starka.