Hammarby - Malmö
Säsongens sista hemmamatch avklarad. Ett historiskt rekord slaget. Tre ribbträffar. En spelardebut. Ja, ungefär så kan vi väl sammanfatta kvällens match mot Malmö.
Bajen kom till start med en tidigare osedd startelva. Till följd av Magyars avstängning fick Aidoo för första gången iklä sig A-truppens matchtröja. Den unge mittbacken gjorde också en fin match och blev snabbt lite av en publikfavorit. Min läktargranne skrek säkert 25 gånger under matchen att Aidoo var "kungen". Visst var han bra men framförallt var det kul att se någon som verkligen kämpade, slet och visade på en riktigt bra inställning hela matchen igenom. Huruvida han är en framtida kung eller inte är svårt att sia i men att han kan komma att ha en intressant utveckling får jag ändå lova att säga. Vidare fick vi se Batan starta som vänsterytter vilket jag tyckte han gjorde bra, att han ska ha platsen nästa säsong är för mig dock otänkbart. Sedan utgick även Persson strax innan match med en känning vilket gjorde att Solli fick starta centralt i ännu en match.
Överlag är matchen ganska böljande. Malmö öppnar starkt med kommer inte riktigt igenom i sista tredjedel utan får nöja sig med mycket hörnor. Bajen är återigen bra defensivt, vilket är skönt att se med tanke på senaste hemmamatchen, och ger Malmö små marginaler att jobba med. Tyvärr är det en hörna som ger bortalaget 0-1 som också blir slutresultatet. Skåningarnas lagkapten nickar in bollen, via ribban, bakom en hjälplös Kristinsson. De två övriga ramträffarna bestod av ett inlägg tidigt i matchen från Birkir, som så när gick in bakom en ställd Wiland. Matchens tredje ribbträff stod inbytte Fuhre för som stötte till en fin framspelning från Silverholt. En situation som definitivt förtjänade ett bättre öde.
Så var det då det där med rekordet. Det enda av egentlig betydelse denna match, så här med facit på hand. Vi slog, med ynka 17 personer, Örgrytes gamla rekord från 1956 vilket innebär att Hammarby 2015 är det lag som haft den högsta publiksiffran i snitt i Svensk fotbolls historia. Detta är självklart fantastiskt med tanke på att vi inte har den största arenan, vi har inte den bästa truppen och vi har inte det bästa tabelläget. Vi har dock Sveriges största och trognaste fanskara. Något som självklart är fantastiskt. Fantastiskt är också det faktum att vi nu slipper allt prat om publiksiffror till nästa år. Vi är störst och vi vet om det, det räcker så.
Matchen innebar också årets sista hemmadrabbning. Vårt nykomlingsår slutade kanske inte i dur nere på planen. Men på läktaren var det en härlig stämning. Framförallt upplevde jag att vi som ett kollektiv ändå är nöjda med säsongen. Klart att det varit ett par märkliga laguttagningar. Ett flertal spelare har inte presterat på den nivå vi kanske hoppats. Debatter om bengaler, klackpositioner och mummelramsor har pågått. Men vi klarade oss kvar, med marginal, vi vann mot både Djurgården och Aik på hemmaplan och vi visade att vi är Sveriges största supporterskara. Trots förlust, sumpade målchanser och en märklig startelva var det härligt att vara Hammarbyare idag.
