”Handlar om att få alla att göra grovjobbet” – Järnkaminerna tycker till om svensk supporterkultur
Järnkaminernas Viktor Adolfsson besvarar frågor om Djurgården och svensk supporterkultur inför den annalkande säsongen.
Nu till helgen har det äntligen blivit dags för den allsvenska premiären och förutom det faktum att den svenska fotbollen är tillbaka kommer det även för första gången sedan 2019 vara fulla läktare som gäller från och med den inledande omgången.
Supporterkulturen har i och med restriktionerna som gällt under pandemin tvingats ta mycket stryk, men hoppas nu på en normal tillvaro efter några påfrestande år.
Undertecknad har hört av sig till några av de allsvenska supporterklubbarna med aktuella frågor för att höra hur de tänker och resonerar inför säsongen. Först ut är Djurgårdens Järnkaminerna, som representeras av Viktor Adolfsson.
Hur har pandemin påverkat supporterkulturen och engagemanget inom Djurgården?
- Sedan samhället öppnade upp så har det kanske varit lite trögstartat kan man väl säga. Många som gått på många matcher tidigare har säkerligen hittat andra intressen eller prioriteringar när de bara kunnat sitta hemma och det blir ju en omställning. Men när man väl är på match så känns det ändå hyfsat som vanligt nu.
Årets säsong är den första på länge där det från början kommer vara full kapacitet på läktarna. Har Djurgården och dess supportergrupper planerat något speciellt inför premiären?
- Efter två år av pandemifotboll så känns det ändå väldigt speciellt, men i grunden är det ungefär samma upplägg som vi haft de senaste årens vanliga premiärer. Det blir samling tillsammans i området runt arenan och sedan fullt ös på läktarna. Tifogruppen Sofialäktaren Tifo har uppmanat hela publiken att tillverka och ta med konfetti så hela arenan lär bli en stor konfettikavalkad.
Vad har du för förväntningar på årets säsong sett till supporter- och läktarkulturen både internt och externt?
- Jag hoppas vi kan hitta tillbaka till den taggning vi hade på läktarna innan pandemin slog till, och den vi hade under de första matcherna med publik ifjol, innan det blev helt fulla läktare. Senaste årens upphöjda placeringar i serien har nog gjort oss lite bortskämda men vi måste fokusera på vårt jobb på läktarna. Jag tror det är lite samma känsla även hos övriga storklubbar, det finns storslagna planer men det handlar om att få alla att göra grovjobbet också, inte bara dyka upp på matcherna. Vi kommer nog få se många fantastiska tifon både hos oss och andra dock.
Den beryktade villkorstrappan har nu bytts ut mot "exkluderingsstrategin". Vad har du för åsikt om det och hur tycker du relationen mellan supportrarna och polisen kan förbättras?
- Jag hoppas verkligen polisens löften om borttagna neddragningar och andra kollektiva bestraffningar inte bara är tomma ord, annars kommer även detta år präglas av protester mot ordningsmaktens agerande. Relationen mellan polisen och supportrarna lär nog fortsätta vara minst sagt ansträngd, men det viktiga är att de kan ha en hyfsad relation med de ansvariga i själva klubbarna, även där har det ju fallerat under senaste åren.
51-procentsregelns existens fortsätter med jämna mellanrum diskuteras. Hur ser du på regeln och anser du att det finns något tillvägagångssätt för att svenska klubbar ska kunna växa och konkurrera ute i Europa?
- 51-procentsregeln är det bästa vi har och borde exporteras snarare än ifrågasättas. Världsfotbollen hade mått så oerhört mycket bättre med mer inflytande från supportrar och vanliga medlemmar. För svenska klubbar handlar det ju om att sälja spelare dyrt och ta sig vidare i Europaspelet – det går ju att bli mer eller mindre rika av det. Vi själva, Malmö och Hammarby är ju exempel på hur man kan få en kraftigt förbättrad ekonomi av spelarförsäljningar eller Europaspel.